Björnarna är hungriga om våren
Inatt drömde jag att jag såg en björn nedanför gårn i Skucku. Jag stod i det öppna köksfönstret och tittade på han. Jag ropade på mamma så hon gjorde mig sällskap. Han såg ganska lurvig och nyfiken ut. Efter vi observerat honom en stund började han klättra in genom köksfönstret och vi gömde oss på toan. Vi hörde hur han makade sig uppöver övervåningen så vi gick ut i hallen och tittade på han igen. Jag ville ta kort och mamma sms:ade typ alla hon kände. Björnen vände om och kom ner mot oss igen. Vi sprang ut på gårn. Mamma stannade upp och fortsatte sms:a. Ut kom björnen och vi sprang runt huset, nedför slänten så vi kom på baksidan av huset. Mamma fortfarande vilt sms:ande. Jag började vid det här laget inse allvaret i att leka med en björn så jag hade börjat springa upp för slänten på andra sidan huset igen, men mamma stod fortfarande still och sms:ade. Tillslut kom ju björnen dit och det blev äntligen fart på morsan. Hon försökte ta sig upp för slänten men det nyslagna gräset gjorde det nästan omöjligt att ta sig upp och även fast jag räckte henne min hand så klarade hon det inte. Björnen fick tag på ena benet och åt upp min mamma.
Jag vet inte om jag ska tolka drömmen som att nåt dåligt kommer hända idag (jag väntar ju tex på ett klamydiaresulat), eller som att börja sms:a mindre eller om jag helt enkelt ska få morsan att börjar träna.
Helt sömndrucken ska jag nu försöka pallra mig upp och försöka göra något bra av denna dag, även fast jag har en ganska stark oroskänsla i kroppen.
Tack och Hej, leverpastej
Ljuva jämtar och Härliga härjedalingar
Trött som jag var på fredag eftermiddag tänkte jag bara dra täcket över huvudet och låta helgen passera. Men som av en händelse ringer telefonen och fröken Klaesson vill dra ut mig på lunch.
Då vi sitter där och steker på snobbigaste cafét i stan tjatar hon med mig hem.
-bruden lovade att hon skulle lära mig dricka vin.
Det bjuds alltså på mat och vin med trevligt sällskap i Hoverberg. Spela spel med Daniel Berglund och Johan Hemmingsson är inget jag rekommenderar om du vill satsa på en vinst. Daniel har en hård vinnarskalle och Hemmingsson fuskar så man blir mörkrädd.
Tack vare de tre glasen vin jag fått i mig blev kvällen ändå en succé.
En helg som skulle tillbringas i OnePiece i stan blev en helg i täckbyxor i hemtrakterna istället.
Jag vaknade på söndag morgon och tänkte på mina nära och kära som är så duktig; syrran spelar i U19-landslaget, LillEmil körde SM-kval i skoter på lördagen och min gamla klasskompis Emma kör världscupen i längdskidor idag. Känslan av misslyckande liksom dränkte mig och jag klev genast upp och sprang ett varv runt byn. Efteråt kändes det som ett ganska patetiskt försök till att må bättre.
Tur som var, ringde återigen fröken Klaesson och tog med mig ut på nya äventyr i oupptäckta marker; jag skulle äntligen få följa med till hjärtat av mitt favoritlandskap Härjedalen; Funäsdalen.
Så mycket folk jag träffat och tyckt om, så många människor som pratat så fint, äntligen skulle jag få uppleva kärleken på plats.
Såklart tog hjärtat ett par extra glädjeskutt när vi passerade Hede och jag kunde inte hålla mina lustar i styr. Fort som ögat hade mina fingrar formulerat och skickat iväg ett sms till min egna favorit-Hedebo varpå han ringer och skrattar åt mig.
Åh mitt hjärta svällde nästan sönder bröstkorgen på mig! Inte bara för det var min Max, utan för killen har den finaste dialekten i hela världen.
Om jag inte stängt av min känslomässiga nerv så skulle jag ha varit kär för länge sen.
Lite lort är bra för magen
Så fick man känna sig lite kærut när man rattade storjävlaL90 idag.
Och ut på en skogsbilsväg utanför Lit bar det. Och kul var det.
Jag tror att jag är en dieselkvinna innerst inne.
Fingrarna ur röven vore på sin plats
Ibland känns det som man bara står och trampar vatten alltså. (se bifogad bild)
Efter en veckas total ledig/arbetslöshet i och med att jag har tagit studieuppehåll, har jag nu bestämt mig för att börja klättra på väggarna. Jag trodde att jag skulle njuta av lite ledighet, men att endast ligga och pilla naveln hela dagarna är inte min grej har jag nu kommit fram till.
Jag ringde chefen på extrajobbet och sa "vi kan inte ha det såhär" och blev genast tillbakasatt som förste vikarie och är åter i arbete från och med tisdag.
-känns utomordentligt bra med tanke på att man har en medelhavskryssning som snart ska betalas. (jag lägger huvudet på sned som J.D i Scrubs och drömmer mig bort till paraplydrinkar och solbrända överkroppar och den svala brisen som gör att håren på armarna reser sig. Fantasin förlorar sin charm när jag kommer på att det bara är pensionärer som åker på medelhavskryssningar).
Blåljus får mig alltid i härlig stämning
Idag blev jag återigen fascinerad över att det händer saker utanför mitt fönster. Då jag klev upp och blickade ner över gatan stod dom där igen, mina maskulina vänner med blåljus på taken.
Inte lika sexigt den här gången som förra, då jag fick bevittna en riktig pizzeriarazzia.
Denna gång var det inte värre än en audi som läckt ut bensin på vägen, men jag förnekar inte att det kittlade till i mig och jag ville öppna fönstret och ropa in dem på kaffe. Sen kom jag på att jag fortfarande inte införskaffat någon kaffepanna, men lite doppa skulle man ju kunna ordna åt dom så här på förmiddagen menar jag.
Drömmande gled jag in på toan och gjorde mig i ordning för en dag på gymmet.
En dag på gymmet som skulle komma att ta knäcken på mig. Jag var helt död fram på eftermiddagen och PTn kom in i omklädningsrummet och möttes av en mycket trött Sofie som hängde tungt på sina knän med sina sönderpumpade armar.
Coach fick ta blodtrycket på mig och proppade sedan i mig en påse nötter och en energidryck.
När kroppen fått sitt ska huvudet också få sig en rejäl omgång när det nu ska tentapluggas medicin så det står härliga till på Brunstgränd hela kvällen.
En sån underbar dag
Nöjd över att jag fortfarande inte delat ut några nakenbilder på mig själv satte jag imorse på mig mina finaste stringtrosor i svart spets och finaste tights och toppade med min nya Haglöfsjacka och mössa i samma märke. Jag hade även klivit upp 10 minuter tidigare än vanligt och sminkat mig.
Det var länge sedan jag kände mig så sexig och jag knatade genom stan med det bredaste leendet.
Det är enkel lycka i vardagen.
min porrkarriär tog slut innan den ens hann börja
Det ena ledde till det andra och vi sms:ar numera flitigt och mycket. Det ska väl nämnas att vi har kommit så långt att vi faktiskt har haft sex.
Han har, oftast på min begäran, skickat ett par kort på sig själv, både med stor handduk efter duschen men också kort med mindre censurerade partier som inte direkt skulle gå att visa för mamsen.
Nu vill killen ha en bild i utbyte, vilket är fullt förståeligt med tanke på allt vårat snusk.
Men tanken på att posera -med eller utan kläder- för att ta ett kort ger mig kraftiga fjortisvibbar och jag kräks lite i munnen.
Samtidigt har ju han skickat på sig, så jag känner mig egentligen skyldig att ge något tillbaka.
Så jag tänkte -äh va fan! Jag ger hemmaporr en ärlig chans.
Inför min fotosession frågar jag killen vad exakt som önskas på bilden och får till svar att de ska vara sexigt med bröst å fitta. Jag tänker att det var det osexigaste sms:et jag fått på länge. Jag kräks ytterligare lite i munnen.
Killen har ju sett mig naken, jag förstår inte hur jag ska få min bilring runt magen sexig?! Eller mina gamla fotbollslår som gnider sig mot varandra när jag går?
Raka benen kan han ju glömma att jag gör, tänker jag samtidigt som jag släcker badrumslampan.
Det är en fin kille, men att han läst mer porr än vad Bibeln har sidor märks tydligt.
Jag tappar upp ett bad och tänker att det är avslappnande, det kan nog få mig i stämning, och jag kryper ner, beredd med kameran.
-Ooups, förmycket skum konstaterar jag när endast mitt huvud sticker upp bland de vita bubblorna.
Jag lägger märke till att IPhone 4 är som gjord för fjortisar -den har en kamera även på framsidan så man kan se sig själv i skärmen, om än i mycket sämre kvalitet än om man använder riktiga kameran på baksidan.
Jag har en finne i pannan, men han sa ju inget om att ansiktet skulle vara med?
Efter ett tag försvinner skummet men till min förskräckelse ser jag att de räfflade märkena under brösten efter pulsbandet jag haft på mig på träningen en timme innan inte gjort det.
-det var då helvete vad svårt det skulle va att va snygg om så bara för ett litet ögonblick!
Sen tänker jag efter.
-jag är en vanlig jävla tjej, jag är inte smal på något sätt, mina små bröst pekar åt olika håll när jag inte har någon BH och vattnet gör att jag ser enorm ut.
Jag inser att jag kommer se mindre av den här killen i framtiden om jag skickar bilden än låter han vara utan.
Jag får hoppas att hans nyfikenhet och kåthet lockar homom till mig istället och fortsätter hellre att låta porrmodellerna göra sitt jobb. -Han verkar ju känna dom ganska bra.
Jag är inte upplagd för heta sexäventyr just nu.
Jag skulle vilja åka skoter en hel dag och sen mysa omkring i en stuga endast iförd underställ, vilket råkar vara jordens osexigaste klädesplagg, men det blir ganska mysigt med elden i öppenspisen som sprakar och cidern man sugit i sig som legat på kylning ute i snön under dagen börjar ge sig till känna i humöret och de rosiga kinderna avslöjar både ett och annat.
Vad hände med den vanliga romantiken? Har jag blivit gammalmodig? På den här punkten är jag ialla fall inte beredd att förnya mig. Ta mig för vad jag är eller stanna hemma med porrtidningen.
Jag vet att det här är en mycket fin kille som jag vill krypa in i armarna på och liksom trycka näsan mot halsen bakom örat och bara snusa upp han i en stor smul. Luktar gott gör han också. Fan. Egentligen är han förbjuden frukt, men sen när är kärlek enkel?
PS. Nu vill jag reservera mig för att fjällstugeexemplet bara var just ett exempel och kanske inte min hetaste sexdröm, men jag vill poängtera att jag tycker det kan leda till ett värdigare sex än en nakenbild i dålig kvalité som man mest vill skratta åt. Dessutom vill jag klargöra att jag egentligen inte har så dålig självbild och har bättre självförtroende än vad texten speglar, men blir aningens reserverad då det kommer till nakenhet. Jag vill också nämna att jag har sjukt dåligt samvete och känner mig som en tjuv som har ett par väldigt heta bilder på något väldigt snyggt, medans han förblir utan "heta" bilder på mig.
Just so you know
En tränad person är som en bil med V8-motor (många hästkrafter); Även på tomgång går det åt en hel del bränsle (kalorier), och när du gasar på ordentligt blir bränsleåtgången omfattande. En otränad person har en liten motor -även om du trampar gasen i botten så går det inte åt så mycket kalorier. Alltså typ som en liten sketen Polo. Kan inte va kul.
Kom ihåg det.
Egentligen ville jag bara säga att jag har förbättrat min syreupptagningsförmåga avsevärt.
Tåkka Julhelg !!
Den helgen var helgen det varvades lika mycket motorer ute på banan som inuti min arma flickkropp. Snön sprutade och jag sprudlade.
I publiken kunde man se diverse olika skoterkläder, det var svarta polariskläder och gröna Arctickläder. -Och sen stod jag där, i mina bruna slalomtäckisar och röda dunväst, hoppandes och skrikandes.
På lördagen var han kung, min lilla Emil. När han körde sina heat kunde jag inte stå still. Jag kunde inte vara tyst. Och jag kunde inte vara mer stolt. LillEmil som alltid varit bästa tjenis med lillsyrran. Den lilla kaxiga killen som snackade lite förmycket och var lite för stöddig. Men det visade sig att han hade attityden av en anledning; Han var faktiskt bra den där Emil. Jag kände mig som en stolt storasyster åt han, den lilla kaxiga parveln som visade sig vara kung. Tyvärr gick Söndagen inte lika bra för team Sofie-LillEmil och vi åkte ut där på förmiddagen.
Men jag hann inte deppa särskilt länge eftersom finalerna snart drog igång.
Jag hade aldrig varit på skotertävling förut, men det var KUNG.
Hejåhå vad jag trivdes bra där.
Om du gränslar din kraftfulla maskin nu, så gränslar jag dig sen. Vi får väl se när det sprutar mest.
En raggningsreplik jag tänkte dra på festen på Marité på kvällen. Eh, jag höll den inom mig istället. Den festen var inte ens värd att nämna.
Ett äventyr på vischan
Dans, pub å ständut blakk i Häggenås alltså. Jag tänkte att det skulle vara lortigt, svettigt, bonnigt, grabbar i polariskeps å huvtröjor. Tyvärr var häggenås ett alldeles för städat ställe för mig.
Jag citerar Jennifer; "danskillar är dom som alltid har en kondom i plånboken, ny skjorta och renbäddad säng och tror att dom ska hitta sin livspartner när de åker på dans".
Lite för mesigt, lite för ja, mesigt alltså. Förväntan på morgondagen är nu enorma; Arctic Cat Cup. Där snackar vi starka maskiner, farliga kurvor och riktiga skydd!! Förhoppningsvis också polariskepsar och huvtröjor. här ska det bli åka av!!
Så var det, 2o11
Jag hade ingenstans att bo, ingen bil så jag kunde förflytta mig på ett smidigt sätt genom länet, jag hade ett jobb med sina kvälls- och helgtider och jag hade en jobbig jävla skola som skulle genomlevas.
Allt kändes jättekonstigt och jag orkade liksom inte ta in situationen. Jag stängde av mig själv på något konstigt sätt, blev bortdomnad i medvetandet, antagligen för jag inte orkade inse min nya verklighet.
Jag höll mig sysselsatt hela tiden och kunde absolut inte sitta still. Jag var alltid tvungen att ha något att göra så jag inte skulle börja tänka på vilken missär mitt liv var, så äventyren avlöste varandra.
En dygnsrytm med skola kl 8.00–15.00, jobb kl 15.00–21.00, buss hem till Skucku kl 22.10–23.10, hemma i sängen kl 23.30–05.30 och bussen in till stan igen kl 06.40 gjorde det ganska lätt att hålla tankarna borta.
Vad jag inte insåg där, första månaderna av året, var att 2011 skulle komma att bli mitt bästa år någonsin;
Som sagt, äventyren hade redan börjat lösa av varandra med slalom ena dagen och inofficiell pimpeltävling andra dagen. Vänner som man tyvärr inte uppskattat lika mycket under tiden man varit i ett förhållande kom inhoppandes i mitt liv och tog plats igen.
Jag har levt året med filosofin att ta dagen som den kommer och bara tänkt på mig själv i första hand. Tvåtusenelva blev ett år utan hämningar, utan bråk, utan besvikelser, utan kompromisser och utan uppoffringar. Jag har gjort som jag velat och inte anpassat mig efter någon.
Jag har druckit nutrilett när jag känt för det, och käkat pizza när jag känt för det. Jag har ätit godis mest varenda dag och en och annan ostkrokspåse har åkt ner, ofta mitt i veckan. Jag har druckit grogg mitt i veckan och ibland har jag haft hiskeliga träningsperioder. Jag har haft perioder med sex flera gånger om dagen och jag har haft perioder utan sex på flera månader.
År tvåtusenelva var året jag fick börja om på nytt, helt solo. År tvåtusenelva var året jag mådde skit, men också året jag mådde kanonbra. År tvåtusenelva var året jag tog upp bekantskapen med många gamla och saknade vänner, men också året jag träffade enormt många nya vänner. År tvåtusenelva var året jag kunde sitta en hel dag och bara kolla in i väggen, men också året jag gick upp på Kebnekaise. År tvåtusenelva var året vi paddlade 6 km kanot innan isen hade gått och det var året jag simmade i islossningen på påsk. År tvåtusenelva var året jag jobbade hela sommaren, men det var också sommaren jag hann göra allt.
Sommaren tvåtusenelva var sommaren jag satt i ett öltält på gatufesten i Sundsvall ena dagen och i ett öltält på stråket i Östersund andra dagen. Sommaren tvåtusenelva var sommaren jag gick ut på yran i klänning och vaknade uppe i Fäviken i onepiece. Sommaren tvåtusenelva var sommaren jag satt uppe i Jukkasjärvi, grillade hamburgare och aldrig ville åka hem, men det var också sommaren jag flyttade hem till mitt älskade Brunnsgränd.
Sommaren tvåtusenelva var sommaren jag var för full på Fröjdholmen, men det var också sommaren jag var städad och körde på Fröjdholmen.
Jag har gjort så mycket omärkvärdiga saker som ändå har betytt otroligt mycket, allt från bilbingo och volleybollmatch till snabbvisit hos husse och matte i Rogsta. Alla småsaker som liksom förgyller vardagen. Jag gillar sånt som förgyller.
År tvåtusenelva var året jag växte som människa och blev mer medveten om mig själv. Det tar jag med mig in i år tvåtusentolv.
Ge mig ett år fyllt med äventyr och utmaningar. Ge mig ett år fyllt med skratt och härliga människor. Ge mig ett år fyllt med liv och lust.
Saker jag ska göra 2o12;
– gå ner 6.0 kg (då har jag en fettprocent på exakt 25% = optimal hälsa hos kvinnor)
– bestiga minst två fjälltoppar (gärna Keb och Helags, men målet är mitt älskade Sylmassiv)
– vinna över mamma på pimpeltävling (nån måste, hon börjar bli sa käerut)
– få pappa att börja motionera (det bukfettet är inte att leka med)
– åka på medelhavskryssning (uppleva den gassande solen och de iskalla paraplydrinkarna)
– åka slalom minst 10ggr (då kan jag känna att säsongskortet var värt det)
– vara nykter på studenten (i år är det ju trots allt syrrans student)
– göra klart lägenheten (inredningshjälp samt ekonomiska bidrag mottages tacksamt)
Kryptosporidium och andra kära gamla minnen
Aaahh
Efter att ha försökt läsa den vetenskapliga artikeln fyra gånger och kommit på mig själv med att tänka på ett par lena, muskulösa axlar efter halva artikeln, varje gång, suckar jag "varför dras man till yngre killar?" varpå min rapportskrivarvän tittar på mig och svarar -"ja jag vet inte, det är så äckligt i efterhand"!
Filosofi är skit
En så passande bok efter dagens kärleksäentyr!
Jag går direkt in på kapitlet "etik och filosofi" och läser;
Filosofi står för -kärlek till vishet-. Då kan jag konstatera direkt helt sonika, på rak arm, att filosofi är skit. Kärlek gör ingen vis, kärlek gör en dum i huvudet.
Lyssna på Sokrates för fan! "ett liv som inte rannsakas är inte värt att leva". Alltså kräver ett meningsfullt liv att vi förundrar oss över det, att vi reflekterar över, ifrågasätter och granskar våra beslut, val och handlingar!
Jag vill ha ett meningsfullt liv, där jag gör bra beslut hela tiden och handlar därefter enastående exceptionellt!
Ärligt talat så rannsakar jag aldrig mig själv. Jag liksom bara stänger av och gör som jag vill, det tycker jag är meningsfullt för mig, att få göra exakt vad jag vill hela tiden.
Om alla skulle leva efter vad Sokrates lärt ut skulle världen se fantastisk ut! Men vem fan orkar hålla på med filosofi?! Jag gör som jag vill. Så länge jag har rent mjöl i påsen så fortsätter jag leva som jag gör, å hör sen!
Flippat inlägg förresten. Vem bryr sig liksom?
Jävla högskola, man blir ju dum i huvudet.
Cirkus på Brunstgränd
Ung igår, betydligt gamlare idag
Nu står jag i mitt fönster som vetter ut mot kyrkgatan och plockar döda blad från min krukväxt samtidigt som jag tittar på ungdomarna som går förbi nere på gatan, fulla och skrattandes, påväg till krogen och känner mig sådär äckligt gammal igen.
Ena stunden skäms jag över att just stå där i min ensamhet och titta ut på ungdomen, för att i nästa ögonblick känna lättnaden över att jag inte går därnere, full och odräglig, piffad och fixad.
Jag står ju trots allt här i mitt fönster, trött som ett as, med fettigt hår och flottig panna, oduschad och i samma trosor som igår, bara för att jag varit så jävla bakis hela dagen så jag inte haft någon ork.
Igår var jag minsann inte gammal, då var jag yngst på personalfesten inser jag nu. Tack, det räddade min självkänsla, ialla fall för stunden.
God natt mina små troll
Då är jag hellre sexuellt frustrerad i Svegs ishall
Jag hade glömt hur det var att bo i Östersunds centrum på vintern, på en av de mest trafikerade gatorna i stan. Jag hade glömt hur gamla fönster jag faktiskt har. Dom isolerar varken ljud eller värme. Underbart att dom börjat skrapa vägen nu. Verkligen. Underbart att hyresvärden på min fråga om fönsterbyte svarar "nej, men vi ska till och måla om dom snart". Verkligen underbart.
Så nu ligger jag här i min säng, sexuellt frustrerad, frusen och klarvaken, och hoppas på att traktorerna snart hittar en annan gata att terrorisera.
Jag tror inte man hör traktorer från tomtens säng ialla fall.
Med lycka kommer olycka. Alltid.
Lycka är att komma hem trött å frusen efter en härlig joggningrunda, duscha och sätta på sig en splitterny onepiece och kura ner sig i fåtöljen med en kopp te.
Olycka är att inse att man har tvättid och måste springa ner i källarn 100 ggr och sen upptäcka att man spräckt sömmen på nypiecen! Faaaaan
Tomteland
Jag blev ett barn på nytt. Så fort man gick genom grindarna till tomteland började det snöa och mystiken runt om i skogen tätnade. Jag och syster smög gångvägen framåt med förväntningar högre än skyarna själva. Vi spanade efter troll längs skogskanten och strax var vi framme vid trollnästet. Vi klev in genom dörren och vi utbytte en menande blick -inte lika coolt som när man var liten.
Vi smög vidare till tomtens eget hus, precis som alla andra barn. Där kan vi snacka fullt hus och barn trängdes och bråkade om vem som skulle hoppa upp i knät på han.
Tanken var från början att jag skulle vara en av dom som viskade mina önskningar i hans öra, men hysterin där inne fick mig att ändra planen. Jag och syrran smög in till hans sovrum istället och kikade efter om han hade bäddat med sidenkakan. Så var inte fallet och besvikelsen var ett faktum.
Efter att ha gått runt och kikat på allt intog vi restaurangen för att avnjuta en jultallrik med köttbullar, pärer, skinka, prinskorvar och rödbetssallad. Återigen insåg vi att detta nog inte var något för oss.
Vi letade reda på ett bord och här sitter vi än. Vi låtsas att vi fortfarande äter och ignorerar alla hysteriska barnfamiljer med tjutande ungar som letar efter någonstans att sitta.
Vi planerar att sitta kvar här tills det sista och bästa eventet på programmet kommer; fyrverkerier kl 16. Dryga timmen kvar.
Får man sitta och ockupera bord i över tre timmar utan att handla nåt? Ja, vi är ju på tomteland, där måste alla, speciellt personalen, vara snälla!
Hur tänkte du nu?
Sveg. Ett samhälle. Härjedalens huvudstad. Hur kan det vara så?
Jag går vägen fram genom Sveg. Framför mig lufsar två grabbar. En tjock plös som går och spottar hela tiden, och en smal kille som också går och spottar hela tiden. Båda två röker. De kommenterar jeepen som åker förbi -"fan va många extralysen!" Dom pratar inte ens härjedalska. Dom är bara ful.
Tjejerna vid busshållsplatsen har säckiga kläder och skoterjackor på sig. De kommenterar också bilarna -"va fan körde han sådär för?" och grabbarna instämmer skrattandes. Fortfarande utan den fina härjedalsdialekten.
Hur kan denna fula by med sina fula invånare vara centralort för en så fin plats som Härjedalen? Det är för mig ett mysterium.
Medans jag står där och känner Svegsagget bubbla i mig tittar jag bort mot torget. Sveg har finare gran än Östersund. Fan.
