Bajs på riktigt
Jag har länge funderat på hur jag ska göra med min numera döda blogg. Inatt var jag med om något som förtjänar ett helt inlägg.
45 minuter in i min vinsömn (i skrivande stund känner jag fortfarande vinet som rusar i mina ådror efter kvällens middagsbjudning) vaknar jag av att stövarn i huset bajsar på mattan i rummet mitt emot.
Jag vet inte exakt vad som väcker mig, men efter en snabb titt på rusan som ligger där är en gissning att det var av dusten som måste ha uppstått då denna enorma bajskorv träffade jorden.
Jag funderar en kort stund över vad jag ska göra i denna minst sagt skitiga situation; Jag ligger än så länge kvar i min säng och har bara sett bajsberget då jag lutat mig ut från sängen och kollat bort över hallen.
Jag och min vinfylla orkar verkligen inte med detta som vad jag tror är ett resultat av en trotsig gammkärring till stövare. Hon har liksom insett att jag är ensam hemma och vill påvisa att hon inte är nöjd med mitt handlande; fått suttit i hundgårn i regnet till klockan två på natten och sen inte ens får en korvskiva då hon kommer in.
Så hon bestämmer sig alltså för att sätta sig och skita på mattan. Man kunde ju kanske önska ett mer moget beteende av en sån gammal dam som faktiskt närmar sig 15 år. 15 år är alltså 103 hundår typ. (Alltså, väx upp, byracka! )
Mer hinner jag inte tänka innan lukten träffar mig i ansiktet som en riktig bitchslap. Den som inte upplevt hundbajs vet inte vad riktig skitodör är för något.
Jag svär en lång ramsa för mig själv innan jag masar mig upp ur sängen och tvingar mig att ta hand om skiten. Stövarn åker ut i hundgårn och jag ska nu försöka somna om.
Det sägs att det tar ca 5 minuter för människan att vänja sig vid lukter så man inte märker de äckliga odörerna längre, men mina egna observationer visar på att fallet är annorlunda.
Detta är andra natten i rad som jag går till sängs med kväljningar.
Imorgon ska jag på Fröjdholmen, nånting säger mig att det blir tre nätter i rad med dessa härliga uppstötningar.
