LinaSofie

Dagens skönaste gubbe var gubben framför mig och Jennie i fotokön på torget.
Dom har ställt upp en fotoautomat på stjärntorget som projekterar bilderna direkt ut på en stor skärm långt uppe i luften och vem som helst får vara med.
Jag och Jennie ville, precis som större delen av stans flickor, synas om så för ett ögonblick, på skärmen så vi ställde oss i kön.
Gubben framför oss var en alkis. På kortet flinar han så hans ovårdade tänder skrämmer hela stan, men man liksom glömmer bort det eftersom han håller en flaska Åbro mot kinden och det riktigt syns vad den killen lever för.


Här är vi i alla fall. Synd att Jennie ansåg att hennes mössa var värdigare att visa än hennes ansikte.

"jag gick ju inte på bal, å se, det gick ju bra för mig"
-"det gick väl inge bra för dig, jäkla missfoster"

Min fader är alltid lika stöttande.

"5000 spänn?!?! Det får man ju en någorlunda skoteroverall för."

Vi sitter i klänningsaffären och kollar på syrran som provar balklänningar. Jag och pappa känns lite malplacerade här.
Jag gick inte ens på min egen bal eftersom jag får ångest vid blotta tanken på obekväma kläder, supersminkningar och håruppsättningar.

Igår trivdes jag däremot som fisken i vattnet när jag fick festa med enbart grabbar. Vi gick på G3 iförd täckbyxor och underställströjor. Som enda tjej i täckbyxor drog man alla sorters blickar till sig; skotergrabbarna som gillade en, bratzen som tittade med höjda ögonbryn, de fula tjejerna som tyckte man var härlig och egen och de uppsnoffsade tjejerna som tyckte man var ett skabb. Jag har väl aldrig trivts så bra förr.

I vanlig ordning blev det fritidsgård/härbärge på Brunnsgränd. Denna kväll bredde jag ut mina vingar över smågrabbarna hemifrån.
Gulligt till en början, men såhär på eftermiddagen dagen efter då bakislukten fortfarande inte försvunnit känns det mer äckligt.

Ikväll fick jag göra valet -det stod mellan att skaffa ett liv och att skaffa twitter. Jag valde twitter. Föga förvånansvärt med tanke på min kärlek till min smartphone. Än så länge förstår jag mest ingenting men jag är rädd att hetsen över hur många followers jag har kommer bli min död.

Roligaste killen; Viktor Medén.



För övrigt kan meddelas att min gräns för hur mycket söta sms man kan ta emot innan man blir kär börjar överskridas. Elakt att skicka ett kort på sig själv med en bebis på magen, när jag redan försöker stå emot kärleksvågorna.
Jag tycker själv att det var ganska märkligt att jag reagerade eftersom förhållanden, och speciellt barn, vanligtvis får mig att rygga bakåt, låsa dörren och inte svara i telefonen på flera dagar.
Sedan insåg jag varför jag blev mer kär än skygg; Killen hade lortiga arbetskläder på sig där han satt, sexigt nerkasad med det lilla knytet i famnen och såg allmänt avslappnad ut.

Jag kan inte rå för att tankarna drar iväg mot ett familjeporträtt med en liten familj bestående av en skitig hantverkare med en lillunge i armarna och en trött och sliten nybliven morsa som naturligtvis karaktäriseras av mig själv, står bredvid och har en hund i koppel. Vi är uppställda framför ett renoveringsprojekt någonstans med en sjuhelvetes utsikt.

Jag kräks återigen lite i munnen och hittar tillbaka till verkligheten;
Jag är fortfarande ensamma lilla jag som ligger i min egna lilla säng på brunnsgränd och frenetiskt försöker jobba upp någon värme under dubbla täcken i den svinkalla lägenheten eftersom jag inte har någon handyman som ens kan komma och lufta elementen åt mig.

Idag var första dagen det var sådär isande kallt så det gjorde ont att vara ute. Jag älskar den kylan som gör att det känns som låren har späckat sönder och hela kroppen värker.
Jag vill ha det så här ett tag. Plågas.

Inatt drömde jag att jag såg en björn nedanför gårn i Skucku. Jag stod i det öppna köksfönstret och tittade på han. Jag ropade på mamma så hon gjorde mig sällskap. Han såg ganska lurvig och nyfiken ut. Efter vi observerat honom en stund började han klättra in genom köksfönstret och vi gömde oss på toan. Vi hörde hur han makade sig uppöver övervåningen så vi gick ut i hallen och tittade på han igen. Jag ville ta kort och mamma sms:ade typ alla hon kände. Björnen vände om och kom ner mot oss igen. Vi sprang ut på gårn. Mamma stannade upp och fortsatte sms:a. Ut kom björnen och vi sprang runt huset, nedför slänten så vi kom på baksidan av huset. Mamma fortfarande vilt sms:ande. Jag började vid det här laget inse allvaret i att leka med en björn så jag hade börjat springa upp för slänten på andra sidan huset igen, men mamma stod fortfarande still och sms:ade. Tillslut kom ju björnen dit och det blev äntligen fart på morsan. Hon försökte ta sig upp för slänten men det nyslagna gräset gjorde det nästan omöjligt att ta sig upp och även fast jag räckte henne min hand så klarade hon det inte. Björnen fick tag på ena benet och åt upp min mamma.

Jag vet inte om jag ska tolka drömmen som att nåt dåligt kommer hända idag (jag väntar ju tex på ett klamydiaresulat), eller som att börja sms:a mindre eller om jag helt enkelt ska få morsan att börjar träna.



Helt sömndrucken ska jag nu försöka pallra mig upp och försöka göra något bra av denna dag, även fast jag har en ganska stark oroskänsla i kroppen.

Tack och Hej, leverpastej

Trött som jag var på fredag eftermiddag tänkte jag bara dra täcket över huvudet och låta helgen passera. Men som av en händelse ringer telefonen och fröken Klaesson vill dra ut mig på lunch.
Då vi sitter där och steker på snobbigaste cafét i stan tjatar hon med mig hem.
-bruden lovade att hon skulle lära mig dricka vin.
Det bjuds alltså på mat och vin med trevligt sällskap i Hoverberg. Spela spel med Daniel Berglund och Johan Hemmingsson är inget jag rekommenderar om du vill satsa på en vinst. Daniel har en hård vinnarskalle och Hemmingsson fuskar så man blir mörkrädd.
Tack vare de tre glasen vin jag fått i mig blev kvällen ändå en succé.

En helg som skulle tillbringas i OnePiece i stan blev en helg i täckbyxor i hemtrakterna istället.

Jag vaknade på söndag morgon och tänkte på mina nära och kära som är så duktig; syrran spelar i U19-landslaget, LillEmil körde SM-kval i skoter på lördagen och min gamla klasskompis Emma kör världscupen i längdskidor idag. Känslan av misslyckande liksom dränkte mig och jag klev genast upp och sprang ett varv runt byn. Efteråt kändes det som ett ganska patetiskt försök till att må bättre.

Tur som var, ringde återigen fröken Klaesson och tog med mig ut på nya äventyr i oupptäckta marker; jag skulle äntligen få följa med till hjärtat av mitt favoritlandskap Härjedalen; Funäsdalen.
Så mycket folk jag träffat och tyckt om, så många människor som pratat så fint, äntligen skulle jag få uppleva kärleken på plats.

Såklart tog hjärtat ett par extra glädjeskutt när vi passerade Hede och jag kunde inte hålla mina lustar i styr. Fort som ögat hade mina fingrar formulerat och skickat iväg ett sms till min egna favorit-Hedebo varpå han ringer och skrattar åt mig.
Åh mitt hjärta svällde nästan sönder bröstkorgen på mig! Inte bara för det var min Max, utan för killen har den finaste dialekten i hela världen.
Om jag inte stängt av min känslomässiga nerv så skulle jag ha varit kär för länge sen.

Så fick man känna sig lite kærut när man rattade storjävlaL90 idag.
Och ut på en skogsbilsväg utanför Lit bar det. Och kul var det.
Jag tror att jag är en dieselkvinna innerst inne.

Ibland känns det som man bara står och trampar vatten alltså. (se bifogad bild)



Efter en veckas total ledig/arbetslöshet i och med att jag har tagit studieuppehåll, har jag nu bestämt mig för att börja klättra på väggarna. Jag trodde att jag skulle njuta av lite ledighet, men att endast ligga och pilla naveln hela dagarna är inte min grej har jag nu kommit fram till.

Jag ringde chefen på extrajobbet och sa "vi kan inte ha det såhär" och blev genast tillbakasatt som förste vikarie och är åter i arbete från och med tisdag.
-känns utomordentligt bra med tanke på att man har en medelhavskryssning som snart ska betalas. (jag lägger huvudet på sned som J.D i Scrubs och drömmer mig bort till paraplydrinkar och solbrända överkroppar och den svala brisen som gör att håren på armarna reser sig. Fantasin förlorar sin charm när jag kommer på att det bara är pensionärer som åker på medelhavskryssningar).

Idag blev jag återigen fascinerad över att det händer saker utanför mitt fönster. Då jag klev upp och blickade ner över gatan stod dom där igen, mina maskulina vänner med blåljus på taken.
Inte lika sexigt den här gången som förra, då jag fick bevittna en riktig pizzeriarazzia.
Denna gång var det inte värre än en audi som läckt ut bensin på vägen, men jag förnekar inte att det kittlade till i mig och jag ville öppna fönstret och ropa in dem på kaffe. Sen kom jag på att jag fortfarande inte införskaffat någon kaffepanna, men lite doppa skulle man ju kunna ordna åt dom så här på förmiddagen menar jag.

Drömmande gled jag in på toan och gjorde mig i ordning för en dag på gymmet.
En dag på gymmet som skulle komma att ta knäcken på mig. Jag var helt död fram på eftermiddagen och PTn kom in i omklädningsrummet och möttes av en mycket trött Sofie som hängde tungt på sina knän med sina sönderpumpade armar.
Coach fick ta blodtrycket på mig och proppade sedan i mig en påse nötter och en energidryck.

När kroppen fått sitt ska huvudet också få sig en rejäl omgång när det nu ska tentapluggas medicin så det står härliga till på Brunstgränd hela kvällen.

Nöjd över att jag fortfarande inte delat ut några nakenbilder på mig själv satte jag imorse på mig mina finaste stringtrosor i svart spets och finaste tights och toppade med min nya Haglöfsjacka och mössa i samma märke. Jag hade även klivit upp 10 minuter tidigare än vanligt och sminkat mig.
Det var länge sedan jag kände mig så sexig och jag knatade genom stan med det bredaste leendet.

Det är enkel lycka i vardagen.

En tränad person är som en bil med V8-motor (många hästkrafter); Även på tomgång går det åt en hel del bränsle (kalorier), och när du gasar på ordentligt blir bränsleåtgången omfattande. En otränad person har en liten motor -även om du trampar gasen i botten så går det inte åt så mycket kalorier. Alltså typ som en liten sketen Polo. Kan inte va kul.

Kom ihåg det.


Egentligen ville jag bara säga att jag har förbättrat min syreupptagningsförmåga avsevärt.

Den helgen var helgen det varvades lika mycket motorer ute på banan som inuti min arma flickkropp. Snön sprutade och jag sprudlade.
I publiken kunde man se diverse olika skoterkläder, det var svarta polariskläder och gröna Arctickläder. -Och sen stod jag där, i mina bruna slalomtäckisar och röda dunväst, hoppandes och skrikandes.
På lördagen var han kung, min lilla Emil. När han körde sina heat kunde jag inte stå still. Jag kunde inte vara tyst. Och jag kunde inte vara mer stolt. LillEmil som alltid varit bästa tjenis med lillsyrran. Den lilla kaxiga killen som snackade lite förmycket och var lite för stöddig. Men det visade sig att han hade attityden av en anledning; Han var faktiskt bra den där Emil. Jag kände mig som en stolt storasyster åt han, den lilla kaxiga parveln som visade sig vara kung. Tyvärr gick Söndagen inte lika bra för team Sofie-LillEmil och vi åkte ut där på förmiddagen.

Men jag hann inte deppa särskilt länge eftersom finalerna snart drog igång.
Jag hade aldrig varit på skotertävling förut, men det var KUNG.

Hejåhå vad jag trivdes bra där.

Om du gränslar din kraftfulla maskin nu, så gränslar jag dig sen. Vi får väl se när det sprutar mest.
En raggningsreplik jag tänkte dra på festen på Marité på kvällen. Eh, jag höll den inom mig istället. Den festen var inte ens värd att nämna.

Dans, pub å ständut blakk i Häggenås alltså. Jag tänkte att det skulle vara lortigt, svettigt, bonnigt, grabbar i polariskeps å huvtröjor. Tyvärr var häggenås ett alldeles för städat ställe för mig.
Jag citerar Jennifer; "danskillar är dom som alltid har en kondom i plånboken, ny skjorta och renbäddad säng och tror att dom ska hitta sin livspartner när de åker på dans".
Lite för mesigt, lite för ja, mesigt alltså. Förväntan på morgondagen är nu enorma; Arctic Cat Cup. Där snackar vi starka maskiner, farliga kurvor och riktiga skydd!! Förhoppningsvis också polariskepsar och huvtröjor. här ska det bli åka av!!