LinaSofie

Kaaais Moraaa Kais Kais Mooora! Kaaais Moraaa Kais Kais Mooora!

På fredagsmorgonen packade vi in oss i V70n som skulle ta oss ner till Mora. Därifrån skulle vi åka supporterbuss ner till Malmö. Vi skulle ner och heja fram syster och hennes Kaislag till SM-guld.

Resan gick som en dans då jag lite fräckt norpade åt mig sätena längst fram längst upp i dubbeldäckaren. Där mådde vi som prinsessor, jag, Sophie och Lina. Vi drack vin ur plastmuggar, spelade spel, åt godis och skrattade så det hördes över hela bussen. Vi diskuterade matchen, arenan, killar och våra förväntningar inför matchen. Tillslut kom mamma -som sitter med pappa en bit längre bak i bussen- fram och påminde oss om att vi sitter just längst fram, så ljudet studsar mot glaset så allt vi säger hörs väl ut över hela bussen. Hoppsan.

Det blir fikastopp på Rattugglan i Mariestad, ett typiskt långtradarhak med den vanliga á la carten. Utanför finns en affär med "600 sorters godis" där vi naturligtvis fyller på våra sockermagar.
Då jag står och väljer mellan om jag ska ha ahlgrens bilar med eller utan surt socker på skrattar gubben mitt emot godislängan till och jag tittar upp på honom.
"Ursäkta, skrattar du åt mig?" frågar jag den dyngfulla brynässupportern som står där med simmig blick och tittar roat på mig.
-"ja jag stod just och tänkte på vilken fin byst du har" svarar han med en äckligt självgod ton i rösten.
"Jaha, men nu är det sluttittat för din del, stick härifrån" svarar jag med avsky. Jag kände mig som en riktig ren och oskuldsfull bonnatjej som kommit till den stora staden och precis blivit berövad på min godhet, eller nåt.
Jag försöker spänna blicken i honom för att markera hur inte OK jag tyckte att det var, men jag är ganska säker på att jag såg mest rädd ut. fan. Stan - oskuldssofie: 1-0.
Jag går till andra delen av affären för att slippa se äcklet och jag hör hur han ropar till några yngrer killar som står i en klunga vid kassan; -"Hörrni! Kolla rattarna på bruden i skinnjackan därborta!"
Jag känner hur jag bara vill sjunka genom golvet.
Det var fel dag att ha på sig mirakel-BHn med extra mycket vadd i.
Man får väl lov att säga att det är gott om rattar på Rattugglan.  

Resten av resan gick bra och vid kl 02 på natten mot lördagen var vi äntligen nerbäddade i våra sängar. Vi låg väl alla mer eller mindre som på spikar, nervösa för morgondagen.

Vi vaknade upp till dagen D med en förväntansfullhet som inte var av denna värld.


Det blir alltid en succé när man grundar med absithe!
Succé för oss som drack, missär för alla runt omkring, -fick vi höra dagen efter; Sophie hade spillt öl i håret på tanten som satt framför oss i arenan, hon hade ramlat baklänges så djupa suckar hördes runt om oss. Vid ett tillfälle tyckte jag klacken lät lite konstigt så jag tittade bak för att se vad de höll på med, då ser jag Sophie står och slår på trumman, hur nöjd som helst.

Mora förlorade matchen, trots deras starka hejarklack.
Jag och Sophie såg inte så mycket av matchen, vi var mest i baren. Då vi kom tillbaka ut på läktaren var matchen över sedan länge och spelarna satt med oss och sörjde.
"Silver är inget att gråta över" tänkte jag och gick runt till Jessikas lagkamrater och gratulerade istället.
-Taskig tajming, minst sagt. Det tog inte länge förrän man fick en hård näve i sidan.

Sedan var det bara hemresan kvar.



(PS. Hade totalt missat att jag ens gjort förra uppdateringen. Jag tänkte ju att jag skulle strunta i att nämna mitt norska ragg, men då jag ändå tagit upp det tydligen, kan jag också klargöra att det inte funkar att vara med en norsk. Jag förstår ju inte vad de säger!)

Tur att man blev påmind av killen som är så liten att han fortfarande har påsklov;
"Fy fan vad skönt jag har haft det i fjälls hela påsken Sofie!"
-Jaha?!?! jag vill inte höra, jag har jobbat slaviskt hela veckan, mest inomhus. Jag har fått så lite sol att mitt ansikte börjar se grått ut. Känns det som. (sanningen är att jag faktiskt lapat sol jag också och fått så starka fräknar att de faktiskt inte går att sminka över längre).
Jag sa att jag hoppades att han var röd som en tomat i ansiktet. Det var liksom det värsta och mest sarkastiska jag kunde komma på att säga till Mr Sundvisson som lät så självgod på andra sidan luren.

Påsken började med tristess. Hemma själv med pappa eftersom mamma jobbade.
Jag fick ett SMS av min kära vän som satt på bussen hem från Umeå där hon avslöjade att det fanns en eventuell blivande man till mig i sätet snett framför henne; En mycket stilig ung man i haglöfskläder och såg överlag allmänt sportig ut.
Jag hann fundera ca 2 sekunder, sedan ringde jag min väns pojkvän så jag fick följa med in till stan och hämta upp Kristina på bussen och då få chans att ta kontakt med denna oerhört snygga människan.
Tre timmar senare stod jag coolt lutad mot L200an och inväntade den ankommande bussen. Det visar sig att min vän tappat snyggingen ur sikte vid bussbytet och han är nu som bortblåst. Jag kan sätta pengar på att den fan hoppade av i Strömsund. Allt snyggt hamnar på något konstigt sätt alltid i Strömsund.
Jag fick återigen styra kosan hemöver utan kärlek.


Trots det inte alltför superexemplariska vädret skulle naturligtvis hela släkten som åkt ända från Stockholm knoga på och gå ut på isen och fiska varenda dag, trots västanvind och isregn.
Det är liksom våran grej; vi fiskar och äter godis. Hela dagarna. Varje dag. På kvällen äter vi fisk. Inte fisken som vi fått upp på dagen, för det är aldrig någon av oss som får någon fisk då. Nej, morbror Kurt som själv anser sig vara proffsfiskare har långt innan påsken varit upp till Landösjön och fiskat för att säkra påskmiddagen till hela släkten. Sedan ska vi sitta och lyssna på historien om när han fick upp den superstora fisken. Han gillar också att berätta historien om när jag var med till Landösjön och fick fisk. Jag fick en jäkla stor fisk ska ni veta, men linan var ju för klen så jag tappade ju fanskapet. Morbror Kurt svor mer än mig den dagen. Jag minns det.
Iår däremot, var inte morbror Kurt närvarande eftersom hans frus syster var på besök så de hade egen fest inne i stan. Så vi fick äta tacos.
Jag rynkade näsan åt tacos på påsk och åkte ner till min väns familj på centralorten istället. Då fick jag älgfilé. Efter middagen sa min vän att hon skämdes för sin pappa som var så full. Jag märkte inte att han var full. Jag tyckte han var lika sluddrig som vanligt.



Jag har tvättat alla mina kläder två gånger nu, men de luktar fortfarande rök. Tjusningen med påsken är att man får ha täckbyxor påsig jämt och man behöver aldrig duscha.



Påskens Bästa..
*Blodsockersfall: Kristina har inte ätit på hela skärtorsdagen och åker in på drive-inen. Bruden i kassan tar enligt Kristina för lång tid på sig varpå Kristina (som är så ordentlig i vanliga fall) ryter genom fönstret "Skynda dig då, jävla påskluder!"


Påskens Jobbigaste..
*Problem: när man ska grilla korv och röken följer efter en, även fast man tillslut har gått ett helt varv runt eldjäveln.



Och slutligen Påskens bästa tips for life av KrilleKusin: Grilla aldrig en korv uppochner, då ramlar den av. Ja, dessa stockholmare är inte så dumma ändå?