Mikael + Marianne
Tänk er Mikael liten, typ 12, 13 år. Då såg han mest ut som han gör idag, men istället för att vara lång var han lite mer kraftig.
Han och hans mamma och mormor var ute och åkte bil. Mamma körde, mormor satt bredvid. Lille Mikael satt bak och knölade i sig Marianne-godis. Helt plötsligt börjar Mikael ge ifrån sig konstiga ljud. Han satt liksom och viftade med armarna och såg lite panikslagen ut. Han var alldeles röd i ansiktet.
Mamma och mormor vände sig om och frågade Vad är det? Vad är det?
Då kommer Mariannegodisen helt plötsligt flygande från halsen. DÅ först förstog mamma och mormor vad som hade hänt.
Om jag hade varit i Mikaels situation hade jag helt enkelt flygit på mamma och hatat henne för resten av livet om hon inte hade fattat.
Piercing vs Tatuering. Eller gamla damer i affärskön
Som svar kan jag säga att jag inte skulle vilja ta hål i näsan, tycker det fortfarande känns som något man vill göra när man är lite yngre (lol).
Än så länge trivs jag bra med min tatuering, men min mamma har fortfarande inte tagit sig hit för att se den. Det börjar kännas lite som att hon inte tycker om den.
Mycket trevlig helg ändå, trots att jag har jobbat. Appro på jobbet kan jag passa på att skriva något jag har tänkt skriva så många gånger, men som inte blivit av;
Jag hatar tanter som handlar. Inte nog med att makar sig ut från sina pensionärslägenheter precis i eftermiddagsruchen när alla andra människor precis har slutat jobba för dagen, som ska handla på vägen hem till hela sin åttabarnsfamilj. Då ska de gamla också passa på att gå ut, "det är ju så roligt att titta på allt folk."
Det är inte lika roligt att vara kassörska på affären närmast busstorget, där alla som ska med någon buss handlar, och står och stampar i kön för att bussen snart går. Då kommer tanterna och ska betala.
"Då blev det 87,50, tack"
"Jahaaa, då ske ma si, dan ha ma 20, 40. Je ha kanske jämt." så (om man har tur) vänder de på plånboken, drar upp dragkedjan till facket med mynt med stooor möda. (Det är inte så lätt när man e skakis). Annars, finns de dem som har sedlar och mynt i olika plånböcker och alltså böjer sig ner i väskan och letar fram en annan liten portmonnä där hon har mynten.
"två femmor, då e ma uppe i 50". Sedan börjar räkningen av enkronorna. "femtiein, femtitvo, femtitri, femtifyre, en tia, då blir det sextifyre, å dan längst neri sir je en tia till, sjuttifyre, en femma, sjuttionio, åtti, åttiein, åttitvo. Ne nu sir je, dehenne kom int å räcke"
Böjer sig ner och letar portmonnän med sedlar. Tar upp en hundring. "Nu får du ta fyrå femti hen ur höugen". Jag gör det. Sedan börjar hon ploga ner alla övriga mynt i portmonnän igen. När det är klart frågar jag "har du medmera-kort?"
"Ja, just, vilken tur att du fråga, je glöme jämt bort e." Ner och leta plånboken med sedlar igen. Hon är så svag i nyporna, tanten, så hon får inte upp kortet som är fastkilat mellan färdtjänstkortet och apotekskortet. Jag får hjälpa till. Jag drar kortet åt henne, slår in 104,50. Hon får tillbaka 20 kr. Nu ska hon packa ner allt. När hon väl är framme vid sina varor nere på rullbandet; "fasiken, jag glömde ju pösan heime! hått tar du för dom?" Jag kastar ner två påsar. "jag bjuder på dom".
I helgen var vi med Pär och Sandra. Morotskaka och bio. Mikael berättade hur det gick till när han satte Marianne i halsen.
Om de två tjejerna (jag fattar inte, de e väl bara linda som e blond, såvitt jag ser är Kristina brunett?) som var hit en snabbis, när de kommit hem från Kreta kan jag berätta att de kunde fakiskt ha fått haft lite mera färg. Så värst imponerad blev jag ju inte. Ni kanske borde ha satsat på en medelhavskryssning? Bättre lycka nästa gång.
//Sofie - blommig för livet
23:45
jag tycker inte om min blogg längre, konstigt nog så kan jag inte skriva i den, men när jag loggar in här vandrar fingrarna över tangentbordet av sig själv. jag behöver bara sitta och kika på vänner och vips så har jag ett blogginlägg!
Tänk att sofie har tatuerat sig! What? Jag väntar på att få se den, jag vet att hon kommer ångra sig då hon ser min näsa.
De är då hon kommer på att ett en stjärna i näsan är så himla mycket finare:) närå, så blir det nog inte, får vi hoppas iaf. hon kommer nämligen ha sin tatuering hela livet, jag kan ta ur min stjärna när jag vill, den far tillochmed ut även fast jag inte vill. Och tro mej, det smärtar nått så fruktansvärt att behöva trycka in den igen!
jaja, nog om tatueringar och näshål. Men du ska veta sofie, att om du skulle må dåligt över att du inte har en stjärna i näsan precis som jag, så ställer nog emelie upp på en newskväll och du får en " åh nej vad har jag gjort - bakfylla " på köpet! :)
Nog för idag , / Maggan
ps. om ni är nyfikna på vilken denna mystiska maggan är så kan ni ju alltid kolla in hennes blogg, www.jennieforss.blogg.se ;) ds.
Har du tråkigt?
Världsfesten
Det finns tydligen en bok som heter så också...
Spännande
Lite uppdateringar från mig själv.
I förrgår, vaknade jag extra tidigt och kunde inte somna om. Det var som att jag kände på mig att någonting speciellt skulle hända, något som skulle förändra mig.
Jag klev upp, ställde mig i duschen och rakade benen. En stund senare satte jag mig i bilen och for iväg. In till Frösön bar det. Innan jag visste ordet av stog jag framför Man´s Ruin, tatueringsstudion. Med darrande armar öppnade jag dörren. Han som piercar där är lite konstig tycker jag. Han är så mystisk. nåväl, åter till ämnet.
Jag diskuterade lite med Moa, som skulle tatuera mig, sedan satte vi igång.
"Vanligtvis brukar jag raka stället som ska tatueras det första jag gör, men jag råkade känna att du var helt slätrakad".
Hon gjorde först ett förslag som hon visade mig, men jag tyckte inte riktigt om det, så hon flyttade ihop objekten lite, så det blev bättre. Sedan satte hon på mig stencilen på benet, och drog bort, så mönstret fastnade på huden. Det kändes lite som jag var med på Miami Ink. Sedan målade hon fritt på några snirklar å grejer. Det blev assnyggt om jag får säga det själv.
Sedan efter jag hade varit å kollat i spegeln hissade hon upp mig skithögt i tandläkarstolen, så jag nästan var uppe i taket.
Det gick ganska bra under tiden hon tatuerade, visst kändes det, och gjorde ont, och jag gjorde några fina ansiktsuttryck, och ett tag kändes det som jag inte skulle klara mer, man jag låg kvar.
Hon smörjde in och lindade på flera lager med glapack -nu kändes det inte som Miami Ink längre, nu kändes det mer som motorsågsmassakern- sedan fick jag åka hem.
Efteråt ville jag bara grina för det gjorde så ont, men det gick över frammåt kvällen.
Glapacken skulle av morgonen efter för då skulle jag tvätta med tvål och ljummet vatten. Det gick bra. Det gjorde ont eftersom jag var så öm, men jag överlevde det. Sedan var det dags att smörja in. Det kändes så jävla äckligt med svullnaden som var och det gjorde så ont.
Jag satt på toan och försökte smörja. "Gud va äckligt det känns" sa jag till Mikael. "Ja, men tänk på att dedär har etsat in i din hud nu, du kommer ha det hela livet ut". Jag blev ju inte direkt lugn av dom orden. Jag tittade upp på han och sa att jag höll på att svimma. "ja, du blev faktiskt kritvit i ansiktet nu". Jag förlorade hörseln och blev illamående. Jag hasade mig ner på badrumsgolvet och det kändes som jag låg inför döden.
Mikael fick smörja in resten av tatueringen.
Mikael sa att jag höll på att svimma på grund av att jag tyckte det var så äckligt att den kändes så väl, men jag tror att jag höll på att svimma för att det gjorde så ont, och för att jag insåg att den skulle sitta där resten av mitt liv. Det är en ganska stor grej att göra, om man tänker efter. Det hade ju jag inte grunnat på så mycket förut.
Här är ialla fall mallen jag gick efter. Resultatet tänker jag inte lägga upp förrän mamma har fått se den.
Så tack snälla Mikael eftersom jag fick den av dig i studentpresent och tack snälla Lina för att jag fick ett presentkort av dig
Till Sofie från Jennie
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta
på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men
det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre
sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha
något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom
kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon
har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det
är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort
flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara
hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir
mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra
ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är
det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons
valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också.
Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den
sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i
tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till
snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt
mycket. "
en dag i september
jag har tråkigt. jättetråkigt, sitter hemma och kollar på min telefon och väntar på att nån kanske hör av sig för att hitta på någe kul, orka höra av sig själv till nån? :p
idag var jag iaf på stan , tänkte gå på arbetsförmedlingen men de dök upp massa annat, som tex spisar, tv apparater rättegångar och sånt, så de blev aldrig någon arbetsförmedling.
men jag har ju en dag imorgon också.
det skulle va kul om LS ville bo i sin utflyttade lägenhet på brunnsgränd någon dag, då skulle ja kunna ta en promenad och hälsa på henne. Det är lite långt och jobbigt att gå till nysved, tro mej jag vet.
/Maggan
Modeblogg?
Bettan pratar i telefonen, mannen hon pratar med påstår att det enda vi girls snackar om är killar och smink. Börjar redan likna lite mode över det här. Kanske bättre Bettan tar över innan hon äter upp bananen hon håller i handen.
Over and out
Modebloggerskan
Jaha hur ska man kunna ta över efter den briljanta öppningen?!
Ska försöka. Vi kommer just på att det är väldigt fult att äta
.Pratade nyss med ägaren och fick med henne på bio på lördag! (Vi jublar!!!) Mamma Mia blir det nog.
Utan svärmor;)
Nu tog inspirationen slut..
/Bettan
