Marité

Det skönaste som finns efter en krogkväll är tveklöst tandborstningen!
Det blir ju alltid en massa söta och sliskiga drinkar. Det känns seriöst som den övre tandraden ska klibba ihop med den undre. Hur äckligt som helst!

Det var firmafest på Marité ikväll. Köttet  var dåligt, personalen var otrevlig och okunnig -men jag är inte bitter.
Måste bara säga att det var ett enormt lyft för Marité att bygga ut verandan! Det är hur trevligt som hels att sitta där uppe och ta det lugnt. Synd bara att det endast finns två stycken soffgrupper där (VIP lr?!?). Är man inte fräck och tränger ner sitt ass där, eller står och tjuvpassar, kan man glömma dessa platser -eftersom det myllrar av folk där uppe (typ inga håller till på nedervåningen nu) . Då får man antingen stå eller lurpassa på ett vanligt bord istället och hur kul är det?



/Sofie - Svag till måttlig

MärkligDoftMåsteVaraSvett



Köpte en barbapapa på bluebox.se. När man vattnar huvudet börjar gräset väva och bli hans hår. Just nu ser han lite halvflintis ut.

Ligger ute på gräsmattan nu och solar. Det är toppenfint väder!

ViSökerHetKärlekISängEfterKulFyllaPåFluffigFest

Jag har köpt kylskåpspoesi. Detta är den bästa meningen jag kommit på hittills.

Inför helgen hade jag höga föväntningar. På själva midsommarkvällen skulle vi på middag hos VA med lekar och underhållning. Det var roligt så länge det varade, men sen tog det slut. Det var som att hela festen gick in i en vägg.
Jag och Angelica hade planerat lekarna innan. Det blev lite av en succé om jag får säga det själv. Bäst var de enklaste och vanligaste lekarna; Irländsk Julafton och hoppa säck. De fina tjejerna i sina vita klänningar flög ner på knä och in i buskar.
 Men det var sen, efter lekarna var över som det dalade utför. VA hade hyrt in ljudanläggning och kareoke. Det var några tappra själar som tog mod till sig att gå fram till "scenen" och köra några uppträdanden. Alla andra satt vid borden och försökte föra någon form av konversation när volymen från högtalarna stog på max. Ganska lojt med andra ord. Och efter ett tag ledsnade man faktiskt på att höra samma personer gnöla igenom låt efter låt.
Efter ett tag var det dags för vickning. Korv med bröd. Synd att man hade ätit så mycket redan. Under alla musikframträdanden hade man ju suttit och mulat ostkrokar och en och annan tårtbit som fortfarande stog på bordet.
Det var ungefär då vi gav upp och åkte hem. Jag körde. Det fick jag nog inte.
Nu var det ju så att klockan tio på kvällen ringde Sandra från konsum och fnittrade i telefonen; " hihi jag kan nog inte jobba imorn... hihihihi".
Så istället för att åka på fröjdholmen på dagen på lördagen så for jag och jobbade. Annars är det ju så att man vill dit och titta på alla skotrar och allt folk. Men nu fick jag alltså nöja mig med att träffa alla sura och bittra tanter på konsum. De kan nog inte göra något annat än tjata om hur dyrt allt har blivit. Och hur mycket av deras tjaj vill man höra när man är sur och halvbakis? -Inte mycket.

Men nu kom då lördagskvällen som jag längtat efter i två år. Då, för två år sedan hade jag så fruktansvärt roligt! Det blev en såndär spontankväll som inte var det minsta planerad. Vi bara bestämde oss klockan åtta att vi skulle åka på dans; hinkade i sig några deciliter sprit så var man på topp! 
Nu var det annat. Nu hade man förväntningar och det var saker som skulle fixas hit och dit. Man skulle fixa skjuts hit och dit, syrran skulle ha vuxenband och man skulle hålla reda på alla i sällskapet som var med. INTE lika kul. Men jag gjorde trots allt det bästa av situationen och satte klackarna i taket. Brydde mig inte alls om de andra som jag kanske borde ha gjort.  
Jag hade ett litet "moment" den kvällen också; Träffade på min gamla dagisfröken KortLena och jag halar upp min fickplunta. Så där, mitt på planen står jag och kortlena och super till. Är det inte toppen??


/Sofie - Varför blir det alltid lyckat på fröjdholmen?


Kisspaus i Kårgärde                                                        foto; Angelica Flodin

Midsommar

Torsdagen med kalas med släkten är nu avklarad.
Det händer imorn;
- sovmorgon
- Ta hand om Mikael då han fyller år
- köpa snöre
- sitta och knyta snöret i 30 st pennor (lekar till kvällen)
- förbereda tårtsakerna, grädde, jordgubbar
- åka till salsån å hämta saker hos mamma
- åka upp med alla saker till VA; elvisp,pennor,bålskål, hammare m.m.
- fli opp me
- åka på kalas
- vara lekledare på kalaset
- äta
- göra tårta
- roa mig
- möta upp syster å erica som kommer
- festa
- hem och sova

Alla säger; hoppas det bli finväder. Bla bla. Jag säger; Det blir inget fint väder; det är svensk midsommar, då är det regn och blåst. Borde inte alla svenska veta om det redan?

Lördag
- sovmorgon
- åka å kolla på skoteråkaran
- fli opp me igen
- fest  igen

Söndag
- sovmorgon


Herre Gud vad roligt det ska bli med midsommar! jag är PEPP
Tråkiga är att jag inte hinner med riktigt midsommarfirande med stången å grejer. Det blir att fixa och dona tills kvällen ist.



Avslutar denna kväll med ett citat från min mycket goda vän torsten torstemo;
"Inga badmintonproffs kommer från Orrviken"

Önskelista

Nu börjar det dra ihop sig till 20års kalas.
Vissa kanske tycker att jag e snyltig som lägger upp min önskelista, men det är faktiskt väldigt bra. Man slipper fundera på vad man ska köpa till mig, och jag får det jag vill ha. Alla vet ju hur det känns att sitta där och öppna ett paket som innehåller något man inte vill ha, och sedan försöka dölja sin besvikelse då alla tittar på en är inte det lättaste.

För det första har jag blivit kär i "Bluebox.se" Så vad som helst därifrån skulle göra mig jätteglad. Jag har gjort en önskelista där också.

Annars vill jag ha;


*Hund (har alltid skrivit det-kommer alltid att göra)
*Resa till varmt ställe (Ska sommaren fortsätta såhär så måste man få värma sig ngn annanstans)
*Systemkamera (Klick, klick)
*Kristallkrona (Ska hänga över bordet i "förtältet")
*Kudde (vi har fruktansvärt dåliga kuddar i sängen)
*Gympaskor (mina håller på att ramla isär)
*TV-bänk (våran e ful och passar verkligen inte. Vill ha liten & modern)
*Hängstol (att hänga i ett träd ute för riktiga filosofiedagar)
*Blender (Smoothieapparat)
*Sodastream (bubbelvatten svalkar i alla lägen -med eller utan alkohol)
*Köksvåg (coolt att ha)
*Epilator (kom igen, alla har sett mina ben)
*Kerstin Florian Fub Balm - Mentol för fötterna (Sjukt skönt när man ska smörja och svalka efter en lång dag. Finns på SPAKLINIKEN)
 *Sleeve och Väska till nya laptop (tog ju ingen försäkring på skiten, så nu måste man vara rädd om saken 15")
*Guldklocka (Måste matcha ringen med något)
*Smycken (Vill ha lite krimskrams)
*Pulsklocka (man kan få ut så mycket mer av träningen - inte för att jag kommer använda den alltför mycket)
*Salladsskål (det är så tråkigt att servera i plastbytta)
*Salladsbestick (det är så tråkigt att servera med vanlig gaffel å sked)
*Body shop hudcreme (Man kan aldrig få förmycket)

Appro på födelsedagen ska jag ha fest. Men jag har inte planerat så mycket mer än. Får återkomma.


Aspire 5738ZG


Jo jag tog och köpte en data. Så nu sitter jag här och utforskar. Jag tar mig inte härifrån.

Uppdatering från ITRIM;
Vägde mig igår och har gått upp 1,3 KG. Jag har levt på tårta och kakor sista tiden känns det som. Men nu tar jag nya tag! Jag ska ner till mitt mål, och därefter är det slut på bantandet. Då ska jag äta som vanligt, bara hålla utkik så jag inte går upp.

Det läskiga är att jag nu har drabbats av en obehaglig biverkning, nämligen håravfall. Vart man än kollar i huset och på mina kläder så finns det tussar av hår. Det är så äckligt och jobbigt. Det liksom ramlar ner på axlarna och ligger och kittlas. Än så länge syns det inte, men det känns. Jag har väldigt lite hår kvar.  Hoppas det går över snart.


//Sofie


P.S. Jag undrar hur det går för min tågluffande kompis ute i Europa...

Befrielse

Och dendär stenen som ilsket legat över mina axlar de senaste månaderna bara försvann!
Öppnade lönespecen från konsum precis alldeles just precis.
När jag först såg kuvertet tänkte jag; "varför skickar dom ens en spec till mig, jag har ju inte jobbat något denna månad"
Trött och sliten som jag är idag hasade jag fram till diskbänken och tog fram kniven. Sprätte upp brevet och läste först brutto; ** ***.** ; - Hjärtat flög upp till halsgropen. Läste sedan netto; ** ***.** ; -  Den ihopsamlade semesterersättningen har tydligen ramlat in. Jag kan bara säga GRATTIS SOFIE! Speciellt eftersom skatteåterbäringen kom förra veckan också.. Plötsligt är jag inte så trött och hängig längre...

Nu blir det ialla fall en ny bärbar dator, en riktig present till Mikaels födelsedag, IKEA med Frida, äh va fan; jag åker utomlands åxå!


Sofie - snabbköpskassörska

Vad är det som går och går, men aldrig kommer - hem?

Idag har jag varit dum.

Jag är tveklöst konstig.

Det började med att jag åkte med Mikael in till stan halv sju. Jag börjar inte jobbar förrän klockan åtta så jag ber Mikael släppa av mig på Blå Center så jag kan ta en uppiggande morgonpromenad ut på Frösön till jobbet.

Jobbar till klockan tolv. Tar sedan en promenad upp till ATS och kör ett gympass.

Är färdig till halv två. Vad att göra nu tills bussen går 15.20?

PLING! En idé; jag börjar gå hemåt så kan jag hoppa på bussen på vägen någonstans.

Jag börjar traska ut mot Frösön för andra gången idag.

Jag kommer upp på Vallsundsbron. Humöret är fortfarande glatt. Jag tycker att vinden fläktar svalt och jag blir glad av utsikten. Men ack så lång bron är!

Måttligt less då jag kommer till brofästet. Nu tycker jag att jag varit duktig, jag har ju gått över till Annersia. Klockan är bara strax efter två och det slår mig att det kommer att dröja ett bra tag tills bussen kommer.

Jag lunkar vidare, och tänker att "någon jag känner måste ju åka förbi snart, så jag kan lifta hem".

Jodå, efter ett par minuter kommer faktiskt en svart caddy förbi. Han tutar och vinkar. Inser att det är Victor. Jag vinkar tillbaka och hoppas han ser att jag vill ha lift. Nej han tar det som en hejhej-vink. Mitt hopp dör ut lite.

Jag försöker samla mig en aning och tar nya tag. Nu börjar jag trivas med att vara ute och gå.
Jag passerar Böle skola.  Jag filosoferar om allt möjligt, och just då ser jag Daniels bil köra om mig. Nu vinkar jag inte en snäll hej-vink - nu är det ett HALLÅ JAG SKA ÅKA-vink. Han ser nog inte mig eftersom jag är på gångvägen en bit ovanför vägen.

Skit också, det var ju Daniel jag hade gått och hoppas på hela tiden, han är ju alltid ute och ränner.

Nu blir det att vänta in bussen istället. Klockan har ju faktiskt hunnit bli tre.

Jag kommer till Genvalla och möter en mamma med barnvagn och schäfer. Vi hälsar. Varför hälsar man på sådana man absolut inte känner bara för att man är ute på vischan?

Solen tittar fram och jag har ju pulsen uppe, så jag får ta av mig jackan. Jag börjar bli lite trött, men blir glad av att titta ut över Storsjön så jag orkar hålla modet upp ett tag till.

Det är härlig, jag går ju och lyssnar på radion i mitt headset. Nu spelar de Alexander Rybaks hit för tredje gången sedan jag gick ifrån ATS. Det gör mig inte så mycket, jag har inte hunnit lessna på den än.

Nu i ögonvrån ser jag något stort och grönt. Nej! Det är bussen som jag skulle åka med!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag börjar ju bli riktigt trött på att promenera nu.

Återigen måste jag samla mig. Vad har jag gett mig in på? Klockan är alltså ca 15.40 nu. Jag går förbi Målsta busshållsplats.

Vad ska jag ta mig till? Jag förbannar mig själv för att jag inte fyllde på telefonen direkt när pengarna tog slut.

Mikael slutar snart, så jag får hoppas på att han känner igen min arma ryggtavla och stannar för att plocka upp mig.

Jag kommer upp på krönet i Digernäs och ser det jag gruvat mig för hela vägen så här långt - Fannbyrakan. Den är sjukt dryg att åka med bil, hur ska jag klara den nu? Det är bara att bita ihop!

Jag drömmer mig bort under tiden jag går. Klockan börjar närma sig fyra - det märks på trafiken. Det är ingen gemytlig promenadväg från genvalla där gångvägen slutade; antingen går man ute på gruskanten som inte finns, för den är täckt av maskrosor, eller så går man inne på körbanan.

Klockan är 16.10 och jag når äntligen sjuttioskyltarna i Fannbyn. Nu känns det riktigt bra, jag känner mig som hemma. Jag ser en nyckelpiga på backen och ler för mig själv.

Ännu bättre känns det när jag kommer till korsningen till Norderön. Hit går jag alltid på mina vanliga promenadrundor. Nu vet jag exakt hur långt det är hem. Även om Mikael hinner komma ikapp mig nu så tänker jag inte åka.

När jag kommer upp på gårn slänger jag mig ner på gräsmattan. Jag hinner inte andas mer än två andetag så kommer Mikael hem också.


Nu är kroppen sliten. Jag har blåsor på mina lilltår och har redan träningsvärk i båda skinkorna. Vi får se om jag någonsin gör om det.


P.S. Det sämsta med denna dag var att jag glömde stegräknaren hemma.


Mikael å já



En glad nyhet är ialla fall att jag och Mikael tog och förlovade oss i möranst!

Jordgubbar



Jag älskar jordgubbar. Jag har faktiskt tvingat både svärmor och grannen att plantera fler jordgubbsplantor så jag kan gå och palla i sommar.
Denna förmiddag har jag faktiskt ägnat åt lite trädgårdsarbete; både rensat ogräs från min egna(!) rabatt och i Carinas jordgubbsland. Sedan har jag även vattnat plantorna, vilket jag i efterhand kom på var ganska onödigt eftersom det har hängt regn i luften hela dagen.


Ikväll får jag gäster på middag. Toppenbra!
(Synd att inte jorgubbarna hinner blir klara tills ikväll)

RSS 2.0