Du kommer med solsken till mig
Sofie är tillbaka.
Solen lyser för fullt utanför mitt fönster. Nu har den varit framme konstant i tre dagar. Jag har inte haft tid att ta vara på den, det har varit skola hit, läxor dit och upp till Nysved en sväng. Så idag då jag vaknade kände jag; idag är det dags! Jag klädde på mig och gick ner till badhusparken. Jag tog mig tid helt enkelt. Jag hade det mycket skönare än mina klasskompisar som satt inne på lektion.
Till helgen ska vi på Skalet och svänga våra lurviga. Kuligt värre.
Hoppas det är många kändisar där.
Nu ska jag visa Mikael min fina bränna som jag fick.
Solen lyser för fullt utanför mitt fönster. Nu har den varit framme konstant i tre dagar. Jag har inte haft tid att ta vara på den, det har varit skola hit, läxor dit och upp till Nysved en sväng. Så idag då jag vaknade kände jag; idag är det dags! Jag klädde på mig och gick ner till badhusparken. Jag tog mig tid helt enkelt. Jag hade det mycket skönare än mina klasskompisar som satt inne på lektion.
Till helgen ska vi på Skalet och svänga våra lurviga. Kuligt värre.
Hoppas det är många kändisar där.
Nu ska jag visa Mikael min fina bränna som jag fick.
Några filosofiska uttalanden från KåPé
Mitt första blogginlägg i hela mitt liv och det är inte min blogg heller.
Är det meningen att jag ska berätta vad jag gjort idag nu? Näe jag orkar inte.
Inte mer än att jag redan författat en mycket bra historia idag. Faktiskt ganska stolt.
Men som Lisa sa "Nationella provet kan man ju verkligen få IG på" och det även fast man
har skrivit den grymmaste texten i världshistorien. Jaja. Hoppas jag får andra bokstäver än I:et och G:et.
Nu sitter jag iaf här hos Lina Sofie och funderar, What the häck skriver man i en sån häringa blogg egentligen?
Hur orkar folk komma nya saker varje dag? Jag skulle inte palla trycket om man säger så. Jag ska INTE
skaffa en, även om Linda och LS tycker att jag ska det. Shit vad tråkig den skulle bli. Nu
tjatar Sofie att jag ska skynda mig. Men inte fan hinner man vara filosofisk när man
blir stressad och har en mariekexätande människa i örat. Nej nej. Man måste
ju få lite space. Jag menar, Hallå! Lite utrymme till tanke, Tack!
Jag kanske måste nämna studenten också? Snart är den nära, men man har ju också hört dessa horror-stories
från nykläckta studenter att dagen efter är värre än alla andra man varit med om. Jag menar det finns ju inget Dagen-efter-piller som ställer allt i ordning igen. Nej, då är det livet som gäller. Det underbara, hemska, mystiska, oförutsäjbara livet. Man får väl se hur det blir. Jag är ingen spåkärring så jag har ingen aning.
Men va fan först ska vi ju festa, gå på bal, gå på bal igen, sjunga hest, leta frenetiskt efter den där jävla skylten man tror man vet hur den ser ut men till slut känner man igen sin egen barnrumpa istället(fan), gunga på flaket, springa runt på Österäng och till slut skriksjunga på Rådhustrappan. Ja det låter fan nice!
Näe nu var det tack och hej. Nu ska LS och jag på shopen och handla poppisar!
Det är härligt
Det är så här det ska vara. Jag har tråkigt en sovmorgon och sätter mig vid datorn och hittar en uppgift som visst ska göras. Jag har ju ändå inget för mig så jag sätter igång. Jag tänker inte så mycket på vad jag skriver. Tänker att "bara jag får den gjord". Skickar in den efter en kvart.
Får tillbaka uppgiften på mitt samtal med läraren idag.
Mycket bra analyserat Sofie!
Betyg: MVG
För övrigt fick vi läsa ett utdrag från "På västfronten intet nytt" på historian.
Det var nästan så det kändes som jag satt på Svenstaviks skola i den nerklottrade bänken i sal 23 igen, Med tegelväggen på höger sida om mig full med pärmar och böcker på, och när jag lyfte blicken ut genom fönstret väntade jag mig att jag skulle få se lärarparkeringen och baksidan av Statoil. Sedan skulle jag vända mig snett bakåt och spana ut på killarna i nian som slutade tidigt och stog och väntade på bussen. Men nu såg jag bara en massa tak och Gustavsbergsbacken på Frösön, tack och lov.
With a name like Sofie, it has to be good
Den gången vi for på dans
Det var sommar och jag hade precis tagit körkort.
Jag låg inne i lägenheten, nyss hemkommen från arbetet ganska sent en lördagskväll. Det plingar till på MSN och jag har fått medelande från Wikberg. "ska vi åka på dans?"
Ja, varför inte tänkte jag. Men vi var många som ville iväg. Vi skulle bli förmånga i bilen. Med tanke på att jag nyss fått körkortet, ville jag ej riskera att bli av med det på en gång. Jag tog och ringde min käre morbror som är trafikpolis;"hej, vad händer om jag skulle bli stoppad av polisen och ha en för mycket i bilen?"
Svaret löd att det inte skulle hända så mycket, han som inte satt fast skulle bara åka på böter.
Så vi drog, efter många om och men, iväg till Aspåsnäset. En fullproppad bil med killar, och jag som körde. På ditvägen lyssnade vi på "förfulad" dansbandsmusik för att komma igång.
Väl framme var det som alla andra danser; man dansar några låtar, blir sjöblöt av svett och går ut och tar luft, går in och dansar igen. Sen upprepas det om och om igen. Det händer oss normala. Sedan hade vi ju med oss några andra också. De andra killarna från Hackås som bara satt utanför på en bänk hela dansen.
Efter dansen går vi till bilen. Wikberg och Martin bråkar om en brud; Wikberg ville ha henne, men hon dansar hellre med Martin. Wikberg är jätteupprörd och Martin sitter bara och ler och tycker att han är en kung typ.
De andra är sura för att de betalat dyrt inträde och ändå bara suttit utanför och surat. Jag sitter och asgarvar och tycker allt är väldigt komiskt.
Vi är alla övertrötta och fnittriga.
När vi ska åka över stan tar vi vägen genom nedre Torvalla. I Ope skriker Wikberg "stanna, stanna" Jag stannar precis bakom rödlyset vid skolan. Det står ju alltid och lyser grönt, det är ju bara när det ska gå över någon som det slår om till rött. Wikberg hoppar ur bilen. Väntar ett tag tills han ser en bil komma en bit bort på vägen. Han väntar och väntar, måttar in avståndet till bilen, och DÄR trycker han på knappen på övergångsstället. Lyset slår om till rött precis då den andra bilen kommer. Wikberg kutar fnittrandes tillbaka till våran bil. Förstå nu att detta var ett stressande ögonblick för oss alla. Han kastar sig in i bilen och skriker "kör, kör!". Jag får motorstopp och blir ännu mer stressad. Bilen bakom är ju säkert arga på oss för att vi stoppat han helt i onödan. Skrattandes gör jag ett nytt försök och vi tar oss äntligen därifrån efter vad som kändes som en evighet. Vi sitter och skrattar ända till Brunflo. Där kommer ett nytt rödlyse som alltid lyser grönt. Nu bråkar killarna om vem som ska få gå ut och trycka på knappen. Vi som är kvar i bilen sitter på helspänn och väntar. Killen ute (kommer inte ihåg vem det var som fick äran) är lite seg och vi tror att han trycker försent. Vi har alla fjärilar i magen. Han trycker äntligen och kutar tillbaka till bilen. Det slår om till rött precis i lagom tid. Men ingen av oss har lagt märke till lastbilen som kommer söder ifrån som alltså står på samma sida som oss vid rödlyset. Han kollar jätteargt på oss så vi blir lite skrajja. Nästan lite försynt åker vi därifrån. Sedan när vi är på betryggande avstånd, och de andra fortfarande står och väntar på grönt brister vi ut i skratt igen.
Nu vill jag iväg igen
Jag låg inne i lägenheten, nyss hemkommen från arbetet ganska sent en lördagskväll. Det plingar till på MSN och jag har fått medelande från Wikberg. "ska vi åka på dans?"
Ja, varför inte tänkte jag. Men vi var många som ville iväg. Vi skulle bli förmånga i bilen. Med tanke på att jag nyss fått körkortet, ville jag ej riskera att bli av med det på en gång. Jag tog och ringde min käre morbror som är trafikpolis;"hej, vad händer om jag skulle bli stoppad av polisen och ha en för mycket i bilen?"
Svaret löd att det inte skulle hända så mycket, han som inte satt fast skulle bara åka på böter.
Så vi drog, efter många om och men, iväg till Aspåsnäset. En fullproppad bil med killar, och jag som körde. På ditvägen lyssnade vi på "förfulad" dansbandsmusik för att komma igång.
Väl framme var det som alla andra danser; man dansar några låtar, blir sjöblöt av svett och går ut och tar luft, går in och dansar igen. Sen upprepas det om och om igen. Det händer oss normala. Sedan hade vi ju med oss några andra också. De andra killarna från Hackås som bara satt utanför på en bänk hela dansen.
Efter dansen går vi till bilen. Wikberg och Martin bråkar om en brud; Wikberg ville ha henne, men hon dansar hellre med Martin. Wikberg är jätteupprörd och Martin sitter bara och ler och tycker att han är en kung typ.
De andra är sura för att de betalat dyrt inträde och ändå bara suttit utanför och surat. Jag sitter och asgarvar och tycker allt är väldigt komiskt.
Vi är alla övertrötta och fnittriga.
När vi ska åka över stan tar vi vägen genom nedre Torvalla. I Ope skriker Wikberg "stanna, stanna" Jag stannar precis bakom rödlyset vid skolan. Det står ju alltid och lyser grönt, det är ju bara när det ska gå över någon som det slår om till rött. Wikberg hoppar ur bilen. Väntar ett tag tills han ser en bil komma en bit bort på vägen. Han väntar och väntar, måttar in avståndet till bilen, och DÄR trycker han på knappen på övergångsstället. Lyset slår om till rött precis då den andra bilen kommer. Wikberg kutar fnittrandes tillbaka till våran bil. Förstå nu att detta var ett stressande ögonblick för oss alla. Han kastar sig in i bilen och skriker "kör, kör!". Jag får motorstopp och blir ännu mer stressad. Bilen bakom är ju säkert arga på oss för att vi stoppat han helt i onödan. Skrattandes gör jag ett nytt försök och vi tar oss äntligen därifrån efter vad som kändes som en evighet. Vi sitter och skrattar ända till Brunflo. Där kommer ett nytt rödlyse som alltid lyser grönt. Nu bråkar killarna om vem som ska få gå ut och trycka på knappen. Vi som är kvar i bilen sitter på helspänn och väntar. Killen ute (kommer inte ihåg vem det var som fick äran) är lite seg och vi tror att han trycker försent. Vi har alla fjärilar i magen. Han trycker äntligen och kutar tillbaka till bilen. Det slår om till rött precis i lagom tid. Men ingen av oss har lagt märke till lastbilen som kommer söder ifrån som alltså står på samma sida som oss vid rödlyset. Han kollar jätteargt på oss så vi blir lite skrajja. Nästan lite försynt åker vi därifrån. Sedan när vi är på betryggande avstånd, och de andra fortfarande står och väntar på grönt brister vi ut i skratt igen.
Nu vill jag iväg igen
Jo, sörruvettaen
Var en snabbis på staden. Har inte varit där på jättelänge, så jag gatt uppdatera mig lite.
Var b.la in på Rut m.fl och hittade ett par väldigt glansiga byxor som jag(?) vill ha. Men idag fanns det inte pengar till det, så det får bli en annan gång.
Det jag hittade var iaf 6 st trosor, strumpor, leggings och foundation
Var b.la in på Rut m.fl och hittade ett par väldigt glansiga byxor som jag(?) vill ha. Men idag fanns det inte pengar till det, så det får bli en annan gång.
Det jag hittade var iaf 6 st trosor, strumpor, leggings och foundation
70 minuters trans
Första matchen med Orrviken.
Både jag ock Kåpe fick börja på planen.
Redan på uppvärmningen kände jag att benen inte var med mig. Det kunde ju ha varit delvis för att det var kallt och snöstorm.
Det var bara när jag fick första passningen jag tänkte. Jag tittade upp och spelade bollen efter kanten, kutade in mot planen och fick tillbaka bollen. Efter de 10 metrarna var jag slut. Resten av matchen var en plåga. Jag kutade mest i trans och hoppades att bollen inte skulle komma åt mitt håll. Synd bara att Ås tydligen tränat mest på sitt spel åt höger, så jag fick försvara mig typ hela tiden. Jag blev så trött. Och inte fick jag byta heller. Nej jag fick spela nästan hela matchen. Med 15 minuter kvar av sista fick jag äntligen hoppa av planen. När jag kommer in i avbytarkuren utbrister tränaren "fan va bra de går, du flåsar ju inte ens". Jag ville slå han hårt i magen.
Sofie. The power on your side
Både jag ock Kåpe fick börja på planen.
Redan på uppvärmningen kände jag att benen inte var med mig. Det kunde ju ha varit delvis för att det var kallt och snöstorm.
Det var bara när jag fick första passningen jag tänkte. Jag tittade upp och spelade bollen efter kanten, kutade in mot planen och fick tillbaka bollen. Efter de 10 metrarna var jag slut. Resten av matchen var en plåga. Jag kutade mest i trans och hoppades att bollen inte skulle komma åt mitt håll. Synd bara att Ås tydligen tränat mest på sitt spel åt höger, så jag fick försvara mig typ hela tiden. Jag blev så trött. Och inte fick jag byta heller. Nej jag fick spela nästan hela matchen. Med 15 minuter kvar av sista fick jag äntligen hoppa av planen. När jag kommer in i avbytarkuren utbrister tränaren "fan va bra de går, du flåsar ju inte ens". Jag ville slå han hårt i magen.
Sofie. The power on your side
Trafikolycka
Vi går runt knuten och hör en man som ropar på hjälp. Vi tittar upp längs gatan och ser att det sitter en man i en röd bil, alldeles blodig i ansiktet. Han har spräckt ögonbrynet och har även sår vid näsan. Snett bakom honom ser vi en spark som är omkullvällt. När vi kommer närmre ser vi att det även sitter en blodig kille bakom sparken mot en vägg. Det är alldeles blodigt runt om på marken. Leif tar killen som sitter i bilen. Han försöker få ur honom vad som hänt. Killen är i chock och upprepar hela tiden att han måste hämta barnen på dagis. Han är mycket orolig men får ändå fram "jag såg han inte, han kom fram alldeles runt hörnet."
Under tiden har jag sprungit fram till killen vid sparken. Han är alldeles blodig på armen och ansiktet och sitter och skakar på huvudet. Jag frågar hur det är med honom och han svarar att han har ont. Tack gode gud att han är vid medvetandet, tänkte jag.
Jag ringer 112.
Efteråt, då vi går igenom allt, inser vi vad mycket vi hade kunnat göra bättre. I all uppståndelse tänkte ingen av oss på att det kanske kunde vara fler inblandade i olyckan. Gubben från ambulansen följer oss tillbaka till olycksbilen och öppnar dörren till baksätet. Där nere på golvet ligger Anne, livlös. Om vi bara hade frågat killen som körde om det var några fler inblandade hade hon överlevt.
Man tänker inte så långt då man väl står där, som förste man till en olycka.
Idag var det livräddning på schemat. Väldigt nyttig kurs måste jag säga! Vi gick igenom allt från drunkning till bilolyckor. Det jag tog till mig bäst var allt med chock. Man kan dö av chock. Den bäste Formel 1 föraren Sverige någonsin haft, Ronnie Peterson, dog av chock. Han var med om en väldigt ruggig olycka. Han låg på sjukhuset och allt såg relativt bra ut. Han hade inga livshotande skador. Men helt plötsligt dör han. Varför? jo, han var så chockad så kroppen utsöndrade så mycket endorfiner så han fick blodproppar, som startade i benen där han var skadad. Därifrån vandrade propparna uppåt och satte sig tillsist i hjärtat så han dog.
Don't worry, Sofie takes care
Under tiden har jag sprungit fram till killen vid sparken. Han är alldeles blodig på armen och ansiktet och sitter och skakar på huvudet. Jag frågar hur det är med honom och han svarar att han har ont. Tack gode gud att han är vid medvetandet, tänkte jag.
Jag ringer 112.
Efteråt, då vi går igenom allt, inser vi vad mycket vi hade kunnat göra bättre. I all uppståndelse tänkte ingen av oss på att det kanske kunde vara fler inblandade i olyckan. Gubben från ambulansen följer oss tillbaka till olycksbilen och öppnar dörren till baksätet. Där nere på golvet ligger Anne, livlös. Om vi bara hade frågat killen som körde om det var några fler inblandade hade hon överlevt.
Man tänker inte så långt då man väl står där, som förste man till en olycka.
Idag var det livräddning på schemat. Väldigt nyttig kurs måste jag säga! Vi gick igenom allt från drunkning till bilolyckor. Det jag tog till mig bäst var allt med chock. Man kan dö av chock. Den bäste Formel 1 föraren Sverige någonsin haft, Ronnie Peterson, dog av chock. Han var med om en väldigt ruggig olycka. Han låg på sjukhuset och allt såg relativt bra ut. Han hade inga livshotande skador. Men helt plötsligt dör han. Varför? jo, han var så chockad så kroppen utsöndrade så mycket endorfiner så han fick blodproppar, som startade i benen där han var skadad. Därifrån vandrade propparna uppåt och satte sig tillsist i hjärtat så han dog.
Don't worry, Sofie takes care
Ett Himla Liv
Tänk vad muppar kan vara roliga. Tänk att proppa en scen full med muppar och sätta på musik. DET är roligt. Någon sjunger för full hals, någon nynnar försynt med, någon står upptryckt mot draperiet längst bak av scenskräck, någon vickar bara på höfterna och någon klappar händerna. Sedan fnns det de som nästan ser hysteriska ut då de försöker dra till sig uppmärksamhet genom att hoppa, dansa, skrika, kuta och se allmänt ful ut.
Idag slog det mig att runda polarmackor är såå goda på sånna här tillställningar, men om man har samma sorts mackor hemma någon dag smakar de inte alls lika bra. Varför är det så?
Det gick bra igår. Mikael är toksnygg i skjorta och glegg i håret. Jag vill bara äta upp honom.
Men jag åt kött å bea och Mikael åt vitlöksmarinerat grillspett på En Liten Röd.
Igår kväll var jag faktiskt så dum så jag valde Michael Scofield för min riktiga Mikael. Så när jag kröp ner och ville mysa hade han redan somnat.
Life's beautiful with Sofie
P.S Läsarrekord igår. Det är bara så att vi alla älskar att läsa om min Mikael. Det måste vara den enda logiska förklaringen. Vi älskar han allihopa!
Idag slog det mig att runda polarmackor är såå goda på sånna här tillställningar, men om man har samma sorts mackor hemma någon dag smakar de inte alls lika bra. Varför är det så?
Det gick bra igår. Mikael är toksnygg i skjorta och glegg i håret. Jag vill bara äta upp honom.
Men jag åt kött å bea och Mikael åt vitlöksmarinerat grillspett på En Liten Röd.
Igår kväll var jag faktiskt så dum så jag valde Michael Scofield för min riktiga Mikael. Så när jag kröp ner och ville mysa hade han redan somnat.
Life's beautiful with Sofie
P.S Läsarrekord igår. Det är bara så att vi alla älskar att läsa om min Mikael. Det måste vara den enda logiska förklaringen. Vi älskar han allihopa!
Min andra hälft
"Hejsan. Klä på dig något fint så kommer jag och hämtar dig 17.30 ;) puss"
Vad har han nu hittat på, tänkte jag. Med ett leende på läpparna klev jag in i duschen. När jag stog där började jag fundera på hur länge vi faktiskt varit tillsammans. Dagen efter studentmiddagen blir det 6 månader. Sist vi var upp till fjälls var det 3 månader. Och sedan slog det mig. Det är den 7e idag. Vi har 4 månader idag! Varför kommer han ihåg det och inte jag??
Vad har han nu hittat på, tänkte jag. Med ett leende på läpparna klev jag in i duschen. När jag stog där började jag fundera på hur länge vi faktiskt varit tillsammans. Dagen efter studentmiddagen blir det 6 månader. Sist vi var upp till fjälls var det 3 månader. Och sedan slog det mig. Det är den 7e idag. Vi har 4 månader idag! Varför kommer han ihåg det och inte jag??
Sofie is rolling, the others are stoned
Nu går jag där igen, med svettiga kläder och sport-bag genom stan.
Jag har fallit tillbaka i min sportfåneroll, och jag gillar det.
Första träningen med Orrviken IK.
När vi for över vallsundsbron in mot stan, hade jag fjärilar i magen.
Men det visade sig gå riktigt bra. Tillslaget sitter kvar, det är bara konditionen som sviker, men det har den ju alltid gjort så jag har inga förväntningar.
Nu när jag har varit på EN träning väntar träningsmatch mot ÖDFF på onsdag, därefter cup i Sveg till helgen. -Det gäller att gå ut starkt ;)
Sofie kicks ass
Couscous, kaffe, knäckebröd
På söndag drar jag och Kåpe på fotbollsträning med Orrviken, 17.30 Jämtkraft arena. Fråga; vart är omklädningsrummen där? Vi kommer aldrig att hitta! Nästa fråga är; klarar man sig om man inte rört en fotboll på flera år? Det här blir spännande....
En glad nyhet är ialla fall att coops ekologiska varor går på reklam igen. Det är den bästa reklamen ever!
//Sofie - vaddå fotbollsskor, måste man köpa det nu?
En glad nyhet är ialla fall att coops ekologiska varor går på reklam igen. Det är den bästa reklamen ever!
//Sofie - vaddå fotbollsskor, måste man köpa det nu?
Pulsklockor och proteindrinkar
Jajjemen, jag har börjat ändra mina vanor lite. Dricker alltid proteindrink till frukost och är ute och kutar (jag har bara varit iväg 2 ggr än, men det ska bli) varannan dag. Kåpe sa att det tog 21 dagar att skapa en vana, så jag ska plåga mig igenom resterande 18.
Har även skrivit mail till ngn i Orrviken nu och sagt att jag och Kåpe vill börja lira lite med dom. Orrvikens hemsida verkade inte vara så "bebodd" så vi får se om vi får något svar.
Annars var jag på symöte igår igen. (bytte till mig eftermiddag så jag fick ta det, hihi). De som var roliga förra gången höll sig tysta denna gång, så jag blev lite besviken. Men jag hade rätt kul ändå, ända tills jag somnade i en stol i konferensrummet, PINSAMT.
För övrigt så har Brita fått en LOVE-förfrågan nu, men jag tackade nej, han var så ful. Hon får helt enkelt vänta med att fortplanta sig.
//Sofie - Sämsta veckan på länge
Har även skrivit mail till ngn i Orrviken nu och sagt att jag och Kåpe vill börja lira lite med dom. Orrvikens hemsida verkade inte vara så "bebodd" så vi får se om vi får något svar.
Annars var jag på symöte igår igen. (bytte till mig eftermiddag så jag fick ta det, hihi). De som var roliga förra gången höll sig tysta denna gång, så jag blev lite besviken. Men jag hade rätt kul ändå, ända tills jag somnade i en stol i konferensrummet, PINSAMT.
För övrigt så har Brita fått en LOVE-förfrågan nu, men jag tackade nej, han var så ful. Hon får helt enkelt vänta med att fortplanta sig.
//Sofie - Sämsta veckan på länge
Vilse på IKEA-parkeringen
Nu har jag inte skrivit på flera dagar. Jag har inte dött, det är bara det att jag inte haft tid. Det har varit jobb hit, resa dit, och jobb igen. Kommit hem sena kvällar och åkt tidiga mornar.
Nu tänkte jag ialla fall köra en liten uppdatering.
Eftersom det ser mörkt ut med hundköpandet det närmsta året, så gick jag och köpte en Brita i veckan. Mikael blev ganska besviken på mig, han tyckte att jag borde ha nöjt mig med fisken Hilmer. Men jag trivs bra med Brita och Jennie köpte en Doris. Hon tycker också att det är hur kul som helst med våra nyinskaffade. Alla nöjda och glada utom Mikael, som känner sig golvad. Men det är han ju inte, han får bara lite mindre tid.
I lördags var jag till Birsta. Köpte en massa tunikor och klänningar, sådär lagomt till våren (och kryssningen).
Det tråkiga med att åka till Birsta; man tycker att man har åkt så långt, så man ska slippa allt som har med hemma att göra. Det är synd att hela Jämtland tänker så, så när man väl är där borta så är även halva Östersund det också. Man ser ansikten man känner igen överallt. Deprimerande.
Det är läskigt hur stor parkering de har på IKEA. När vi gick där ute, på väg till bilen, slitandes med stora shoppingpåsar, trötta och hungriga letandes efter vår bil kunde jag inte låta bli att börja spåna på ett blogginlägg om att vara vilsen på IKEA-parkeringen, hur vi springer runt där och inte hittar vår bil och hur vi väntar tills det har stängt och alla har åkt så vi ser bara vår ensamma bil ståendes mitt på där. Men jag hann inte så långt, för mamma hade tydligen stenkoll på var den stog.
Medans jag varit till Sundsvall har Mikael och Pär varit hemma och städat hos Hilmer. Det var ju en glad överraskning. Jag får verkligen en syn framför mig då jag tänker på hur det måste ha sett ut; två stora karlar står och leker med en liten glasskål.
Söndag praktik 11-21, Vi tog vår röda buss proppad med muppar och åkte ut till Sunne kyrka och grillade korv. Det var ju fint väder på förmiddagen, men då höll vi fortfarande på att göra oss i ordning hemma, så när vi äntligen kom iväg hade solen gått i moln för länge sedan och det hade börjat blåsa. Jag hade jumpaskor, jeans, tröja och dunväst. Bra jobbat.
Måndag. Fint väder och slutar tidigt. Jag får vårkänslor i mig och bestämmer mig för att ta en liten joggingtur. Första gången på över en månad. Jag hade 0 kondition och 300 i puls. Men härligt var det.
För övrigt står jag just nu och väljer om jag ska börja på friskis eller börja spela fotboll. Det lutar nog åt fotboll nu på vårkanten. Det känns som man blir mer pigg av att springa ute än flåsa inne.
Problem nr 1; Jag har inget fotbollslag. Problem nr 2; Jag vill ha ngn kompis som också vill börja spela med mig. Jag vill ju inte komma till ett lag helt själv och vara utan kompisar.
Jag vill spela i något lodis-lag som typ Fåker eller Tandsbyn. Det känns som att jag skulle platsa där. Eller varför inte Orrviken då jag har 100 m till fotbollsplanen? Men återigen; jag måste ha med mig någon kompis, för jag går ju inte dit ensam och ser ensam och övergiven ut. Fast det kanske är det jag är?
//Sofie - tar nog en joggingtur idag också
Nu tänkte jag ialla fall köra en liten uppdatering.
Eftersom det ser mörkt ut med hundköpandet det närmsta året, så gick jag och köpte en Brita i veckan. Mikael blev ganska besviken på mig, han tyckte att jag borde ha nöjt mig med fisken Hilmer. Men jag trivs bra med Brita och Jennie köpte en Doris. Hon tycker också att det är hur kul som helst med våra nyinskaffade. Alla nöjda och glada utom Mikael, som känner sig golvad. Men det är han ju inte, han får bara lite mindre tid.
I lördags var jag till Birsta. Köpte en massa tunikor och klänningar, sådär lagomt till våren (och kryssningen).
Det tråkiga med att åka till Birsta; man tycker att man har åkt så långt, så man ska slippa allt som har med hemma att göra. Det är synd att hela Jämtland tänker så, så när man väl är där borta så är även halva Östersund det också. Man ser ansikten man känner igen överallt. Deprimerande.
Det är läskigt hur stor parkering de har på IKEA. När vi gick där ute, på väg till bilen, slitandes med stora shoppingpåsar, trötta och hungriga letandes efter vår bil kunde jag inte låta bli att börja spåna på ett blogginlägg om att vara vilsen på IKEA-parkeringen, hur vi springer runt där och inte hittar vår bil och hur vi väntar tills det har stängt och alla har åkt så vi ser bara vår ensamma bil ståendes mitt på där. Men jag hann inte så långt, för mamma hade tydligen stenkoll på var den stog.
Medans jag varit till Sundsvall har Mikael och Pär varit hemma och städat hos Hilmer. Det var ju en glad överraskning. Jag får verkligen en syn framför mig då jag tänker på hur det måste ha sett ut; två stora karlar står och leker med en liten glasskål.
Söndag praktik 11-21, Vi tog vår röda buss proppad med muppar och åkte ut till Sunne kyrka och grillade korv. Det var ju fint väder på förmiddagen, men då höll vi fortfarande på att göra oss i ordning hemma, så när vi äntligen kom iväg hade solen gått i moln för länge sedan och det hade börjat blåsa. Jag hade jumpaskor, jeans, tröja och dunväst. Bra jobbat.
Måndag. Fint väder och slutar tidigt. Jag får vårkänslor i mig och bestämmer mig för att ta en liten joggingtur. Första gången på över en månad. Jag hade 0 kondition och 300 i puls. Men härligt var det.
För övrigt står jag just nu och väljer om jag ska börja på friskis eller börja spela fotboll. Det lutar nog åt fotboll nu på vårkanten. Det känns som man blir mer pigg av att springa ute än flåsa inne.
Problem nr 1; Jag har inget fotbollslag. Problem nr 2; Jag vill ha ngn kompis som också vill börja spela med mig. Jag vill ju inte komma till ett lag helt själv och vara utan kompisar.
Jag vill spela i något lodis-lag som typ Fåker eller Tandsbyn. Det känns som att jag skulle platsa där. Eller varför inte Orrviken då jag har 100 m till fotbollsplanen? Men återigen; jag måste ha med mig någon kompis, för jag går ju inte dit ensam och ser ensam och övergiven ut. Fast det kanske är det jag är?
//Sofie - tar nog en joggingtur idag också
