Rig Umeå eller Fåkers största varuhus?

Syster kom in på riks-innebandy i Umeå. Typ 5-6st ur hela landet kommer in per år. Då är det så himla typiskt henne att säga; "ne, jag tror jag ska tacka nej. Jag tror jag åker till Mora istället. Jag fick ju en dress av dom"
Men satsa på det du tycker är roligast. Tre år någonstans där man illtrivs kan bli ett helvete.
Jag for ialla fall hem till Skucku en sväng idag.
Åkturen dit blev ganska intressant; Jag har ju en golf, diesel, som jag aldrig har tankat eftersom Daniel alltid har tankat åt mig med sitt tanka-billigare-kort. Nu var Daniel inte hemma då jag skulle fara, så jag skulle få tanka själv. Närmaste stället att tanka på var att åka vägen över Måläng, till Fåker. Väl framme på Fåkers största varuhus med bensnpumpar, åker jag varv på varv på varv och letar efter dieselpumpen. Tillslut får jag syn på en ensam station längs bort på parkeringen. Just då kommer en tjej fram till mig och frågar om jag behöver hjälp. Jag tycker detta är jättepinsamt och kastar ur mig "jag står fel, jag ska åka nu, men tack ändå". Hon måste ha trott att jag var världens dummaste tjej. Jag styr mitt lilla åk bort till dieselpumpen. Kastar mig ur bilen, vill komma så fort som möjligt därifrån. Står som ett fån med bankkortet i högsta hugg. Men vart stoppar man in det förbannde kortet. Jag drar en djup suck och inser att jag måste gå in till personalen på Fåkers största varuhus och fråga hur fan jag ska göra. Just då kommer svärfar, som kör mjölkbilen, tutandes och vinkar. Jag flinar åt honom och vinkar, tänker "hoppas han inte ska stanna här, hoppas han inte ska stanna här". Jag vill ju inte verka allt för ovetande liksom. Jag går in och tjejen i kassan ropar ut i högtalaren att "en tjej här behöver hjälp att tanka" . Jag vill bara sjunka igenom  golvet eftersom det står typ 10 gubbar i 50-60års åldern och flinar åt mig. Generat springer jag ut, utan att ha fått någon mer hjälp än att "du börjar med att stoppa in kortet där dom andra pumparna står". Därefter flyter allt på ganska bra.
Hämtade upp syster i Skucku så for vi ner på Svensta och solade.

Dagens äventyr


Lite bättre än alla andra

Jag tror jag lever för att vara lite bättre än alla andra. Så fort jag ser någon som gör något - det behöver inte vara något märkvärdigt - så tänker jag; Dedär hade jag kunnat gjort mycket bättre. T.ex när jag är och tränar. Så står jag mitt emot en  tjej som håller på med någon station. Då tänker jag typ; fan va klen hon e, jag kan ju mycket bättre än henne.
Jag tror det är därför jag tyckte det var så svårt att träna idag. Jag skulle ju gå ner lite i puls, för att bränna fett istället för att träna musklerna -vilket betydde- inte jobba så hårt idag. Det var inte lätt. Jag har svårt att få in att jag ska träna för att röra mig, och inte för att verkligen träna 100%, vilket jag är van.
Eller att jag är på affärn och någon ska betala med kort, håller på att fummla hit och dit. Då tänker jag också; Jag är mycket bättre på detdär. Små grejer som jag stör mig på.
Eller att jag såg ett exs flickvän igår. Då tänkte jag också att jag var bättre än henne; Jag var ju med han först liksom.
Jag tänker nog bara så för att få bättre självförtoende, för att inte rubba min självbild. 


Från en sak till en annan
Mikael har gått och varit bitter för att han aldrig får någon lagad mat nu för tiden. Han har inte sagt det rakt ut, men typ suckar så fort han öppnar kylskåpet, frågar mig vad jag tycker han ska laga för mat och när jag svara får han värsta anfallet och typ höjer rösten; "jag hatar att laga mat. Det är så jävla tråkigt. Man kommer hem sent och e svinhungrig, hur kul är det att ställa sig och laga mat då????"
Välkommen till verkliga livet Mikael.
Jag har ju inte direkt lust att ställa mig och laga värsta goda maten, och inte få äta av den liksom.
Men idag när jag är ledig ska jag göra mat till han. Gryta. Han tycker om det.
Öppnade kylskåpet för första gången på två veckor - jag har ju inget där att göra annars - och upptäckte att det typ var tomt. Stackars karl. Öl och smör var vad han hade hemma.
När jag (lever, tänkte jag skriva) får äta, brukar det finnas relativt mycket mat i kylen.  


Nu längtar jag tills finvädret kommer tillbaka. Då ska jag ringa till Frida så vi kan leka ute i snön.

Itrimbloggare; citat

"Varför heter det bilring när det ser ut som ett traktordäck?"
Skönast

Var på tredje gruppträffen idag. Alla var lite sura för att vi inte fick väga oss.
De flesta blev förvånade över att jag efter andra vägningen byggt muskler. Coachen förklarade att hon hade sett mig träna, och sa att jag tog i så mycket. Istället för att ligga lite lägre i puls -och bränna fett, låg jag högre i puls och tränade muskler. Jag vet faktiskt inte vad som är bäst. I framtiden är det ju naturligtvis muskelträning, men nu i viktminskningsfas, då man vill gå ner i vikt kanske det är bättre att, ja, -gå ner i vikt. Men vad vet jag?
Det här känns ialla fall så typiskt mig - att träna för muskler. Det är ju det jag alltid har hållt på med.
Det är väl den kroppsbyggnaden jag byggt upp- att jag ska ligga på 70 kg, det har jag ju fått uträknat.

svammel, svammel.

Nu är det mästarnas mästare - hur pär elofsson gick in i väggen.

Motivationen bara försvann

Igår gick jag in på min tredje bantningsvecka. Jag måste erkänna att det börjar kännas ganska tungt. Jag tror kroppen börjar säga ifrån nu också; Om jag inte dricker typ tre liter om dagen blir jag yr i huvudet och illamående.
Det tråkiga är att jag inte får väga mig varje vecka. Bara varannan, så denna vecka kommer jag ju inte att få veta hur det har gått. Och man får inte väga sig hemma, eftersom det kan visa på ett så annorlunda resultat, jag kan ju t.ex. ha mycket vätska i kroppen idag, så därför väger jag mer, och blir därför besviken.

Nu måste jag ut i det fina vädret. Men det ser ut att låsa... Inte bra.


P.S. Kik söstra mi

Hjärtedag

Då var ännu en alla ♥-dag avverkad. Personligen tycker jag egentligen inte om den dagen eftersom alla som inte har någon att dela den med blir så ledsen, ledsen för en påhittad dag. Fy.

Mikael sa ju lite försiktigt förra veckan; "det är väl ingen idé att jag bokar bord för oss någonstans på alla hjärtans dag?"
Han fick ett kort "Nej, vi blir hemma!" tillbaka.
Jag får ju inte äta något...
Vi skulle till höglekardalen till Mikaels stuga i lördags. Eftersom vi skulle iväg ganska tidigt (kl9 skulle vi hämta upp pär) hade jag tänkt ställa klockan och koka kaffe på säng och ge han en present. Men jag glömde ju naturligtvis att ställa klockan så Mikael vaknade först, halv 9 och skrek; "HADE DU INTE STÄLLT KLOCKAN, FANS HELVETE JÄVLA SKIT!"
Så alla ♥-dag började med en lätt utskällning. Sedan var det bara att stressa upp och in i bilen och fara.
Skotta snö hela dagen. Väl hemma i Orris igen började vi samla ihop lite folk. Det var öldrickning på gång.

När det var dags att sova låg vi i sängen. Plötsligt hörs ett fnitter ; "Det här hade ni inte väntat er va, att vi skulle ligga här alla tre i sängen på alla ♥-dag?" Jag och Mikael skrattade. -Nej vi hade faktiskt väntat oss att forssan skulle vara med på ett hörn.


Hjärtliga hälsn. Sofie


Uppföljning

Var in och vägde mig på superdupervågen på ITRIM idag. 2.5 KG hade jag gått ner på en vecka. Ganska deprimerande tyckte jag efter allt slit. Det positiva var att jag hade minskat i fettmassa och inte i muskler. Muskelmassan har jag byggt på med 3hg. Jag kanske ska byta strategi; istället för att träna 5 ggr/vecka som jag gjorde förra veckan kanske jag bara ska träna 3 ggr som min coach sa att jag skulle göra... Och satsa mer på vardagsmotion.
Efter att ha bearbetat informationen som jag fått ut av min kvittoremsa jag fick av vågen, under ett träningspass, hade jag ändå ångrat mig och tyckte att 2.5 kg trots allt var ganska bra. -Tills det var dags för gruppträff. Alla (för att inte säga kärringar säger jag;) kvinnor satt där med breda flin på läpparna. Då har nån gått ner 4 kg, nån annan 3.5 och min kompis Jenny hade gått ner hela 5.5 kg. Hur är det möjligt???? Jag blir nästan upprörd.
Men fortsätter jag att gå ner 2.5 kg/vecka i 10 veckor blir jag ju ändå av med 25 kg. Pretty Nice

En nattlig uppdatering

Då har den första kompisen i min årskull fyllt 20. Det har varit kalas och paketöppning. God mat (för dom som fick äta) och gott dricka (för dom som fick dricka). Men jag är inte bitter. Jag ser det som att jag har vunnit mest denna kväll.
Hoppas Mikael kvicknar i ganska tidigt imöra så jag hinner in till stan och träna innan de stänger kl 4.
Lustigt att jag Sofie Eriksson, latast i världen, en lördagskväll sitter och längtar till träning. Det är bedrövligt.
Nu ska jag tillbaka in till vännerna igen.

Ma råkes

Morgonpromenader

Jag har fått in en ny rutin i mitt liv nu; morgonpromenad.
Det är skönt att få igång både kropp och hjärna på det sättet. Det som är lite negativt är att jag måste kliva upp lite tidigare, och för att jag ska orka med hela dagen på mina 4 st näringsdrinkar, är det bäst att gå innan frukost. Men då på hemvägen är jag så trött och nästan svimfärdig, så jag börjar tro att det är farligt. Men jag ska satsa mer på att dricka mycket vatten framöver.

Det är kärlek

Igår for jag och Mikael ut på lite äventyr.
Som vi alla vet är både jag och Mikael intresserade av att skaffa hund. Vi vet att vi vill ha en Bullmastiff. Men eftersom ingen av oss riktigt har träffat någon sån nån gång har det blivit att man bara surfat runt på nätet för att titta på bilder. För ett bra tag sedan hittade jag en blogg som handlade om Alva. En bulle från stan. Redan då, för länge sedan sa vi att vi kanske borde ta kontakt med tjejen som hade Alva. Men vi har inte riktigt vågat. Men igår tog jag mod till mig och la in en kommentar å bloggen, och ganska snart därefter ringde Frida upp.
Vi bestämde att vi skulle träffas redan samma kväll - Så iväg bar det!

Och det var faktiskt det bästa jag gjort på länge. Så himla fin hund, jag blev så kär. Det är sant - fjärilar i magen.
Både jag och Mikael blev övertygade; en sån ska vi ha!
En grej som får mig att få ännu mer fjärilar i magen; Alva kanske ska paras i år... Spännande!

Det börjar bra

Det går än så länge bra med min pulverätning. Visst blir jag hungrig, men jag vänjer mig nog.
Idag åkte jag in till kl 14 för att träna. Kl 15 hade jag min hälsoanalys med min coach. Det gick faktiskt bra. Jag fick en faktabok om itrim samt en övningsbok som är jätterolig. Jag ska sätta in ett kort på mig själv nu och ett till om 10 veckor, sedan efter 6 månader, osv. Jag fick ställa mig på en specialvåg som kollade vikt, BMI, BMR, Impedance, fettprocent, kilo fett, FFM, TBW m.m.
16.0 var det dags för min första gruppträff. Kändes som att jag var på ett AA möte. Jag fick berätta om mig själv och varför jag ska gå ner i vikt och bla bla bla.
Efter mötet var slut gick jag till omklädningsrummet och kikade igenom mina intressanta böcker jag fått.
Kl 19 var det dags för innebandyträning. Om Stefan skriker "om t.o.m Sofie kan löpa måste ni också för fan kunna göra det", vad menar han då?

Jag har faktiskt gått ner ett kilo sedan i söndags, det går bra nu.

Jesus lever

Igår hade jag samlat några gamla godingar till mat- och filmkväll.
Maten var god och humöret var på topp. Allt eftersom kvällen gick blev man  gladare och gladare. Tills det var dags för skräckfilm; Mikael hoppar upp ur soffan. Han kom plötsligt på att han var tvungen att kolla om det kommit in några nya bilar på blocket. Pär fick för sig att han gatt hem och fixa sin dator som han köpt.
Lina satt kvar i soffan ett tag. Men hon satt med ryggen emot tvn. Hon var så på spänn att när jag skrek skrek hon...
Jag skrek ju naturligt vis åt att det var läskigt på filmen, medans Lina inte visste vad hon skrek åt. Tillslut gav hon också upp.
Alltså var det bara jag, Sofie, som aldrig har gillat skräckisar för jag är så feg, som satt kvar i soffan, under täcket, och tittade genom fingrarna, på hela filmen.
När vi sammanfattade filmen vid frukostbordet idag tyckte Lina att det roligaste som hände var att jag hade suttit och ropat "JESUS LEVER, JESUS LEVER!!!". Jag gick tillbaka i mitt minne och hörde faktiskt mig själv skrika det. Så tokigt det kan bli.

--
Historien om min bantning, del 2;
När jag låg och funderade i sängen i morse kom jag på att jag skulle på träningsintro på ITRIM idag. Väl där i omklädningsrummet möts jag upp av mina nya vänner; fem tjocka damer i 40-50årsåldern. 
Vi börjar prata om sopporna och det visar sig att min lättare depression och svaghet som jag upplevt under de närmaste fyra dagarna, sedan jag började med pulverkosten skulle börja ge vika snart. När kroppen förstår att den inte ska få någon mer mat börjar den ta fett och energi ur fettdepåerna istället. Så lite lättare till mods går vi in i själva träningsdelen av huset.
Träningen verkar askul faktiskt. Det går ut på cirkelträning med 18 stationer. Varannan är maskin och varannan är konditionsstation, typ step-bräda eller sviktplatta. 30 sekunder på varje station, en röst i högtalarna säger "byt station" när man ska byta station. Lätt som en plätt.
Jovisst, min hälsoanalys som jag skulle på i fredags blev inställd, min coach fick influensan. Så på tisdag har jag en ny träff inbokad.


Trallala

RSS 2.0