Så var det, 2o11
Jag hade ingenstans att bo, ingen bil så jag kunde förflytta mig på ett smidigt sätt genom länet, jag hade ett jobb med sina kvälls- och helgtider och jag hade en jobbig jävla skola som skulle genomlevas.
Allt kändes jättekonstigt och jag orkade liksom inte ta in situationen. Jag stängde av mig själv på något konstigt sätt, blev bortdomnad i medvetandet, antagligen för jag inte orkade inse min nya verklighet.
Jag höll mig sysselsatt hela tiden och kunde absolut inte sitta still. Jag var alltid tvungen att ha något att göra så jag inte skulle börja tänka på vilken missär mitt liv var, så äventyren avlöste varandra.
En dygnsrytm med skola kl 8.00–15.00, jobb kl 15.00–21.00, buss hem till Skucku kl 22.10–23.10, hemma i sängen kl 23.30–05.30 och bussen in till stan igen kl 06.40 gjorde det ganska lätt att hålla tankarna borta.
Vad jag inte insåg där, första månaderna av året, var att 2011 skulle komma att bli mitt bästa år någonsin;
Som sagt, äventyren hade redan börjat lösa av varandra med slalom ena dagen och inofficiell pimpeltävling andra dagen. Vänner som man tyvärr inte uppskattat lika mycket under tiden man varit i ett förhållande kom inhoppandes i mitt liv och tog plats igen.
Jag har levt året med filosofin att ta dagen som den kommer och bara tänkt på mig själv i första hand. Tvåtusenelva blev ett år utan hämningar, utan bråk, utan besvikelser, utan kompromisser och utan uppoffringar. Jag har gjort som jag velat och inte anpassat mig efter någon.
Jag har druckit nutrilett när jag känt för det, och käkat pizza när jag känt för det. Jag har ätit godis mest varenda dag och en och annan ostkrokspåse har åkt ner, ofta mitt i veckan. Jag har druckit grogg mitt i veckan och ibland har jag haft hiskeliga träningsperioder. Jag har haft perioder med sex flera gånger om dagen och jag har haft perioder utan sex på flera månader.
År tvåtusenelva var året jag fick börja om på nytt, helt solo. År tvåtusenelva var året jag mådde skit, men också året jag mådde kanonbra. År tvåtusenelva var året jag tog upp bekantskapen med många gamla och saknade vänner, men också året jag träffade enormt många nya vänner. År tvåtusenelva var året jag kunde sitta en hel dag och bara kolla in i väggen, men också året jag gick upp på Kebnekaise. År tvåtusenelva var året vi paddlade 6 km kanot innan isen hade gått och det var året jag simmade i islossningen på påsk. År tvåtusenelva var året jag jobbade hela sommaren, men det var också sommaren jag hann göra allt.
Sommaren tvåtusenelva var sommaren jag satt i ett öltält på gatufesten i Sundsvall ena dagen och i ett öltält på stråket i Östersund andra dagen. Sommaren tvåtusenelva var sommaren jag gick ut på yran i klänning och vaknade uppe i Fäviken i onepiece. Sommaren tvåtusenelva var sommaren jag satt uppe i Jukkasjärvi, grillade hamburgare och aldrig ville åka hem, men det var också sommaren jag flyttade hem till mitt älskade Brunnsgränd.
Sommaren tvåtusenelva var sommaren jag var för full på Fröjdholmen, men det var också sommaren jag var städad och körde på Fröjdholmen.
Jag har gjort så mycket omärkvärdiga saker som ändå har betytt otroligt mycket, allt från bilbingo och volleybollmatch till snabbvisit hos husse och matte i Rogsta. Alla småsaker som liksom förgyller vardagen. Jag gillar sånt som förgyller.
År tvåtusenelva var året jag växte som människa och blev mer medveten om mig själv. Det tar jag med mig in i år tvåtusentolv.
Ge mig ett år fyllt med äventyr och utmaningar. Ge mig ett år fyllt med skratt och härliga människor. Ge mig ett år fyllt med liv och lust.
Saker jag ska göra 2o12;
– gå ner 6.0 kg (då har jag en fettprocent på exakt 25% = optimal hälsa hos kvinnor)
– bestiga minst två fjälltoppar (gärna Keb och Helags, men målet är mitt älskade Sylmassiv)
– vinna över mamma på pimpeltävling (nån måste, hon börjar bli sa käerut)
– få pappa att börja motionera (det bukfettet är inte att leka med)
– åka på medelhavskryssning (uppleva den gassande solen och de iskalla paraplydrinkarna)
– åka slalom minst 10ggr (då kan jag känna att säsongskortet var värt det)
– vara nykter på studenten (i år är det ju trots allt syrrans student)
– göra klart lägenheten (inredningshjälp samt ekonomiska bidrag mottages tacksamt)
Kryptosporidium och andra kära gamla minnen
Aaahh
Efter att ha försökt läsa den vetenskapliga artikeln fyra gånger och kommit på mig själv med att tänka på ett par lena, muskulösa axlar efter halva artikeln, varje gång, suckar jag "varför dras man till yngre killar?" varpå min rapportskrivarvän tittar på mig och svarar -"ja jag vet inte, det är så äckligt i efterhand"!
Filosofi är skit
En så passande bok efter dagens kärleksäentyr!
Jag går direkt in på kapitlet "etik och filosofi" och läser;
Filosofi står för -kärlek till vishet-. Då kan jag konstatera direkt helt sonika, på rak arm, att filosofi är skit. Kärlek gör ingen vis, kärlek gör en dum i huvudet.
Lyssna på Sokrates för fan! "ett liv som inte rannsakas är inte värt att leva". Alltså kräver ett meningsfullt liv att vi förundrar oss över det, att vi reflekterar över, ifrågasätter och granskar våra beslut, val och handlingar!
Jag vill ha ett meningsfullt liv, där jag gör bra beslut hela tiden och handlar därefter enastående exceptionellt!
Ärligt talat så rannsakar jag aldrig mig själv. Jag liksom bara stänger av och gör som jag vill, det tycker jag är meningsfullt för mig, att få göra exakt vad jag vill hela tiden.
Om alla skulle leva efter vad Sokrates lärt ut skulle världen se fantastisk ut! Men vem fan orkar hålla på med filosofi?! Jag gör som jag vill. Så länge jag har rent mjöl i påsen så fortsätter jag leva som jag gör, å hör sen!
Flippat inlägg förresten. Vem bryr sig liksom?
Jävla högskola, man blir ju dum i huvudet.
Cirkus på Brunstgränd
Ung igår, betydligt gamlare idag
Nu står jag i mitt fönster som vetter ut mot kyrkgatan och plockar döda blad från min krukväxt samtidigt som jag tittar på ungdomarna som går förbi nere på gatan, fulla och skrattandes, påväg till krogen och känner mig sådär äckligt gammal igen.
Ena stunden skäms jag över att just stå där i min ensamhet och titta ut på ungdomen, för att i nästa ögonblick känna lättnaden över att jag inte går därnere, full och odräglig, piffad och fixad.
Jag står ju trots allt här i mitt fönster, trött som ett as, med fettigt hår och flottig panna, oduschad och i samma trosor som igår, bara för att jag varit så jävla bakis hela dagen så jag inte haft någon ork.
Igår var jag minsann inte gammal, då var jag yngst på personalfesten inser jag nu. Tack, det räddade min självkänsla, ialla fall för stunden.
God natt mina små troll
Då är jag hellre sexuellt frustrerad i Svegs ishall
Jag hade glömt hur det var att bo i Östersunds centrum på vintern, på en av de mest trafikerade gatorna i stan. Jag hade glömt hur gamla fönster jag faktiskt har. Dom isolerar varken ljud eller värme. Underbart att dom börjat skrapa vägen nu. Verkligen. Underbart att hyresvärden på min fråga om fönsterbyte svarar "nej, men vi ska till och måla om dom snart". Verkligen underbart.
Så nu ligger jag här i min säng, sexuellt frustrerad, frusen och klarvaken, och hoppas på att traktorerna snart hittar en annan gata att terrorisera.
Jag tror inte man hör traktorer från tomtens säng ialla fall.
Med lycka kommer olycka. Alltid.
Lycka är att komma hem trött å frusen efter en härlig joggningrunda, duscha och sätta på sig en splitterny onepiece och kura ner sig i fåtöljen med en kopp te.
Olycka är att inse att man har tvättid och måste springa ner i källarn 100 ggr och sen upptäcka att man spräckt sömmen på nypiecen! Faaaaan
Tomteland
Jag blev ett barn på nytt. Så fort man gick genom grindarna till tomteland började det snöa och mystiken runt om i skogen tätnade. Jag och syster smög gångvägen framåt med förväntningar högre än skyarna själva. Vi spanade efter troll längs skogskanten och strax var vi framme vid trollnästet. Vi klev in genom dörren och vi utbytte en menande blick -inte lika coolt som när man var liten.
Vi smög vidare till tomtens eget hus, precis som alla andra barn. Där kan vi snacka fullt hus och barn trängdes och bråkade om vem som skulle hoppa upp i knät på han.
Tanken var från början att jag skulle vara en av dom som viskade mina önskningar i hans öra, men hysterin där inne fick mig att ändra planen. Jag och syrran smög in till hans sovrum istället och kikade efter om han hade bäddat med sidenkakan. Så var inte fallet och besvikelsen var ett faktum.
Efter att ha gått runt och kikat på allt intog vi restaurangen för att avnjuta en jultallrik med köttbullar, pärer, skinka, prinskorvar och rödbetssallad. Återigen insåg vi att detta nog inte var något för oss.
Vi letade reda på ett bord och här sitter vi än. Vi låtsas att vi fortfarande äter och ignorerar alla hysteriska barnfamiljer med tjutande ungar som letar efter någonstans att sitta.
Vi planerar att sitta kvar här tills det sista och bästa eventet på programmet kommer; fyrverkerier kl 16. Dryga timmen kvar.
Får man sitta och ockupera bord i över tre timmar utan att handla nåt? Ja, vi är ju på tomteland, där måste alla, speciellt personalen, vara snälla!
Hur tänkte du nu?
Sveg. Ett samhälle. Härjedalens huvudstad. Hur kan det vara så?
Jag går vägen fram genom Sveg. Framför mig lufsar två grabbar. En tjock plös som går och spottar hela tiden, och en smal kille som också går och spottar hela tiden. Båda två röker. De kommenterar jeepen som åker förbi -"fan va många extralysen!" Dom pratar inte ens härjedalska. Dom är bara ful.
Tjejerna vid busshållsplatsen har säckiga kläder och skoterjackor på sig. De kommenterar också bilarna -"va fan körde han sådär för?" och grabbarna instämmer skrattandes. Fortfarande utan den fina härjedalsdialekten.
Hur kan denna fula by med sina fula invånare vara centralort för en så fin plats som Härjedalen? Det är för mig ett mysterium.
Medans jag står där och känner Svegsagget bubbla i mig tittar jag bort mot torget. Sveg har finare gran än Östersund. Fan.
Livets ironi
I förrgår lyssnade jag på mariah careys All i want for christmas is you för första gången iår.
Jag blev nästan lite sorgsen när jag tänkte på att jag inte har någon att önska mig i julklapp nu för tiden. Ingen som jag ens är lite förtjust i som jag går och dagdrömmer om.
Det var alltså i förrgår.
Igår slog det till. Jag tror kärlekspilen träffade mig rätt i bröstet och fjärilarna i magen vaknade till liv helt sonika. Så nu sitter man där i skolan och tittar ut genom fönstret med ett fånigt leende på läpparna och önskar sig ett lammkött, med dom klaraste blåa ögonen jag nånsin sett, i julklapp.
Jag har varit snäll iår...
