En dag på landsbygden
Promenad ner till svensta. Insåg att jag hade missbedömt tiden. Det var meningen att jag skulle åka hem med mamma när hon slutade jobbet kl 16. Men här stog jag nu nere på Svensta kl 12. oops. Men vad trevligt tänkte jag och ringde Lina. Tänkte att det var ju länge sedan man fick umgås lite med henne, så nu skulle det vara ett ypperligt tillfälle. Det visade sig att hon var lika tofflig som vanligt och satt nere i Avesta hos sin pojkvän, som troligen var på arbetet, så hon satt bara och ugglade tills han skulle komma hem. Kul liv.
Ringde fastra. Hon var hemma i Östberg, så då traskade jag dit. Det blev en väldigt lång promenad; först ner till svensta via nedervägen, ca 1 mil. Sedan upp till östberg, ca 2-3 km. När jag kommit fram efter den väldigt ansträngande promenaden i bara uppför kikade solen äntligen fram. Jag orkade då inte ta på mig alla kläder igen, så jag satte mig i fåtöljen i vardagsrummet och öppnade fönstret. Där satt jag i en timme och solade.
Imorgon har jag beställt sol, eftersom jag gjorde mig en snösoffa ute på gårn i eftermiddags. Där vill jag sitta hela dagen imöra.
Nu är för övrigt tapeterna till "vårat" sovrum i Nysved inhandlade, likaså golvet. Så jag hoppas han tar tag i det där nu så jag kan börja påta på där snart. Jag ska ha breda ekhyllor på väggarna, en fåtölj i hörnet, mysljus, och massa gröna växter.
Tack för mig.
Krogen VS Ved
Krogen - Vad är det? Vi var dit på påskdagen. Det var inte roligt. Jag är inte nån som tycker om krogen, Mikael är nog lite mer krogenmänniska än vad jag är, fast ändå inte så mycket. Vi tänkte trots allt att det kunde bli kuligt ute eftersom Ständut Blakk skulle spela. Vi kom in 11 tror jag. Vi väntade och väntade, gick ett varv, väntade, gick och köpte dricka (jag coca-cola dom andra öl) och väntade lite till. Ett tag trodde vi att de hade spelat redan, så vi hade kommit försent, men tillslut såg vi någrå människor som började klättra upp på scenen. Finally! Dock hade vi väntat förgäves. Dom var inge bra ikväll. Vi ville åka hem. Men det ville inte våran chaufför, så vi var fast på krogen, till kl 02.00!
Idag har alla vuxna börjat jobba igen. Kul för dom! Jag tog sovmorgon, men bara för att jag var ledig vaknade jag kl 8 och kunde inte somna om. Mikael hade åkt på jobbet för flera timmar sedan, så jag hade ingenting att göra. Jag gick och satte mig framför TVn. Där var det ett sånt här jävla korsordsprogram som jag hatar. Det är ju så himla enkelt och man kommer aldrig fram. Så jag har lovat mig själv sedan flera år tillbaka att aldrig ringa in på något så töntigt! Men idag var det ganska klurigt. Man skulle komma på ett ord med 6 bokstäver som slutade på BOK. Det hade gått skitmånga ord redan, så jag kände på mig att jag satt inne på det rätta ordet RITBOK.
Jag satt kanske i 10 minuter och bara försökte stå emot viljan att greppa telefonen och slå nummret. Men tillslut blev begäret förstarkt. Man kunde vinna 50.000 nu! Jag tog telefonen, slog nummret med darrande händer. Blotta tanken på att höra mig egen röst i TV fick mig nästan att svimma!
"Välkommen, vi ska nu se om du har turen att kopplas vidare till direktsändning - Nej det hade du tyvärr inte. Tack för ditt samtal, prova gärna igen". Det var då jag insåg det; Killen som håller i programmet står och bönar om att man ska ringa, Man upplever det som att ingen tittar på det, så det är därför ingen ringer till honom. Då får man ju känslan av att man typ är garanterad en plats. Men nu har jag kommit på att så är det inte. Det är svinmånga som ringer, De skiter bara i att koppla vidare en, så de tjänar bajsmycket pengar. För strax efter jag hade ringt höjde de jackpotten till först 150.000 och sedan 300.000. Då ringde det nog in mycket folk! Han som kom in då vann hela 1.500 kr. Grattis till det. För övrigt var det inte ens RITBOK, det var VÄNBOK. Vad fan är det?
Jag blev deprimerad och sträckte mig fram till hönan på vardagsrumsbordet som är full med godis och tänker börja äta. Precis innan jag ska stoppa in den i munnen känner jag; nej, jag ska inte äta godisen, jag ska göra något nyttigt i stället. Jag gick ut och bar ved. Minst 6 kärrer blev det nog. Jag fyllde ialla fall väggen i pannrummet. När det var klart, var jag trött och halvirriterad, som man blir då man har gjort något tråkigt och tröttsamt, tog jag tag i tvätten. Stoppade in en maskin och vek alla kläder som låg och skräpade i sovrummet. Duktig jag.
Hade planerat att åka på tur till Sylarna imöra, men vädret är som vanligt inte på min sida. Jag tar mig en promenad till Svensta ist, nu när jag ändå är fast i Skucku.
//Sofie - Hellre 100 kärror ved än en kväll på krogen
Salsåpimpeln
Jag blev glad idag. "men, sa fin en karl du hadd! han må du va radd om"
Ja han är jag rädd om♥
Kärlek
Kallt
Nu är det sådär kallt så näshåren fryser då man andas genom näsan förmycket.
Fisketävlingen idag var kall, blåsig och fisklös.
Jessika fick iaf gå upp och hämta pris, för hon lirar ju fortfarande i barnklassen. Hon fick en godispåse. Den satt jag och Mikael och åt upp under resten av utdelningen.
Efteråt var det dags för den årliga påskmiddagen i Gillhov med hela tjocka släkten. Den gick ganska lugnt till iår. Mikael for hem tidigare för att packa skoter och "dricka nån öl med Pär". Jag fick nyss medelande av han, de var på väg in på krogen. Smita från släktmiddag för att gå på krogen. Han missade därmed sin chans att följa till Rogsta på söndag då vi ska njuta av sol, mat, öl och skeppsdryck hela dagen lång. Han kan gott sitta hemma och ha tråkigt, det är han värd.
Imöra bär det av mot Salsån, till nya vinstmöjligheter. Jag har beställt sol utan vind, varm oboy och korvmacka.
//Sofie - lite fräknigare
Ägg och Fisketävlingar
Gillhov och Salsån. Det är där vi är, släkten och jag.
Iår ska Mikael med och träffa släkten. Han ser inte fram emot det. Han har odlat en förkylning nu, lagomt till släktträffen imorgon, fredag. Men han slipper inte undan, han kan gott sitta och hålla i ett fiskespö i 39 graders feber, det dör han inte av.
Annars längtar jag till söndag - det vankas gemytlighetsdag runt hörnet.
Jag börjar ett bra liv nu; Blodgivare och Friskis&Svettis. Det är coolt på Friskis, jag var där igår.
För övrigt köpte jag en studentklänning igår som jag ska ha när jag går ut på trappan. Och gissa vad? -den är vit. Jag måste börja träna bort bildäcket, det passar inte till klänningen.
Idag blir det sjukhuset igen. Jag tänkte försöka smita undan 2 ggr. En gång för att gå ner till blodgivaren, en gång för att gå och köpa ett påskägg till Mikael. Jag skulle vilja ha ett av han, men jag tror inte han har tänkt på det.
//Sofie - fiser ägg hela påsken
Sjukhuset
En av mupparna ligger på sjukhuset. Jag ska sitta där med han idag.
Funderare
Jag har under tiden kommit på en fråga som ni kan få fundera på:
Vad har Mattias Torstemo och Björn Ferry gemensamt??
Klurigt, Jag vet.
Armbryterskan från Ensamheten
Idag tittade vi på en film på Må-Brakursen. Dokumentärfilmen "Armbryterskan från Ensamheten"
Det är ganska uppenbart att det handlade om en armbryterska. Hon bor i en liten by på 16 pers i Lappland som heter Ensamheten. Det är bara släktingar som bor där. 10 av dessa bybor är armbrytare. Den här tjejen är i alla fall världsmästare. Vi fick följa henne i vardagen ett tag. Vi hade ingen lärare, för hon var hemma med sjukt barn. Så de va dit en annan fröken i början och satte på filmen. Hon lämnade ett papper på katedern där vi skulle skriva i vår närvaro. Det var många som skrev i sitt namn och gick. Men jag blev som fast. Dom här människorna på filmen var så sköna! som t.ex då hon är i Kanada och ringer hem och berättar att hon vann VM-guld igen. Då vill pappan, som är med Heidi till Kanada, prata med morsan på telefon. Då säger han; Glöm inte att gå ut med stövarn imåra bitti. Det tyckte jag var roligt, så jag fnittrar för mig själv. Då utbrister en tjej i klassen (till min förvåning, eftersom vi trots allt bor i Norrland där vi jagar mycket) "Vaddå gå ut med stövlarna?" Jag fick en lätt släng av frustruation över mig. Det var nästan så jag skämdes! Att inte veta vad en stövare är! Jag fick lust att gå fram och ta stryptag på henne.
Jag var själv idag eftersom Jennie har tagit lov. Hon har tydligen inte förstått att man måste gå på IV-val även då man har praktik.
//Sofie - Jag har en kompis som har en kille som har en kompis som har en tjej som är kompis med en som har gjort bort sig. Hennes pojkvän har jag känt. Det är kul med skvaller.
Ps. Jag gjorde lite efterforskningar och det visade sig att den här Heidi, armbryterskan, är gift med Björn Ferry.
Omöjliga bilar och Chokladfontäner
Mornarna i Nysved: Mikael kliver upp 05.30 och eldar och donar på. Han kommer in i sovrummet 20 över 6 och väcker mig. Nästan utan att öppna ögonen sträcker jag mig efter kläderna. Klär på mig i sängen och hasar sedan in på toa. Vid det här laget har jag nästan fått upp ögonen helt. Kissar. Går ut i hallen och tar på jacka och skor. Nu är det meningen att jag ska gå och sätta mig ute i bilen och vi ska åka. Men idag krånglade dörrarna, ingen dörr gick att öppna. Jag stog och tittade på Mikael då han slet, bankade, tryckte och sparkade på dörren. Den gick fortfarande inte upp. Efter att ha sprutat in 100 kg medel av något slag i låset fick han i alla fall upp dörren på förarsidan. Jag fick klättra in. Väl inne i staden stannade Mikael på gatan utanför min trappuppgång. Jag pussade han hej då och drog i mitt handtag. Dörren gick inte upp. Det kom en ljudlig suck från Mikael och han drog i sitt eget handtag så jag skulle kunna ta mig ut. Hans dörr gick inte heller upp. Oj, vi är instängda i KM Byggs caddy. Vi provar veva ner fönstren. De har frusit igen. Nej, vi är verkligen instängda i Km Byggs caddy. Vad att göra?
Jag missade mötet med mormorn igår. Hon hade förhör med Mikael iaf, så jag fick sms hela tiden; Vad heter din farmor? har du ngn släkting som heter Lennart? Marit? Jag svarade så gott jag kunde och det visade sig att Mikaels morfar hade byggt skolan i Skucku och bott uppe i gammelstuga. Ganska kuligt.
I lördags var det dags för chokladfontänen igen. Det var gott. Och Jonas "sjörövarn" Lindén var också med. Han var rolig. Vi kollade på ICE AGE 1 och 2.
//Sofie - in i dimman
PS. Jag har kommit ur bilen nu. Mikaels fönster gick tillslut ner. Han bankade på listen utanför så dörren gick att öppna.
Påskkycklingar och broderier
MICA är ett hus för muppar. De får jobba där, och på kvällarna annordnas olika slag av gemenskapsgrejer. bl.a finns symöte, måleriatejé, matkurs, rörelse och dans. Mupparna får själv anmäla sig till en sak, som de ska gå på hela våren, hösten etc.
Helena tyckte att vi skulle gå på en observationsrond och se vad de andra gjorde.
I ett rum satt de och målade, i ett annat sjöng de. Sedan kom vi till ett rum där de hade dans och rörelse. Vi står ute i gången och tittar på, så vi ser bara en av dem. Han står framför den stora spegeln och dansar och vickar på höfterna, väldigt mysig kille. Sedan kommer han fram till oss "det är en 19årig kille som har blivit nerslagen där borta (pekar), det är sant. Jag ljuger inte!" jaha, tyckte vi. Sedan står han och pratar med oss ett tag. Han skulle till doktorn nästa fredag halv 2 och blablabla. Han slutade alltid meningen med "jag ljuger inte".
Fnittrande beger vi oss tillslut från dansrummet.
När vi suttit ett tag inne på symötet igen (dörren står alltid öppen så de kan kika in till varandra) kommer dendär killen igen. "Igår för två år sedan skulle jag få barn jag. Ja, jag hade ju samlag då. Elin från Stockholm. Ja, jag tog hon bakifrån. Jaja, det är sant, jag ljuger inte." Jag var trött och fnittrig redan innan, så tänka sig nu! Sedan fortsatten han "ja jag ska ju till igen nu". Helena frågar vad han ska till med. "Ja, samlag, knulla! det är sant, jag ljuger inte". Jag kan inte hålla mig för skratt så jag gömmer munnen under armen, för man ska ju inte skratta åt dem! Men jag tittar upp på syläraren, som också håller på och dör. Det var en tuff upplevelse måste jag säga.
Efteråt är det dags för fika. Medans vi sitter där fylls det på med folk. Jag ser en kille som precis har tagit fika och börjar gå mot vårat bord. Han är väldigt glad. Det härliga med dessa människor är ju att de är så direkt på. Så han sätter sig bredvid mig. Han tittar på mig och då tror jag ju att han typ ska fråga va jag heter, för det är ju den vanliga frasen liksom, men nej då, frågan lyder; "bor du själv?". Dessa människor är ju också människor. Hittills har jag fått bilden av att dessa människor är kåtare än vanliga människor, eller så visar de det bara tydligare.
Väl på väg hem i den röda bussen har Helena fått något fnitter/fjant-slag, och myglar lite med tiden, för hon inte vill åka tillbaka på jobbet. Hon svänger in till vägkanten för att mygla tid, svänger ner och tar vallaleden även fast vi bara ska till huset bredvid konsum typ. Hon fortsätter att svänga av till sjukhuset på Frösön, och åker till Valla. Väl hemma på parkeringen ska man fylla i vad trippmätaren stog på innan man åkte och vad den står på nu. Vi körde sammanlagt 1½ mil. Så långt är det inte till MICA huset. Hoppas ingen surkärring lägger märke till det.
//Sofie - Jobbar eftermiddag idag
Det lilla livet
Jag har saknat det där med att ta hand om, mata och leka. Nu känns det bra!
Jag kände bara; idag är rätt dag. Så Mikael kom och hämtade mig så åkte vi ock köpte det lilla livet. Först ut på Frösön, men där fanns det inte, så då tillbaka till stan. Där köpte vi livet, men de hade inte de kompleterande sakerna som behövs, så då åkte vi tillbaka ut på Frösön. Sedan fick vi äntligen åka hem och fixa och dona. Vi får se hur han klarar sig själv i Nysed idag, då han är ensam hemma för första gången. Hoppas inte den lille krabaten river hela huset!
//Sofie - somnade i badkaret igen
Ruuthsvägen 3
Två dagar av min praktik har gått och jag har inte bestämt mig för hur det känns än.
Än så länge har jag bara gått bredvid Helena och tittat på hur hon gör med dem. Jag måste erkänna att det är lite små-äckligt att ta hand om bajstvätt, duschning av rullstolsbunden, mystiska gummihandskar och ohygieniska kök. Men det kommer ju ljusa stunder som gör att man kan leva med allt det äckliga, stunder som gör en själv jäkligt glad. Det jag funderar på just nu är om det är värt det?
Och sanningen är att jag tjänar mycket bättre på konsum...
Fjälls
Det var ju meningen att vi skulle åka till fjälls på torsdagen förra veckan. Mikael hade tagit ledigt från jobbet så vi skulle få en lång skön helg. Kruxet var att det blev lite snöigt och stormigt. Mikael är världens tjurigaste människa, så han bestämde att vi ändå skulle åka upp - trots att vi hört på radion att det satt fast bilar mellan Hallen och Bydalen och man varnade för att inte bege sig mot fjälls. Ju närmre Hallen vi kom, desto fler blev varningarna på radion. Tillslut sa nån polis att man inte fick ge sig ut på vägen. Men då var vi i Hallen. Då sa de också att vägen mellan Hallen och Bydalen var stängd. Det var bara till att vända och åka hem till Nysved igen. Vi fick pannkaka av Carina.
På fredagen gjorde vi ett nytt försök och kom upp.
Inga övriga kommentarer om helgen.
Tack.
Gossip Girl
Jag tog med hunden på promenad runt byn ist.
När jag kom hem igen, jag vet inte vart jag fick tanken ifrån, men jag kom att tänka på Glasblåsarns barn. Vad heter den stora tjocka tanten som äter så mycket? Jag gatt smsa kåpe och fråga. Nana.
Nu har jag iaf beställt den på Ginza, så om två arbetsdagar kan vi titta på den. Ska bli - jag ska inte säga kul, för det är ingen rolig film, den är bara mörk - men det känns skönt att få titta på den.
//Sofie - Jag hade glömt hur SÄMST det är att vara hemma och hälsa på. Förstår nu varför jag inte gör det så ofta längre
Konsumbloggen - Livet i butik
Stämplar in, kollar papper och upptäcker att jag är vikarie för en av mina chefer. Yes. Kollar schema och ser att han bara ska vara ute på golvet hela dagen. Yes. Då han ska sitta inne på kontoret (jag kan ju inte med det han gör där) får jag bara gå och filosofera. Yes.
Började med att göra en ö av salladstonfisk och bönor, det är medlemspris på det denna vecka.
När jag ska gå ut på lagret hör jag en gubbe som ropar DU efter mig. Jag vänder mig om åt det håll ropet kom ifrån. Där hänger det en gubbe över en av frysdiskarna. "Vad kan jag hjälpa herren med?" -"Jag har varit på sjukhuset och opererat mig. Och jag kan inte gå nu. Jag vill bara heeem" snyftade den stackars gubben. Jag tänkte; taxi eller ambulans? Gubben ville åka taxi. Han fick sätta sig på en kontorsstol för att bli utskjutsad till entrén så han kunde åka därifrån. Nu sitter jag här och undrar hur det gick för han. Den stackars människan hade ju så ont så han grinade och slemmet bara hängde ur munnen på han. Han kunde ju lika gärna ha dött stackarn.
Resten av dagen var lika tråkig som alla andra jobbardagar.
I morgon blir det möte med faster Gun. Hon har lite saker till mig; proteindrink-mix och varor från *hälsokostbutiken*
Jag tänkte också försöka tvinga iväg Mikael till pappas jobb, på jobbintervju?
Samt hälsa på muppboendet där jag ska ha praktik framöver.
Därefter ska jag faktiskt åka hem till Skucku. Det känns som jag inte varit där sedan i julas. Det bästa ska bli att få träffa vovven som jag har saknat så otroligt mycket♥
//Sofie - Längtar till helgen; Jag och Mikael för oss själva uppe i stugan. MysPys
P.S Min undran över det där med tampongerna fortsätter. Idag var det in en ung tjej med ett nyfött barn och köpte minitamponger. Borde inte hon vara ganska stor mellan benen just nu? hmm...
P.S 2 Jag tog upp det där om bullmastiffen med Mikael. Han förklarade, vänligt men bestämt att jag kunde fetglömma hunden så länge jag inte har något jobb.
Mattias 26 år
Närvarolista:
Sofie Eriksson
Mikael Ångnell
Kristina Paulsson
Mattias Torstemo
Linnea Paulsson
Patrik Halvarsson
Johan Johansson (dubbeljohan)
Vi började med korvgrillning nere vid sjön.
Torsten visste ingenting om dagen. Men Patrik hade satt upp en stig med ölflaskor som han fick följa. Han fick en back i början, så det var bara att plocka eftersom.
När han väl hittade ner till oss andra som redan satt och väntade på han åt vi korv och Kolbulle.
Jag kände mig inte i form, så jag tog det väldigt lugnt. Det tyckte Torsten var tråkigt, så han bussade både Kåpe och Mikael på att mula mig. Som jag har förklarat i tidigare inlägg finns det inget som rår på mina benmuskler, det var inget undantag denna gång heller.
Dagen fortsatte sedan hemma i Rogstahuset. Alla gjorde sig i ordning och vi började med maten. Vi hade en tyfflonpanna uppställd på mitten av bordet så alla fick steka sin egen mat på den. Ganska trevligt, men dock inte att rekomendera då man är fler än typ 4 st. Då blir det trångt och man får vänta as-bajsa-länge på maten.
Efter det kom sällskapsspelen fram. Med andra ord och Geni. Med andra ord börjar bli lite tråkigt då man börjar kunna alla ord, och alla har kört samma förklaring på dem, så det är ganska enkelt. Fast jag ska inte säga så mycket för jag förlorade ganska stort. Jag och Mikael är inget bra team upptäckte vi.
Vid det här laget blev Torsten trött och gick och lade sig. Vi andra fortsatte ändå. Kristina var inte heller pigg; hon satt vid bordskanten och det syntes på henne att hon tänkte "gå och lägg er nån jävla gång, för helvete".
Vi gäster förflyttade oss ut till gäststugan och satt och pratade en stund. Jag var ju trött hela kvällen, så jag låg ju bara i sängen och tittade på när resten satt och pratade vid bordet.
Jag gjorde följande observation;
Det var verkligen som om de hade bestämt sig för att inte sova förrän kl 12. Alla satt lite halvtrötta och sneglade på klockan hela tiden. 23.57 börjar alla göra sig i ordning och lägger sig precis kl 00.00. Börjar tjurigheten från Herr Ångnell smitta av sig på rosstefolket?
//Sofie - Sportlov = Jobb, samt fjälls
