LinaSofie

Det jag tänkte berätta var att jag inte alls tror att jag har fått hela ansvaret, men när det går sådär jätte länge mellan uppdateringarna som det brukar göra, så tänkte ja att då kan ju jag rycka in å fräscha till det lite.
Egentligen var det bara det jag ville ha sagt men så råkade jag komma åt fel knappar på tangentbordet och märkte då nånting som jag inte visste! Ni vet ju kanske att om man trycker in Ctrl + V klistrar man ju in något som man kopierat.
MEN man kan även trycka på Shift + Insert! Det kanske alla visste utom jag så jag kanske framstår som ett pucko nu, men isåfall så bjuder jag på det.


den här bloggen känns lite säkrare för mig, här kan man få va lite anonymare än i min egna blogg och tycka som man tycker, i min blogg är det lite kaos för tillfället.

/Maggan

förresten en kul grej :) klistra in era ctrl + V i kommentarerna så blir det lite roligt :)
såhär blev de för min del :
Norsk dokumentär från 2008. När Tyskland angrep Polen 1939 var Anja Dembitzer en liten judisk flicka på sju år. Familjen flydde Krakow och Polen och hamnade i Sibirien och så småningom Kazakstan. Som genom ett under överlevde Anja de svåra krigsåren och både Hitlers och Stalins terror. Mer än 60 år senare, drygt 40 år efter att hon hamnade i Norge, skriver Anja en bok om sina upplevelser och söker upp de östeuropeiska miljöerna från sin barndom.

Mitt första blogginlägg i hela mitt liv och det är inte min blogg heller.
Är det meningen att jag ska berätta vad jag gjort idag nu? Näe jag orkar inte.
Inte mer än att jag redan författat en mycket bra historia idag. Faktiskt ganska stolt. 
Men som Lisa sa "Nationella provet kan man ju verkligen få IG på" och det även fast man 
har skrivit den grymmaste texten i världshistorien. Jaja. Hoppas jag får andra bokstäver än I:et och G:et. 

Nu sitter jag iaf här hos Lina Sofie och funderar, What the häck skriver man i en sån häringa blogg egentligen?
Hur orkar folk komma nya saker varje dag? Jag skulle inte palla trycket om man säger så. Jag ska INTE
skaffa en, även om Linda och LS tycker att jag ska det. Shit vad tråkig den skulle bli. Nu
tjatar Sofie att jag ska skynda mig. Men inte fan hinner man vara filosofisk när man 
blir stressad och har en mariekexätande människa i örat. Nej nej. Man måste
ju få lite space. Jag menar, Hallå! Lite utrymme till tanke, Tack!

Jag kanske måste nämna studenten också? Snart är den nära, men man har ju också hört dessa horror-stories
från nykläckta studenter att dagen efter är värre än alla andra man varit med om. Jag menar det finns ju inget Dagen-efter-piller som ställer allt i ordning igen. Nej, då är det livet som gäller. Det underbara, hemska, mystiska, oförutsäjbara livet. Man får väl se hur det blir. Jag är ingen spåkärring så jag har ingen aning.
Men va fan först ska vi ju festa, gå på bal, gå på bal igen, sjunga hest, leta frenetiskt efter den där jävla skylten man tror man vet hur den ser ut men till slut känner man igen sin egen barnrumpa istället(fan), gunga på flaket, springa runt på Österäng och till slut skriksjunga på Rådhustrappan. Ja det låter fan nice!

Näe nu var det tack och hej. Nu ska LS och jag på shopen och handla poppisar!

Detta var Kristinas helg. Hon fyllde 19 på lördagen.
Jag tycker inte det är så intressant att skriva utförligt vad man har gjort, så därför väljer jag att lägga ut bilder som tagits under helgen. Då får ni ju göra en egen tolkning av helgens bravader.

.      

   

  

    

För er som inte har någon fantasi så kan jag avslöja att huvudakriviteterna var;
*Filmkväll, Nysved
*Friluftsdag, Nysved
*Boda Borg, Stan
*Middag, Stan + Chokladfontän, som Kåpé fick av mig i present, Rogsta