inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut
Bloggat från Kebnekaise
Ibland önskar jag att det skrevs av sig själv.
Anledning till tomheten:
-Jag är så jävulskt nöjd över våran fjälltur till Kebnekaise och att försöka få det nerpräntat i ord går bara inte. Tänk er att stå högst i hela Sverige! Att se ut över alla andra toppar och känna att man är hög liksom. Allt smälter ihop till fjällblått... Underbart!
Nöjd tjej fick gå ner på fjällstationen och köpa sig en mössa med KEB och topphackan inbroderat på. Stoltheten jag känner då jag bär den kommer lysa igenom så underbart och jag kommer sträcka på ryggen lite extra.
Det känns som jag snart kommer stå där igen. Jag har nämligen sjuk ångest över att jag inte köpte t-shirten samtidigt; "been there - climbed that".
Jag säger inte mer än så. Jag hoppas att ett fint fotoalbum snart kommer upp på fejjan.
Håll till godo
Och så packade vi in oss i den vinröda Vol...
Och så packade vi in oss i den vinröda Volvon som skulle ta oss till fjället i norr. Utanför lugnvik kom jag på att jag glömt mina gåstavar. Det blir ett stopp i Strömsund för att köpa nya och fika. Där tappar Linnea bort bilnyckeln och letar frenetiskt i flera minuter tills vi ska börja packa ihop. Då ser hon att den hänger fint i låset till takboxen och liksom dumförklarar henne bara genom sin uppsyn. Det är en bra start på resan och förväntningarna bara växer och växer. Avslutningsvis för denna uppdatering kan jag bjuda på resans första roliga citat, som egentligen inte är så bra för dom som inte var där och upplevde det på plats, och som naturligvis kommer från mig: "va dålig andedräkt jag har! Jag trodde det var hunden, men det var jag".
Nittiotalet då vi växte upp
90-talet var den där härliga tiden när vi satt klistrade framför Rederiet och Tre Kronor, svampade väggarna i terrakotta, drack Hot Shots (Har ni fest eller?), åkte inlines, upptäckte internet och skrek oss hesa i sommarnatten när vi grävde guld i USA.
En tid när vi nynnade på ”It must have been love”, dansade till What is love”, grät till Titanic och tävlade om att klara Fader Fouras kluriga gåtor i Fångarna på Fortet.
Ett decennium fullt av tidlösa ögonblick och oförglömliga figurer som Farbror Barbro, Robinson-Jesus, Ludmila Engquist, Brandon Walsh, O.J. Simpson och Ronny och Ragge.
Text: Bluebox.se
Jag kan inte annat än sitta och le åt nostalgiminnena
Ni snabbtänkta har redan listat ut att jag hänger på Bluebox.se inatt. Jag filar på en fin önskelista, för gissa vad! Även fast jag har sagt att jag slutat fylla år, så är det trots allt en ny födelsedag på G.
Nu jävlar är jag laddad till 1000
Alla expediter var nyfikna och undrade vad jag skulle med underställ till denna årstid. Jag förklarade att det fortfarande var vinter uppe på Kebnekaise. Dumma expediter. Dom måste väl förstå att det kan vara minusgrader nattetid även här hemma nu också? Eller?
Jag var bara tvungen att gå en sväng med min packade ryggsäck idag för att känna efter hur det var. Jag gick från Brunstgränd upp till Solliden. Jag vågar egentligen inte erkänna detta, men jag var jättetrött då jag kom fram. Det är kanske en och en halv km. På fredag ska jag gå två mil i dålig terräng med samma väska.
Det här är ett spännande äventyr vill jag lova!
Jag var även in på teknikmagasinet och kollade läget idag. Även fast jag har sagt att jag ska lämna min telebobba i bilen när vi går på fjället, var jag ändå tvungen att kolla vad ett extrabatteri till telefonen skulle kosta. För 350:- får man ett fodral med extraström till telebobban. Han sa att det skulle räcka upp till två gånger längre än en vanlig laddning. Då skulle jag alltså kunna ha batteri i tre dygn. Men vi ska ju vara borta i fyra?! Klarar jag mig utan facebook och kontakt med omvärlden i fyra dagar?! Ja, lätt. Jag hatar ju egentligen människor så jag förstår inte varför jag kan vara så beroende av telefonen.
Jag har som sagt inte bestämt mig för hur jag ska göra än, men jag köper nog fodralet imorgon ialla fall. Kan ju vara bra att ha någon annan gång.
Sen vore det så otroligt fränt att checka in på Kebnekaise då man står på toppen. Gahh, hur ska detta sluta.
Hänt på holmen;
"Hej. Gud va fin du är!
Jag stog bakom dig i kön borta på macken men jag vågade inte säga något då, men du är så himla fin"
-"Eh, ja, jo, tack så mycket. Du ser väl inte så tokig ut du heller, elle va? Host host. Hehe"
Det är inte varje dag man får komplimanger från brudar. Men jag tackar väl och tar emot av allt jag kan roffa åt mig antar jag. Samtalet flyter på en stund och det visar sig att det är en gillhovsbo. Aj fan. Vi är släkt.
Lebbkvoten höjdes ytterligare några enheter då jag stog och pratade med en kille och min nya sambo och vän Jennie Forss kommer och klappar mig på axeln med ett "tjena frugan!"
Killen tittar på Jennie med höjda ögonbryn och sedan på mig igen och viskar; "är hon lesbisk?"
-"Nej alltså, vi bara bor ihop, eller jag menar, jag håller på att flytta ut, eller jag menar. Äh!"
Märkligt att vi överhuvudtaget hamnade i Oviken i lördags. Vi skulle ju inte dit! Vi hade ju säkra kort i stan. Men är det fest på holmen så är det! Vi tänkte bara dit och kika läget på parkeringen. Antar att det var dåligt drag där på parkeringen så vi skulle in och kolla om draget var inne.
Besvikelsen var enorm. Igen.
Fröjdholmen kan ta sig i röva! Så vi går ut lika snabbt som vi kom in, och åker iväg i bilen.
På väg ut ändrar jag mig. Tänk om vi missar något roligt?! Vi testar gå in igen!
Så vi kör alltså ett varv runt parkeringen och tar samma parkeringsplats igen och går in. Det blir en bra nystart. Och så roligt vi hade! Jag förstår inte hur man kan ha så roligt även fast man är nykter.
Fast ändå lite läskigt att folk skrattade åt mig då jag sa att jag körde. Jag såg tydligen full ut. Jag har lite svårt att vrida det så det tolkas som en bra grej.
Folk frågade om vi hade plats i bilen hem men dom tackade ändå nej när dom förstog att jag skulle köra. Helt jävla hilarius ju!
Sen är ju inte jag den som skryter om mina erövringar, men allvarligt, ÄR JAG LITE NÖJD ELLER! J,J,J,Jaaaa
Nu laddar jag för en ny bestigning. Kebnekaise står och knackar på dörren.
I Skucku ere bra
Det gör som inget att stövaren har tagit upp hela sängen och bäddat ner sig i allt täcke så jag vaknar liggandes i samma ställning som en felvänd ostkrok med endast ett hörn av det stackars täcket på mig. Jag har mitt flickrum på övervåningen och mina päron har börjat med pensionärsfasonerna att de eldar upp till 32 grader "för att inte frysa" så man vaknar halvblöt av svett och omedvetet kippar efter andan ändå.
Egentligen är jag stressad över att måsta hinna packa väskor för en ny vecka i stan men lugnet har kommit över mig på ett skönt sätt och jag funderar på att ta en lite senare buss tillbaka stan istället.
Plötsligt känns renoveringsstress, jobbstress, stress över vad man ska ha på sig och hur man ser ut, och känslan att man hela tiden måste göra något så väldigt långt borta.
Jag tror jag öppnar fönstret och sen somnar om igen.
Jag lekte student mitt i ett glädjeeufori
Hur det gick till? Ingen aning. Jag trodde jag var ledig till Söndag.
Då jag vaknade i morse ligger jag och pratar med min vän och nya sambogirl, Jennie. Börjar fundera på hur dagen ser ut.
"Ja, men du ska ju jobba ikväll Sofie"
-"Va? Nej det ska jag inte. Jag jobbar på Söndag nästa gång"
"Nej du pratade ju med någon igår kväll och sa; Ja jag tar natten jag"
Hmm. Kollar igenom telefonlistan men ser inget jobbnummer som ringt. Jag chansar på Helena och ringer upp. Mycket riktigt har jag alltså tagit på mig att jobba för henne inatt.
Jag har absolut inget minne av detta samtal och när jag tänker efter har jag nog inte så många minnen över huvud taget från gårdagskvällen. Satan i gatan vad fuller jag blev!
Stört roligt att det blev festligt i min lägenhet som står helt tom, full med byggdamm och sopsäckar överallt. Men det kändes som det var mycket folk faktiskt. En gipsplatta upphängd på provisoriska konsoller som bar och ett par billiga datahögtalare är tydligen allt som behövs.
Lägenheten är helt tom, det finns inte ens en disktrasa och absolut inga glas där än. Vi turas om att blanda grogg i min shaker-flaska. Man är alltså tvungen att svepa eftersom det står fler på kö som vill blanda. Och kul var det.
En sjuttis senare stod man på rådhustrappan och sjöng med till en dålig tolkning av någon gammal sommarplåga.
Helt plötsligt står han bara där; lammköttet i kostym med studentmössan på trekvart och ler mot mig. Han frågar vilket år jag gick ut. Rynkan i min panna smyger sig på och jag frågar om han är säker på att jag har gått ut än. Då skrattar han åt mig och tar tag runt min midja och lyfter mig frammåt mot scenen.
Jag blir lika förvånad efter varje utgång - att man vaknar upp hemma jämt. Vad som hänt och hur man tog sig hem vet man inte, men hemma i tryggt förvar är man alltid. Att man inte tappar bort sig. Det är så bra.
