Mi Lav Wikipedia
Jag kom på den i ett rent hat-anfall för studieböcker. Jag skulle köpa nya böcker till kursen idag. Det är dyrt med litteratur så i ren protest bestämde jag mig för att klara mig utan. Vi får se hur länge det funkar.
Ett stycke Jämtlandstriangel
Klockan är strax efter 23 och jag sitter på skolan och pluggar. I morse var jag på skolan 1,5 timme innan skolan började och pluggade. Man får stå sitt kast då man har restuppgifter kvar sen tidigare år.
Var ut på fjället en sväng i helgen. Vi hade bestämt oss för att gå mot Sylarna, men blev vi trötta så kunde vi lika gärna slå upp tältet 3 km från Storulvåns station, -huvudsaken var att vi kom ut tyckte vi.
Vi knatade hur som helst på, allting kändes superbra. Vi skuttade på och tjattrade som vi alltid brukar göra, jag och Helena. Folk kollade lite konstigt på oss då de mötte oss, men vi är vana vid sånt nu för tiden.
Vi kom fram till Sylarna och där blåste det fantastiskt mycket. Klockan var inte så mycket på eftermiddagen, men vi började ändå tänka på vart vi skulle slå upp tältet. Vi ville hitta ett fint ställe där det var lä.
"Ja, men vi går lite åt höger här mot kullarna och kikar".
-"nämen dehär måste ju va leden mot blåhammarn"...
Efter en snabb övervägning över hur mycket mat vi hade och hur långt det var, fnittrade vi till och hoppade ett litet glädjeskutt och började knata leden fram.
Vanliga människor går triangeln på tre dagar. Vi tog den på två. Typiskt oss, bara flamsar på.
Nöjd med turen och med nyladdade batterier var jag åter hemma på Brunnsgränd för att börja det nya läsåret på Mittuniversitetet.
Min telefon däremot var inte lika nöjd med helgen. Den tålde tydligen inte nederbörd så bra. Jag stoppade i laddaren då jag kom hem och de sprakade fint där innifrån, nästan som vattnet kokade i den.
Fortsättning på den historian fortsätter någon annan dag
Aaaah Måndag Morgon
Eller? Himlen hänger grå och tung över det trista Östersund, det enda som hörs är snarkningarna från grannen över trafikljudet från vallaleden, jag är på dåligt humör, vilket kan hänga ihop med att jag inte har ett öre på kontot. Det har varit en skithelg och jag går snart av mitt dygnspass på jobbet. Hem och sova bort den här dagen kanske? Nej just ja, jag ska ju iväg och jobba på jobb nr 2.
I lördags efter min viktigaste tenta någonsin, som avgjorde om jag skulle få fortsätta skolan, kände jag, trots min bittra tentaångest, ett pirr i magen över att kanske ha klarat den. Såhär någon dag efteråt då jag skrivit ut höstens schema och sett över kurslitteraturen har en ny inre stress och ångest krypit på.
Skola är nog inte min grej. Men den håller mig alldeles säkert sysselsatt.
Tuffaste terminen av alla står och knackar på dörren. Jag ska snart öppna den, jag ska bara ta några djupa andetag först.
Nattliga äventyr med frugan
På med Onepiecen och iväg mot parkeringen där borta i Oviken. Frugan säger aldrig nej till ett äventyr, så på vägen dit peppade hon upp med allas våran Good ol Sailor Vodka. Väl framme gick luften ur Jennie och hon hasade bak till baksätet ganska fort. Där låg hon tills hon hasade sig ut ur bilen, satte sig på alla fyra och lämnade ett vykort utanför entrén. Sedan hasade hon sig in i bilen igen och somnade.
Att Sofie Storsovarn Eriksson är pepp på efterfest hör inte till vanligeheterna, men mot Hackås bar det. Och när frugan hör "Hackås" vaknar hon till liv. Än en gång hamnar vi i slumkvarteren långt inne på Hackås bakgator.
Årets plagg
Dagens favoritplagg; Min blåa Onepiece. Igår var det min rosa. Jag funderar på att börja samla på dom.
Helst skulle jag vilja ha den lila med vitt lusekoftamöster över bröstet. Och jag ska även köpa en svart, nån dag när jag har mycket pengar över. För dom är ju dyr också, dom jävlarna.
1st Little Miss Naughty
Gillar orderbekräftelsen jag fick på mailen idag. Den var dyr, men det kan det vara värt.
Vettiga nyheter idag
Tre avsnitt av Biggest Loser och ett gympass senare kan jag säga att jag åter är motiverad till att leva ett hälsosamt liv.
Surfade in på aftonbladets hemsida för att hitta något aktuellt att skriva om. Varken Pamela Anderssons bröstchock eller hur makarna Schulman äter kräftor inspirerade mig till något bra, så jag antar att jag får fortsätta skriva om min egna lilla bubbla.
Nu sitter jag tyst en stund och funderar på vad jag ska skriva om.
Det enda jag har i mitt huvud är anatomi och fysiologi. Jag tror att det endast är jag i hela världen som just nu vill veta vilken transmittorsubstans som verkar i det parasympatiska nervsystemet. Eller vilken artär som försörjer hemisfärernas sidor och språkcentrat med blod.
På A svarar jag Acetylkolin och på B svarar jag Arteria Ceribri Media. Rätt på båda. Utan att kika.
Och så kom hösten till Östersund
Äntligen får man börja ha riktiga kläder på sig. Nu är det slut med kvava sommardagar då man går omkring svettig och allmänt loj, bara för att värmen tar död på en så man inte kan leva normalt.
Jag välkomnar den friska luften och höstmörker. Min bästa årstid har änligen kommit och löven börjar snart gulna. Fortsättningsvis hittar ni mig förmodligen nermyst i min tanthörna i lägenheten med en filt runt mig och en kopp te i handen.
Jag känner hur mitt höstvälmående knackar på dörren och jag välkomnar det med ett leende.
Man blir inte deppig av mörkret som alla säger, snarare dämpad. Det är skönt. Sverige går in i en skön, dov dvala och vaknar inte till liv förrän adventsljusstakarna tittar fram i våra fönster.
Alla människor som levt i sommarens himmelrike med festande och lättsamma stämning plockas ner på jorden och kommer tillbaka till den trista verkligheten. AJ LAV IT.
På med långkalsongerna och rejäla kängor! Ut i naturen och titta på förvandligen från sommargrönt till höstgult. Låt dina sinnen få vara med om det bästa på hela året; lukt, syn, hörsel och känsel, alla sinnen vill ha sin del av naturen nu i höst.
lev väl.
Pedagogik för egen vinning gillar jag. H...
Pedagogik för egen vinning gillar jag. Här har vi ett sådant exempel på sånt som är lite svårt för lilla Sofie att få in i sitt lilla huvud. Jag sitter alltså i ett grupprum på skolan kl 20.15 en fredag kväll och pluggar. Det bästa med campus grupprum är att dom har whiteboardtavlor. Ibland låtsas jag att jag är lärare och undervisar mig själv. Det brukar faktiskt funka ganska bra. Idag pluggar vi alltså bajs. Eller iallafall matspjälkningsapparaten. Det bästa är att jag snart kan hela skiten. Då har jag alltså bara 12 kapitel kvar om människokroppen som jag måste plugga in innan den 20e Augusti. För då jävlar ska jag klara tentajäveln! Tack för visat intresse.
Jobbar som bäst om natten
Ja, där har vi då en otydlig bild på min nylagda ansiktsmask.
Det jag egentligen vill säga, tror jag är, att jag gillar att jobba om natten. Alla bara sover och man kan påta på med det man känner för. Typ lägga ansiktsmask, måla naglarna, ligga i soffan och pilla naveln.
Varför försöker jag göra någonting med mitt liv då jag egentligen trivs så himla bra just där jag befinner mig nu? Det enda jag vet säkert just nu är att ansiktsmasken luktar fantastiskt gott, så jag skulle vilja slicka bort den.
Jag vet förresten en sak till. -Jag har en jävligt viktig tennismatch imorn. Rent teoretiskt skulle den kunna förändra mitt liv. Om man ska hårddra det.
Det var allt från Sofie för denna gång. Tack för besöket och välkommen åter!
Kompletterar med en 10-minuter-senare-bild. Läskigt men skönt. Det är sådär hårt och torkat så man knappt kan röra sig vet ni. Torkade den inte lite konstigt? Sist jag lade en ansiktsmask fick jag en allergisk reaktion. Det är sex år sedan.
Mitt älskade Vemdalsskal
Jag var ute och gick längs storsjöns strand och tittade på gatgubbarna med orangea overaller som gick och plockade upp det sista skräpet efter Yran.
-Jaha, nu är det slut för denna gång, tänkte jag.
Jag drog en suck och funderade vidare; vad ska man nu se fram emot? I nästa stund hade jag bokat en stuga till Höstforum på Skalet.
Mitt älskade Vemdalsskal, vad skulle jag göra utan dig? Du kanske är det bästa som någonsin hänt mig. Så mycket glädje, så mycket gemenskap, så mycket skratt, så mycket kärlek, så mycket fylla och så mycket tull.
Frågan är om jag inte ska lägga ett nykterhetslöfte tills den 10e November då kalaset drar igång. Jag skulle uppskatta min Good ol´ Sailor så mycket mer då.
Det är med ett hål i bröstet jag säger farväl till yranveckan för denna gång
Passar på att sno frugans klockrena rubrik medans hon ligger och sover efter hennes jobbnatt.
Jag har väl aldrig varit så glad att det är Måndag någon gång.
Igår Söndag, gjorde jag ett tappert försök att hurta bort senaste veckans fylleäventyr genom att gå ut och gå för att försöka rena mitt samvete en aning. Det visade sig att 8 dagars fylla inte varit bra för kroppen så den har gått ut i strejk som gjort sig till känna genom feber, halsont och igentäppta bihålor. Jag snöt mig i duschen så det blev stopp i avloppet.
Men vilken vecka! Både jag och frugan är sjukt imponerade över att jag faktiskt har hållit mig (nästan) levande och vid god vigör hela yranveckan. Trots detta, vad som kändes som eviga, festandet har jag då även hunnit med en dunderförkylning och 35 arbetstimmar. Hur gick det till?
Och hur gick det till då vi vaknade i en OnePiece på Fäviken på Fredag morgon då jag vet att jag gick ut i en klänning på Yran på Torsdag kväll?
Denna vecka ska vi skratta länge åt.
Nu ska jag aldrig mer dricka alkohol. Aldrig.
