70 minuters trans

Första matchen med Orrviken.
Både jag ock Kåpe fick börja på planen.
Redan på uppvärmningen kände jag att benen inte var med mig. Det kunde ju ha varit delvis för att det var kallt och snöstorm.
Det var bara när jag fick första passningen jag tänkte. Jag tittade upp och spelade bollen efter kanten, kutade in mot planen och fick tillbaka bollen. Efter de 10 metrarna var jag slut. Resten av matchen var en plåga. Jag kutade mest i trans och hoppades att bollen inte skulle komma åt mitt håll. Synd bara att Ås tydligen tränat mest på sitt spel åt höger, så jag fick försvara mig typ hela tiden. Jag blev så trött. Och inte fick jag byta heller. Nej jag fick spela nästan hela matchen. Med 15 minuter kvar av sista fick jag äntligen hoppa av planen. När jag kommer in i avbytarkuren utbrister tränaren "fan va bra de går, du flåsar ju inte ens". Jag ville slå han hårt i magen.



Sofie. The power on your side

Kommentarer
Postat av: Marina

haha, den sista meningen kan jag relatera till! men det är ju fan så mycket jobbigare att springa omkring på en åker än en innebandyplan. :P Jag är en flitig läsare av din blogg förresten. :S kram

2008-04-11 @ 10:28:58
URL: http://marinakarlsson.blogg.se
Postat av: Moberg

haha .... Know the feeling!

2008-04-15 @ 14:33:15
URL: http://emmoberg.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0