Den gången vi for på dans
Det var sommar och jag hade precis tagit körkort.
Jag låg inne i lägenheten, nyss hemkommen från arbetet ganska sent en lördagskväll. Det plingar till på MSN och jag har fått medelande från Wikberg. "ska vi åka på dans?"
Ja, varför inte tänkte jag. Men vi var många som ville iväg. Vi skulle bli förmånga i bilen. Med tanke på att jag nyss fått körkortet, ville jag ej riskera att bli av med det på en gång. Jag tog och ringde min käre morbror som är trafikpolis;"hej, vad händer om jag skulle bli stoppad av polisen och ha en för mycket i bilen?"
Svaret löd att det inte skulle hända så mycket, han som inte satt fast skulle bara åka på böter.
Så vi drog, efter många om och men, iväg till Aspåsnäset. En fullproppad bil med killar, och jag som körde. På ditvägen lyssnade vi på "förfulad" dansbandsmusik för att komma igång.
Väl framme var det som alla andra danser; man dansar några låtar, blir sjöblöt av svett och går ut och tar luft, går in och dansar igen. Sen upprepas det om och om igen. Det händer oss normala. Sedan hade vi ju med oss några andra också. De andra killarna från Hackås som bara satt utanför på en bänk hela dansen.
Efter dansen går vi till bilen. Wikberg och Martin bråkar om en brud; Wikberg ville ha henne, men hon dansar hellre med Martin. Wikberg är jätteupprörd och Martin sitter bara och ler och tycker att han är en kung typ.
De andra är sura för att de betalat dyrt inträde och ändå bara suttit utanför och surat. Jag sitter och asgarvar och tycker allt är väldigt komiskt.
Vi är alla övertrötta och fnittriga.
När vi ska åka över stan tar vi vägen genom nedre Torvalla. I Ope skriker Wikberg "stanna, stanna" Jag stannar precis bakom rödlyset vid skolan. Det står ju alltid och lyser grönt, det är ju bara när det ska gå över någon som det slår om till rött. Wikberg hoppar ur bilen. Väntar ett tag tills han ser en bil komma en bit bort på vägen. Han väntar och väntar, måttar in avståndet till bilen, och DÄR trycker han på knappen på övergångsstället. Lyset slår om till rött precis då den andra bilen kommer. Wikberg kutar fnittrandes tillbaka till våran bil. Förstå nu att detta var ett stressande ögonblick för oss alla. Han kastar sig in i bilen och skriker "kör, kör!". Jag får motorstopp och blir ännu mer stressad. Bilen bakom är ju säkert arga på oss för att vi stoppat han helt i onödan. Skrattandes gör jag ett nytt försök och vi tar oss äntligen därifrån efter vad som kändes som en evighet. Vi sitter och skrattar ända till Brunflo. Där kommer ett nytt rödlyse som alltid lyser grönt. Nu bråkar killarna om vem som ska få gå ut och trycka på knappen. Vi som är kvar i bilen sitter på helspänn och väntar. Killen ute (kommer inte ihåg vem det var som fick äran) är lite seg och vi tror att han trycker försent. Vi har alla fjärilar i magen. Han trycker äntligen och kutar tillbaka till bilen. Det slår om till rött precis i lagom tid. Men ingen av oss har lagt märke till lastbilen som kommer söder ifrån som alltså står på samma sida som oss vid rödlyset. Han kollar jätteargt på oss så vi blir lite skrajja. Nästan lite försynt åker vi därifrån. Sedan när vi är på betryggande avstånd, och de andra fortfarande står och väntar på grönt brister vi ut i skratt igen.
Nu vill jag iväg igen
Jag låg inne i lägenheten, nyss hemkommen från arbetet ganska sent en lördagskväll. Det plingar till på MSN och jag har fått medelande från Wikberg. "ska vi åka på dans?"
Ja, varför inte tänkte jag. Men vi var många som ville iväg. Vi skulle bli förmånga i bilen. Med tanke på att jag nyss fått körkortet, ville jag ej riskera att bli av med det på en gång. Jag tog och ringde min käre morbror som är trafikpolis;"hej, vad händer om jag skulle bli stoppad av polisen och ha en för mycket i bilen?"
Svaret löd att det inte skulle hända så mycket, han som inte satt fast skulle bara åka på böter.
Så vi drog, efter många om och men, iväg till Aspåsnäset. En fullproppad bil med killar, och jag som körde. På ditvägen lyssnade vi på "förfulad" dansbandsmusik för att komma igång.
Väl framme var det som alla andra danser; man dansar några låtar, blir sjöblöt av svett och går ut och tar luft, går in och dansar igen. Sen upprepas det om och om igen. Det händer oss normala. Sedan hade vi ju med oss några andra också. De andra killarna från Hackås som bara satt utanför på en bänk hela dansen.
Efter dansen går vi till bilen. Wikberg och Martin bråkar om en brud; Wikberg ville ha henne, men hon dansar hellre med Martin. Wikberg är jätteupprörd och Martin sitter bara och ler och tycker att han är en kung typ.
De andra är sura för att de betalat dyrt inträde och ändå bara suttit utanför och surat. Jag sitter och asgarvar och tycker allt är väldigt komiskt.
Vi är alla övertrötta och fnittriga.
När vi ska åka över stan tar vi vägen genom nedre Torvalla. I Ope skriker Wikberg "stanna, stanna" Jag stannar precis bakom rödlyset vid skolan. Det står ju alltid och lyser grönt, det är ju bara när det ska gå över någon som det slår om till rött. Wikberg hoppar ur bilen. Väntar ett tag tills han ser en bil komma en bit bort på vägen. Han väntar och väntar, måttar in avståndet till bilen, och DÄR trycker han på knappen på övergångsstället. Lyset slår om till rött precis då den andra bilen kommer. Wikberg kutar fnittrandes tillbaka till våran bil. Förstå nu att detta var ett stressande ögonblick för oss alla. Han kastar sig in i bilen och skriker "kör, kör!". Jag får motorstopp och blir ännu mer stressad. Bilen bakom är ju säkert arga på oss för att vi stoppat han helt i onödan. Skrattandes gör jag ett nytt försök och vi tar oss äntligen därifrån efter vad som kändes som en evighet. Vi sitter och skrattar ända till Brunflo. Där kommer ett nytt rödlyse som alltid lyser grönt. Nu bråkar killarna om vem som ska få gå ut och trycka på knappen. Vi som är kvar i bilen sitter på helspänn och väntar. Killen ute (kommer inte ihåg vem det var som fick äran) är lite seg och vi tror att han trycker försent. Vi har alla fjärilar i magen. Han trycker äntligen och kutar tillbaka till bilen. Det slår om till rött precis i lagom tid. Men ingen av oss har lagt märke till lastbilen som kommer söder ifrån som alltså står på samma sida som oss vid rödlyset. Han kollar jätteargt på oss så vi blir lite skrajja. Nästan lite försynt åker vi därifrån. Sedan när vi är på betryggande avstånd, och de andra fortfarande står och väntar på grönt brister vi ut i skratt igen.
Nu vill jag iväg igen
Kommentarer
Trackback
