Några filosofiska uttalanden från KåPé
Mitt första blogginlägg i hela mitt liv och det är inte min blogg heller.
Är det meningen att jag ska berätta vad jag gjort idag nu? Näe jag orkar inte.
Inte mer än att jag redan författat en mycket bra historia idag. Faktiskt ganska stolt.
Men som Lisa sa "Nationella provet kan man ju verkligen få IG på" och det även fast man
har skrivit den grymmaste texten i världshistorien. Jaja. Hoppas jag får andra bokstäver än I:et och G:et.
Nu sitter jag iaf här hos Lina Sofie och funderar, What the häck skriver man i en sån häringa blogg egentligen?
Hur orkar folk komma nya saker varje dag? Jag skulle inte palla trycket om man säger så. Jag ska INTE
skaffa en, även om Linda och LS tycker att jag ska det. Shit vad tråkig den skulle bli. Nu
tjatar Sofie att jag ska skynda mig. Men inte fan hinner man vara filosofisk när man
blir stressad och har en mariekexätande människa i örat. Nej nej. Man måste
ju få lite space. Jag menar, Hallå! Lite utrymme till tanke, Tack!
Jag kanske måste nämna studenten också? Snart är den nära, men man har ju också hört dessa horror-stories
från nykläckta studenter att dagen efter är värre än alla andra man varit med om. Jag menar det finns ju inget Dagen-efter-piller som ställer allt i ordning igen. Nej, då är det livet som gäller. Det underbara, hemska, mystiska, oförutsäjbara livet. Man får väl se hur det blir. Jag är ingen spåkärring så jag har ingen aning.
Men va fan först ska vi ju festa, gå på bal, gå på bal igen, sjunga hest, leta frenetiskt efter den där jävla skylten man tror man vet hur den ser ut men till slut känner man igen sin egen barnrumpa istället(fan), gunga på flaket, springa runt på Österäng och till slut skriksjunga på Rådhustrappan. Ja det låter fan nice!
Näe nu var det tack och hej. Nu ska LS och jag på shopen och handla poppisar!
