Trafikolycka
Vi går runt knuten och hör en man som ropar på hjälp. Vi tittar upp längs gatan och ser att det sitter en man i en röd bil, alldeles blodig i ansiktet. Han har spräckt ögonbrynet och har även sår vid näsan. Snett bakom honom ser vi en spark som är omkullvällt. När vi kommer närmre ser vi att det även sitter en blodig kille bakom sparken mot en vägg. Det är alldeles blodigt runt om på marken. Leif tar killen som sitter i bilen. Han försöker få ur honom vad som hänt. Killen är i chock och upprepar hela tiden att han måste hämta barnen på dagis. Han är mycket orolig men får ändå fram "jag såg han inte, han kom fram alldeles runt hörnet."
Under tiden har jag sprungit fram till killen vid sparken. Han är alldeles blodig på armen och ansiktet och sitter och skakar på huvudet. Jag frågar hur det är med honom och han svarar att han har ont. Tack gode gud att han är vid medvetandet, tänkte jag.
Jag ringer 112.
Efteråt, då vi går igenom allt, inser vi vad mycket vi hade kunnat göra bättre. I all uppståndelse tänkte ingen av oss på att det kanske kunde vara fler inblandade i olyckan. Gubben från ambulansen följer oss tillbaka till olycksbilen och öppnar dörren till baksätet. Där nere på golvet ligger Anne, livlös. Om vi bara hade frågat killen som körde om det var några fler inblandade hade hon överlevt.
Man tänker inte så långt då man väl står där, som förste man till en olycka.
Idag var det livräddning på schemat. Väldigt nyttig kurs måste jag säga! Vi gick igenom allt från drunkning till bilolyckor. Det jag tog till mig bäst var allt med chock. Man kan dö av chock. Den bäste Formel 1 föraren Sverige någonsin haft, Ronnie Peterson, dog av chock. Han var med om en väldigt ruggig olycka. Han låg på sjukhuset och allt såg relativt bra ut. Han hade inga livshotande skador. Men helt plötsligt dör han. Varför? jo, han var så chockad så kroppen utsöndrade så mycket endorfiner så han fick blodproppar, som startade i benen där han var skadad. Därifrån vandrade propparna uppåt och satte sig tillsist i hjärtat så han dog.
Don't worry, Sofie takes care
Under tiden har jag sprungit fram till killen vid sparken. Han är alldeles blodig på armen och ansiktet och sitter och skakar på huvudet. Jag frågar hur det är med honom och han svarar att han har ont. Tack gode gud att han är vid medvetandet, tänkte jag.
Jag ringer 112.
Efteråt, då vi går igenom allt, inser vi vad mycket vi hade kunnat göra bättre. I all uppståndelse tänkte ingen av oss på att det kanske kunde vara fler inblandade i olyckan. Gubben från ambulansen följer oss tillbaka till olycksbilen och öppnar dörren till baksätet. Där nere på golvet ligger Anne, livlös. Om vi bara hade frågat killen som körde om det var några fler inblandade hade hon överlevt.
Man tänker inte så långt då man väl står där, som förste man till en olycka.
Idag var det livräddning på schemat. Väldigt nyttig kurs måste jag säga! Vi gick igenom allt från drunkning till bilolyckor. Det jag tog till mig bäst var allt med chock. Man kan dö av chock. Den bäste Formel 1 föraren Sverige någonsin haft, Ronnie Peterson, dog av chock. Han var med om en väldigt ruggig olycka. Han låg på sjukhuset och allt såg relativt bra ut. Han hade inga livshotande skador. Men helt plötsligt dör han. Varför? jo, han var så chockad så kroppen utsöndrade så mycket endorfiner så han fick blodproppar, som startade i benen där han var skadad. Därifrån vandrade propparna uppåt och satte sig tillsist i hjärtat så han dog.
Don't worry, Sofie takes care
Kommentarer
Postat av: linda
usch, usch, usch vad hemskt! men hur är det med dig då? räddaren i nöden! imorrn kommer jag till stan över hela dagen. puss
Trackback
