LinaSofie

Jag tycker det är så konstigt; för varje timme man är utan honom, längtar man ännu mer. Man går där och vankar av och an, vill bara ha honom där hos sig. Man längtar så det gör ont. Man känner hur man bara vill kasta sig in i armarna på honom och aldrig släppa taget. Men då han väl kommer hem får man ett lugn över sig. Man ger han en kram i hallen och sen är det som normalt igen.
Reaktionen borde ju egentligen bli att man typ vrålar av lycka och öser kyssar  över honom, men så blir det ju inte.
Tråkigt egentligen.

Ikväll får jag vara med han som kallar mig älskling♥
Inget jobb, inga andra, bara vi. Bara vara ihop.