LinaSofie

Jag var taggad som fasiken i fredags mitt på dagen då jag slutade. Jag ville bara åka upp mot fjälls då. Men dagen innan hade jag bestämt med min kära far att han skulle skjutsa mig till Nysved när han slutade runt 16, eftersom Mikael for till Sundsvall på fredagen och köpte en släpvagn. Halv fyra ringde jag till papppa och frågade om han inte var på väg snart. Då hade han tydligen slutat tidigare och struntat i mig och åkt hem till Skucku i godan ro. Här hade jag gått och väntat på han hela dagen! Det är min pappa i ett nötskal, så jag blev inte alltför förvånad. Sista bussen till Orrviken hade precis gått, så jag blev lite ledsen i ögat. Jag visste att Torsten brukar sluta kl 13 på fredagar, men jag drog en chansning och ringde han. "ja jag är på väg hem nu vilken minut som helst". Tack gud.
Väl hemma i Nysved började jag göra mat. Mikael hade sagt att han skulle vara hemma vid 5, och nu var klockan halv, så allting kändes bra. Men jag väntade och väntade, och jag väntade och väntade, jag tittade lite på TV och väntade, jag gick ut och gick och jag väntade. Tillslut kommer han hem, halv 7. Äntligen tänkte jag och frågade om vi skulle åka nu då. Nej då skulle han packa och lasta skoter. Och vi skulle vänta på Victor som hade innebandymatch. Så jag fick snällt sätta mig i soffan och vänta ytterligare tre timmar. Men tillslut var vi ändå på väg.
Klockan 00.00 satt vi uppe i stugan och fikade. Då var jag trött. Jag  hade väntat i 12 timmar.

Lördagens bravader blev desto roligare. När de kom hem från skoterturen satte de igång med öldrickningen. Kåpe och Torsten hade ju kommit nu också, och Torsten är ju inte den som tackar nej till öl. Vi gick på "lokal" och åt trerätters middag. Stut med renröra, fläskfilé och klyftpärer, kladdkaka med grädde. Mätt och belåten kom vi tillbaka till stugan där kvällen gick ut på att sitta och göra ingenting. Grabbsen hällde i sig öl och flickorna satt och tittade  på i princip.
Tråkpåsarna jag och Kåpe skulle upp och åka slalom på söndagen så vi gick och lade oss ganska tidigt. Men med allt oliv i stugan kunde vi inte somna förrän alla gått och lagt sig ändån.

På söndagen knackade dimman på dörren, så det blev bara städning och sedan hemfärd.

Andrea och Anders kommer vi sent glömma;
"men jag älskar små saker, det borde ju du veta"
"ja jag vet"

På  det stora hela måste jag säga att det var väldigt skönt att åka bort till stugan i helgen. Då känns det att man gör något, inte bara är hemomkring hela tiden. Man slipper tänka på allt som man annars går och tänker på när man är hemma. Man bara är, och njuter av ingenting. Roligt med kompisarna som följer med också.

För övrigt gjorde MIkael slut med min blogg i helgen. Han vill inte läsa om sig själv mer. Så vi får väl se hur länge jag kan hålla mig ifrån att skriva om vilken underbar pojke han är.


//Sofie - tillbaka på skolan igen