LinaSofie

Igår skulle vi fira 100 dagars.
Vi hade höga förväntningar, man har ju pratat med andra som genomgått denna "bästa" krogdagen.
Det går 45 st i 3an på BF. Tydligen kunde inte en enda jävel fixa fram nånstans där vi kunde ha förre. Det slutade med att brudarna kom till mig och pojkarna var hos Sebbe.
Strax före kl 20.00  kom det ett knackellibank på dörren. Det var grabbsen som ville vara med.
Så resten av festen fick jag agera ordningsvakt. Jag kan dock inte säga att jag skötte min roll så väl.
Negeranton var fullast på stället så han skickade vi hem i en taxi.
Man skulle försöka pricka in att komma till Upstairs mellan 22-23 för att bli insläppt, så vi knatade iväg vid 22.
Väl framme var det köööö. Trots att vi stog typ sist skulle de bakom promt trycka oss framåt (går det mycke fortare då kanske?), så då fick man fram med benmusklerna och visa vem det är som regerar i den här staden. Flickorna bakom tjöt när man puttade dem bakåt igen. Det blev en liten tävling, jag sköt bakåt, de blev sura och puttade framåt. Detta var typ det roligaste som hände denna kväll. Väl inne gick man bara omkring. Det var hur tråkigt som helst. Jag träffade Kåpe, "fan va tråkigt, kan vi inte gå å käka kebab istället?"
Sagt och gjort.
Hemma igen. Sofie fick för sig att hon skulle börja plocka undan, så hon inte får ångest och dör när hon vaknar nästa morgon. Hon kastade alla glasflaskor i en stor papperskasse. Den blev överfull, så hon tyckte att det var dags att gå ut och slänga skiten i soprummet. Ute i trappuppgången, precis utanför hyresvärdens son och vaktmästaren i huset, försvinner plötsligt påsens botten. Ca 50 st glasflaskor kastar sig ut för  trappan (ungefär som jennie) och krossas i biljarders triljoners miljarders bitar (tur att inte jennie gjorde det). Det blir bara splitter i hela trappan. Det blev ett skapligt ljud, lägligt sådär halv två på en onsdagsnatt. Efter att ha stått och svurit en lång ramsa för mig själv går jag tillbaka in i lägenheten och hämtar Jennie. Vi tar en piassavakvast (observera att den är till för grova saker) och börjar sopa. Det gick sådär, eftersom man skulle vara tyst också. Fan fan fan. Jennie tyckte att det hela var hur kul som helst, men mina stackars nakna fötter i foppatofflor tyckte att det blev lite väl vasst, så de blå tofflorna bestämde sig helt enkelt för att byta färg och bli röda istället. Likaså mina händer. Tack gud.
Jag gick och lade mig. Somnade och sov som en klubbad.

Torsdag morgon. Oj vad illa jag mår, jag går och spyr.
Orka skola. Sov. Ångest. Sov igen, Ångest igen. Sov en gång till. Ångesten är stark nu. Börjar plocka lite. Oj vad jobbigt det var. Jag lägger mig mitt på vardagsrumsmattan i fosterställning och kippar efter andan. Alla fönster är helt öppna. Ligger så i en och en halv timme. Börjar få panik inför att pappa ska sova i lägenheten inatt. Jag tvingar mig upp så jag inte får världens utskällning då han kommer. Kl 13.00 ser lägenheten normal ut igen.

Tack.