LinaSofie

Ja det är enfråga som heter duga det...
Varför ställde jag den till mig själv det första jag gjorde när jag vaknade i möranst?
Kan en judokanin rädda mig nu?
MYSTISKT!

Var på innebandymatch igår kväll. Systers Frösön mötte Krokom.
Krokom var det bättre laget från början. Men tappade sedan fokuseringen och Frösön tog över.
Syrran gjorde två mål. Men det var när Mirjam gjorde mål som jag kände en våg av stolthet. Jag reagerade själv på att det var lite konstigt, men jag tror det beror på att Mirjam var min radarkompis på den tiden det bar sig för Stor-Erik. Så jag blev så glad! Och snyggt var det också; dribblar sig fram genom höga slottet och avslutar med ett backhandskott i krysset.

Denna dag har varit meningslös. Är faktiskt lite deprimerad. Fast jag blev på bättre humör då jag fick SMS av min kollega som erkände att jag alltid har haft bra smak för pojkar. Nu hade hon sett min kära gamla leksak Christian på bussen och konstaterat att han vuxit på sig och blivit en väldigt sexig bakelse.
Ja, han är öppen för allmänheten numera, svarade jag.

Ikväll kan vi ju hoppas att min alldeles egna Mikael (som inte är tillgänglig för allmänheten!) kommer och kramas med mig. Han lät sugen, så han kommer nog ;)

//Sofie - Judokanin