En kvall i baren

Jennie ar pa tura. Forsoker bjuda hela servitrisstyrkan pa snus, men ingen vill ha. Vi fragar om ingen alls av personalen roker. Vi far till svar att bade kaptenen och adrekaptenen roker visst. Vi tanker; fan va coolt att bjuda kaptenen pa snus! Kaptenerna pa ett sant har fartyg ar typ en gubbe som man kan fa se en snabbis om man har tur. Det ar en oversittare, snobbig och valdigt fin av sig. Da vi sitter dar i godan ro, sager bartendern plotsligt att "nu kommer andrekaptenen". Vi hoppar ner fran vara barstolar med viss moda, kutar sedan fram till kaptenen "we heard that you smoke. Do you wanna try a swedish snus?" Han vill inte ha nagon, men vi star kvar och pratar med han ett tag. B.la far vi veta att fartyget kommer till Stockholm nasta ar. Da far vi garna komma och halsa pa. Sedan gar vi tillbaka till baren. Efter ett tag ar det dags for hemgang. Vi gar forbi Lido Restaurant, som ar en lite finare restaurang. De har gratis nattbuffe sa vi bestammer oss for att ga in. For det forsta ar det svart att ta mat da man ar lite vinglig pa benen. Sedan ar inte blicken sa skarp, sa vi ser inte vad vi tar for mat. Da vi sitter och ater star det en kypare bakom Jennie, som alltsa bara jag ser. Jag sager Hello. For man ska alltid vara artig och halsa liksom. Han sager Hello tillbaka. Da sager Jennie "Ja, jag ater ju ris". Jag borjar asgarva. Hur kunde Jennie veta att kyparen som stog bakom henne var kines?? Hon hade aldrig sett han! Det var sa roligt sa bade jag och Jennie lag over bordet och skrattade. Det rinner typ mat ur munnen pa oss bada och det ser ut som personalen overvager om de ska tillkalla ordningsvakter som kan slanga oss overbord. Vi tar vart fornuft tillfanga och ska ga darifran. Jennie ar vinglig och ramlar in i vaggen. Jag forsoker hjalpa henne, men hon kutar fore. Vi springer skrattandes ut fran restaurangen bort mot hissarna. Da vi haller pa att kla oss morgonen efter glider var hyttnyckel fint in fran gangen dar ute. Vi hade gjort klassikern att glomma nyckeln i dorren pa utsidan da vi kom hem igar. Sista dagen imora. Sololja for hela slanten?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0