LinaSofie

Igår hade jag feber och var förkyld, ont i halsen och allmänt seg i huvudet som man blir då man är sjuk. Men eftersom det är studentvecka kan jag inte banga festandet för det.
Halv fyra på eftermiddagen bjöd jag Kåpe på en första grogg. Den tog  skruv på en gång så när Mikael kom hem efter jobbet klockan fyra sa han att Kåpes ögon gick hit och dit. Vad roligt tänkte jag. Ska det vara så här kan det bli en jävligt rolig kväll.
Kristina drog hem till sig och jag ställde mig i duschen. Min klass skulle grilla på Victorias bakgård. Det brukar ju vara så tjorvigt med pärsallad hit och kött dit och grönsaker någon annanstans. Så nu blev jag så glad för att jag kom på en sådan bra idé; Istället för att ta med sig alla ingredienser och papptallrikar hit och dit, tog jag istället fram en tallrik som liksom är avdelad i tre delar, ser typ ut som ett peacemärke. Så jag gjorde en skitgod sallad och stoppade i ena facket på tallriken. Sedan proppade jag pärsallad i ett annat. Sedan satte jag på locket. Då är ju allt som färdigt, bara köttet som ska grillas.
Hela klassen är ju bjuden, men det var bara ett fåtal där i början, så vi hade nästan gett upp hoppet, men lite senare började det droppa in fler och fler.
Det gick trögt med alkoholen och nu började klassen splittras upp igen. Några skulle gå och köpa cigaretter och några skulle gå ner i badhusparken och några skulle på Österäng och någon gick bara. Det slutade med att jag satt själv där i lägenheten. Jag kände mig nästan lite utlämnad och övergiven. Satte mig ute på balkongen, det var ju fortfarande sol. Varför blir det alltid så här? Gör jag något fel?
I alla fall så kom några tillbaka och vi gick ner till badhusparken och satte oss där på en filt. Hur mysigt som helst var det, men som alltid ska man förstöra det med att gå på krogen. Väl inne på Marité var det lika tråkigt som vanligt. Man var med någon, splittrades och försökte leta reda på någon annan man kände. Hittade Frisk och Jocke i ett hörn så  jag satte mig där. Jag råkade spilla ut Jennies öl då jag skulle stänga fönstret. Det verkade inte göra så mycket för henne. Jag tog hennes kort och gick och köpte en ny åt henne. När jag kommit tillbaka och satt mig tar Jennie ölen och kastar den på mig. Tack tack. Först tänkte jag att det inte gjorde så mycket men sedan började jag frysa. Med tanke på min förkylning tog jag mitt förnuft tillfånga och gick hem.
Vid min port möts jag av Dennis och Kojan. Det var ju en glad överraskning. Dom är ju så himla härliga, funäs. Hoppas vi träffar på de ikväll också.

Idag vaknade jag av ett ljud som jag tyckte mig ha hört någon gång förut. Jag insåg vad det var och somnade om med ett brett leende på läpparna. Jag vet precis vad det var; någon som haft fest och ska bära ner alla tomflaskor till soprummet. I trappan går påsen sönder och alla miljoner glasbitar bara rusar ner för trappen. Nu är jag alltså inte ensam med den erfarenheten längre.

Sofie - Alvedon, någon?