Omöjliga bilar och Chokladfontäner
Mornarna i Nysved: Mikael kliver upp 05.30 och eldar och donar på. Han kommer in i sovrummet 20 över 6 och väcker mig. Nästan utan att öppna ögonen sträcker jag mig efter kläderna. Klär på mig i sängen och hasar sedan in på toa. Vid det här laget har jag nästan fått upp ögonen helt. Kissar. Går ut i hallen och tar på jacka och skor. Nu är det meningen att jag ska gå och sätta mig ute i bilen och vi ska åka. Men idag krånglade dörrarna, ingen dörr gick att öppna. Jag stog och tittade på Mikael då han slet, bankade, tryckte och sparkade på dörren. Den gick fortfarande inte upp. Efter att ha sprutat in 100 kg medel av något slag i låset fick han i alla fall upp dörren på förarsidan. Jag fick klättra in. Väl inne i staden stannade Mikael på gatan utanför min trappuppgång. Jag pussade han hej då och drog i mitt handtag. Dörren gick inte upp. Det kom en ljudlig suck från Mikael och han drog i sitt eget handtag så jag skulle kunna ta mig ut. Hans dörr gick inte heller upp. Oj, vi är instängda i KM Byggs caddy. Vi provar veva ner fönstren. De har frusit igen. Nej, vi är verkligen instängda i Km Byggs caddy. Vad att göra?
Jag missade mötet med mormorn igår. Hon hade förhör med Mikael iaf, så jag fick sms hela tiden; Vad heter din farmor? har du ngn släkting som heter Lennart? Marit? Jag svarade så gott jag kunde och det visade sig att Mikaels morfar hade byggt skolan i Skucku och bott uppe i gammelstuga. Ganska kuligt.
I lördags var det dags för chokladfontänen igen. Det var gott. Och Jonas "sjörövarn" Lindén var också med. Han var rolig. Vi kollade på ICE AGE 1 och 2.
//Sofie - in i dimman
PS. Jag har kommit ur bilen nu. Mikaels fönster gick tillslut ner. Han bankade på listen utanför så dörren gick att öppna.
