LinaSofie

Jag har köpt kylskåpspoesi. Detta är den bästa meningen jag kommit på hittills.

Inför helgen hade jag höga föväntningar. På själva midsommarkvällen skulle vi på middag hos VA med lekar och underhållning. Det var roligt så länge det varade, men sen tog det slut. Det var som att hela festen gick in i en vägg.
Jag och Angelica hade planerat lekarna innan. Det blev lite av en succé om jag får säga det själv. Bäst var de enklaste och vanligaste lekarna; Irländsk Julafton och hoppa säck. De fina tjejerna i sina vita klänningar flög ner på knä och in i buskar.
 Men det var sen, efter lekarna var över som det dalade utför. VA hade hyrt in ljudanläggning och kareoke. Det var några tappra själar som tog mod till sig att gå fram till "scenen" och köra några uppträdanden. Alla andra satt vid borden och försökte föra någon form av konversation när volymen från högtalarna stog på max. Ganska lojt med andra ord. Och efter ett tag ledsnade man faktiskt på att höra samma personer gnöla igenom låt efter låt.
Efter ett tag var det dags för vickning. Korv med bröd. Synd att man hade ätit så mycket redan. Under alla musikframträdanden hade man ju suttit och mulat ostkrokar och en och annan tårtbit som fortfarande stog på bordet.
Det var ungefär då vi gav upp och åkte hem. Jag körde. Det fick jag nog inte.
Nu var det ju så att klockan tio på kvällen ringde Sandra från konsum och fnittrade i telefonen; " hihi jag kan nog inte jobba imorn... hihihihi".
Så istället för att åka på fröjdholmen på dagen på lördagen så for jag och jobbade. Annars är det ju så att man vill dit och titta på alla skotrar och allt folk. Men nu fick jag alltså nöja mig med att träffa alla sura och bittra tanter på konsum. De kan nog inte göra något annat än tjata om hur dyrt allt har blivit. Och hur mycket av deras tjaj vill man höra när man är sur och halvbakis? -Inte mycket.

Men nu kom då lördagskvällen som jag längtat efter i två år. Då, för två år sedan hade jag så fruktansvärt roligt! Det blev en såndär spontankväll som inte var det minsta planerad. Vi bara bestämde oss klockan åtta att vi skulle åka på dans; hinkade i sig några deciliter sprit så var man på topp! 
Nu var det annat. Nu hade man förväntningar och det var saker som skulle fixas hit och dit. Man skulle fixa skjuts hit och dit, syrran skulle ha vuxenband och man skulle hålla reda på alla i sällskapet som var med. INTE lika kul. Men jag gjorde trots allt det bästa av situationen och satte klackarna i taket. Brydde mig inte alls om de andra som jag kanske borde ha gjort.  
Jag hade ett litet "moment" den kvällen också; Träffade på min gamla dagisfröken KortLena och jag halar upp min fickplunta. Så där, mitt på planen står jag och kortlena och super till. Är det inte toppen??


/Sofie - Varför blir det alltid lyckat på fröjdholmen?


Kisspaus i Kårgärde                                                        foto; Angelica Flodin