LinaSofie

Har nu varit iväg på mitt första tjejgåinglopp. Det gick riktigt bra. Även fast jag inte tog i för kung och fosterland eftersom jag hade en kompis med mig som inte hade så långa ben, kom jag ändå 16/17;e placering.

Det började med att jag kom till ÖP hallen där starten skulle gå. Alla i ITRIMs lag skulle ha en gul reflexväst -one size- (väldigt snygg - NOT) på sig. Så jag blev påtvingad en sådan. Sen kände jag mig lite utanför eftersom alla andra i laget var antingen mycket äldre än mig, eller/och väldigt stora. Jag hittade dock en tjej från min grupp - Desirè- som är jäkligt rolig.
Nu var det dags för uppvärmning med friskis&svettis. Då stog det alltså 4 st instruktörer och hoppade och rörde sig i takt med musiken på scenen. Nedanför scenen står det 500 människor av det kvinnliga könet i alla åldrar och former och ska försöka göra likadant som instruktörerna. Jag har alltid trott att jag har sämst kordination i världen, men det visade sig att jag har haft fel. Ungefär 475 av de 500 kvinnorna var minst lika dålig som mig. Vissa såg faktiskt ut att vara på fyllan! Inte nog med att jag - med min gula reflexväst - stog längst fram och försökte mig på någon form av gå-två-steg-åt-vänster-hoppa-lyft-upp-armarna-och-gör-en-cirelrörelse-gå-två-steg-åt-vänster-gör-samma-sak-en-gång-till, utan ser jag till min förskräkelse att det står en karl där framme och filmar mig. Jag som inte hänger med alls.

När väl startskottet går får jag och Desiré en ganska dålig placering. Att försöka avancera i början av loppet, med 500 rusande damer är inte det lättaste.
Jag ska försöka förklara vem Desiré är. Det är en tjej -ja, jag måste säga tjej även fast hon är 50-55 år- på 1,56 cm och väger 69 kg (vägde i starten 88 kg) med väldigt korta ben. Så när jag ville gå fort fick hon gå några steg, sedan springa ikapp mig, gå några steg, och springa ikapp mig igen. Så höll hon på hela loppet. Hon pratar ganska mycket. Det är roligt att lyssna på henne. Jag och min andra gruppkompis Jenny funderar på att bjuda henne på en grill- och vinkväll. Det kan bli hur kul som helst. Åter till loppet;
påsutet är Desiré så trött så hon har svårt att komma ikapp mig. (observera att vi plockar placeringar hela tiden) När vi ska gå om en annan ITRIMtjej som vi har sett jättelänge efter vägen (reflexvästen) börjar hon prata med Desiré. Tjejen som vi ska gå om är väldigt stor och måste vara jävligt nöjd med att hon kom så långt fram. Sedan ska Desiré springa ikapp mig. Men då ställer sig den tjocka ITRIMtjejen ivägen för Desiré så hon inte tar sig förbi. Desiré gör ett nytt försök at kuta om, men då säger ITRIMtjejen ifrån; "Inte springa". Så Desiré sackar till i farten och provar spurta ifrån henne istället med endast gång. Det går inte så hon bestämmer sig för att göra ett nytt försök att springa. Åter igen upplyser ITRIMtjejen att man inte får springa. Då får söta, lilla, trötta Desiré ett anfall och skriker "Jag springer inte, jag tar bara fart i nedförsbacken! Sköt ditt du, och bry dig inte om andra bla bla bla" Jag höll på att vika mig dubbel av skratt. Aldrig att jag skulle få tanken att göra ett utbrott mot någon annan, speciellt inte som går på ITRIM som man kanske måste träffa flera gånger i veckan. Å andra sidan skulle jag heller inte säga åt någon att man inte fick kuta heller.
Egentligen måste man träffa Desiré för att förstå vad roligt det var.

Väl i mål får jag den efterlängtade påsen med roliga saker, som typ var det som drog mig till att anmäla mig till loppet.  Jag blev dock väldigt besviken eftersom jag fortfarande tänker väldigt mycket på vad jag stoppar i mig. En MER (typ 75% socker), en kexchoklad (behöver jag säga något), en liten ostskiva inslagen i papper (50%fett), en brödit, en risifrutti (50% socker), ett äpple, ett halsband/medalj och ett set med skoputsarsaker.
Förlåt,men KUL JÄVLA LIV. Jag satt där och åt mitt nyvunna äpple och kikade igenom skoputsarsetet. Äger jag många skor som ska putsas? nej jag är besviken.


Jag blev dock lite pepp på fler tävlingar. Vad sägs om Tjejmilen?