varmt och slajmigt
Vaknade upp någonstans mellan Fränsta och Ånge. Äckligt det där när man vaknar av att ha sovit i en bil och man verkligen känner att man sovit med öppen mun. Tungan är alldeles torr eller klibbig på något sätt och samtidigt lite bortdomnad. Då jag börjar återfå medvetandet från min lilla tupplur känner jag att jag har något slajmigt i ena handen. Jag skrattar till för mig själv, jag känner mig som ett barn;
Jag kan riktigt se mig själv när jag gick in på leksaksaffären i Birsta, såg slajmburkarna och sken upp som en sol, betalade slajmburken för min lilla peng som jag haft i min alldeles på tok för stora plånbok. Jag flinade nöjt mot killen i kassan när han gav mig påsen och kvittot. Efter det gick vi ut till bilen och jag började givetvis leka med slajmen på en gång. Väl ute på vägen sussar lilla Sofie in ganska snabbt och vaknar sedan upp och slajmen har alltså runnit ner mellan mina fingrar och smetat ner mina kläder.
Bra jobbat Sofie!
Sedan kan man fråga sig om det var värt att åka ner till Sundsvall bara för lite stearinljus och en stekspade?
