LinaSofie

Den som säger att mjukisbrallor går fett bort, går automatiskt fett bort ur mitt liv. Det är ju det skönaste man kan ha på sig. Alltså, att dra på sig ett par mjukisar är som att dra på sig... ingenting. 
Jag heter mjukbrallan i andranamn.
Fråga varför det bästa brännbollslaget på Rosste-teckta för fem år sedan hette Team Mjukbralla. Jo, det var för att the Cap, Ms Sofie, was the leader helt enkelt.


Appro på! Var det verkligen fem år sedan vi drog igång brännbollsfesten? Var det fem år sedan Kristina stog vid spisen i dagarna två för att fixa det hon trodde skulle bli världens kräftskiva, men som blev världens brännbollsfest istället? Var det då vi skulle lattja litte brännboll först och köra en riktig kräftskiva efteråt? Var det då vi fick för oss att pallra ner på lägdan och putta till fyra höbalar med L-200an så de fyllde funktionen att både vara brännbollskoner samt ölbord, så det blev brännboll? Var det fem år sedan vi drack bål direkt ur hinkarna? Var det fem år sedan vi blev så fulla att Kristinas kräftskiva blev ett slaffskalas istället? Var det fem år sedan man hittade mat i varenda liten vrå ute i stugan i Rogsta, så man åt konstant ända fram på småtimmarna? Var det fem år sedan Johan ramlade av flaket, gjorde en volt i luften men ändå lyckades behålla ölen helt ospilld?
Nej allt kanske inte var för fem år sedan, det kan hända att jag blandar ihop händelserna med olika år. Men oftast så är det så att det bästa som hände året innan tar vi med oss till året därpå och bara fyller på och gör det bättre.  Det är den bästa tradition jag någonsin börjat med. Brännbollen i Rogsta är lika mycket en svinarfest på föushjälln som Top Notch i stora salen.
Och det bästa är att den kommer komma tillbaka i augusti varje år så länge våra ben orkar bära oss där ute på teckta runt höbalarna... I alla fall om jag får bestämma