LinaSofie

Var på stan och åt något dåligt varpå jag ganska kort därefter fick styra mina små snabba steg hemöver. Svetten i pannan började sippra fram genom porerna och rädslan för att göra i broka i vuxen ålder liksom blev starkare och starkare för varje steg jag tog.  Juljävel! Stadsjävel!  Nu hade jag inte långt till lipen alltså, men där, helt plötsligt tornade min fula port till min illaluktande trappuppgång upp sig och lättnaden var överväldigande.  Oups, inte ropa hej förrän du sitter på toan lilla vän, blev jag snabbt påmind om.  Knipa i trapp, gräva efter nyckel, finna på nyckelhålet, få av sig skorna samtidigt som man stänger dörrn, slita av sig jackan, upp med toalocket, fippla av sig tightsen när man är sjöblöt av svett = inte de lättaste när de verkligen trycker på.  Blir full i skratt när jag sitter där utmattad på toan; strax före jul ifjol hörde detta till vardagen. Då vägde man 6 kg mindre och hade inte en tillstymmelse till att varken vilja äta eller gå på staden; kryptosplridium gjorde oss alla kroniskt skitnödig.  Det var alltså den här tiden ifjol jag ringde grinandes hem till mamma med 39 graders feber och skavsår i röva.  Nej tvi vale för stan! Nu åker jag hem till min älskade landsbygd för julledighet, lite tjockare denna jul, men också mycket gladare.  Jag ser fram emot att få det årliga paketet med en flanellpyjamas av mamma som jag kan mysa runt i hela helgen. Mmmm    Hörs