LinaSofie

Jaha då har man anlänt Frösön för ett nytt härligt jobbpass.
Hur det gick till? Ingen aning. Jag trodde jag var ledig till Söndag.

Då jag vaknade i morse ligger jag och pratar med min vän och nya sambogirl, Jennie. Börjar fundera på hur dagen ser ut.
"Ja, men du ska ju jobba ikväll Sofie"
-"Va? Nej det ska jag inte. Jag jobbar på Söndag nästa gång"
"Nej du pratade ju med någon igår kväll och sa; Ja jag tar natten jag"

Hmm. Kollar igenom telefonlistan men ser inget jobbnummer som ringt. Jag chansar på Helena och ringer upp. Mycket riktigt har jag alltså tagit på mig att jobba för henne inatt.
Jag har absolut inget minne av detta samtal och när jag tänker efter har jag nog inte så många minnen över huvud taget från gårdagskvällen. Satan i gatan vad fuller jag blev!


Stört roligt att det blev festligt i min lägenhet som står helt tom, full med byggdamm och sopsäckar överallt. Men det kändes som det var mycket folk faktiskt. En gipsplatta upphängd på provisoriska konsoller som bar och ett par billiga datahögtalare är tydligen allt som behövs.

Lägenheten är helt tom, det finns inte ens en disktrasa och absolut inga glas där än. Vi turas om att blanda grogg i min shaker-flaska. Man är alltså tvungen att svepa eftersom det står fler på kö som vill blanda. Och kul var det.


En sjuttis senare stod man på rådhustrappan och sjöng med till en dålig tolkning av någon gammal sommarplåga.
Helt plötsligt står han bara där; lammköttet i kostym med studentmössan på trekvart och ler mot mig. Han frågar vilket år jag gick ut. Rynkan i min panna smyger sig på och jag frågar om han är säker på att jag har gått ut än. Då skrattar han åt mig och tar tag runt min midja och lyfter mig frammåt mot scenen.

Jag blir lika förvånad efter varje utgång - att man vaknar upp hemma jämt. Vad som hänt och hur man tog sig hem vet man inte, men hemma i tryggt förvar är man alltid. Att man inte tappar bort sig. Det är så bra.