LinaSofie

Jag tar tillbaka min facebookstatus från igår där jag skrev att äkta lycka måste vara då lillungen sitter på toalocket och tittar på mig då jag klär på mig efter duschen. Då jag fått på mig tunikan och är klar får hon jättestora ögon och säger "WOW vad fin du är". Klart jag blev glad. Nästan lika glad som idag då jag tog på mig först ett par chinos som jag inte haft på två år.

För att bli införstådda i glädjen kanske jag måste lägga upp lite bakgrundsfakta;
Då jag slutade med allt vad fotboll och innebandy hette och skaffade pojkvän och blev bekväm i livet så började jag gå upp i vikt. Och det var inte lilla viktökningen heller. Efter julen för 2,5 år sedan tittade jag på kort från julfirandet och insåg att såhär kan man bara inte se ut! Så jag började på ett viktminskningscenter och jobbade ner vikten. Närmare bestämt -26 kg på 5 månader. Den sommaren var man nöjd. För nöjd. Tyckte att man var odödlig kanske? Vikten traskade upp en bit igen. 15 kg la jag åter på mig ganska snabbt. Sen dess har jag som stannat av och inte orkat engegera mig så mycket. Visst har man längtat tillbaka men inte gjort något mer alltför seriöst försök att gå ner igen.

Ny motivation kommer då man blir singel igen. För att klara sig ute på köttmarknaden måste man piffa till sig, helt klart. Så nu är jag åter på väg neråt och fick alltså på mig mina chinos från den sommaren då jag var så smal. Vilken lycka! Fullproppad med nytt självförtroende gav jag mig på ett par jeans från samma sommar, och även dom med lyckat resultat.

Så idag heter jag Nöjdlund i efternamn.




Jag har fått lite kritik för att mina inlägg är för långa. Jag ska skärpa ihop mig och bättra på humorn lite. Men just nu är jag inne i en såndär stressperiod som jag blir så deprimerad av. Jag intalar mig själv att ljusare tider är på ingående!