Jag har varit med om så mycket roligt att jag inte vet vart jag ska börja berätta!
På vägen hem efter att ha blivit stannad av polisen och vi åter var ute på vägen igen, satt vi helt tyst i bilen. Det var precis som polisen tystat oss med sina nedlåtande kommentarer och självbelåtna flin. Det var bara de höga varven på volvon och Christer Halvarssons gnolande som hördes. Efter ett par mil, någonstans efter Klövsjö, suckar jag och utbrister -"Vilken jävla pärs! Nu orkar vi inget mer den här helgen". I och med att jag säger detta dammar en stor jävla fågel in i hjulhuset på bilen. Asgarvet som uppstår är inte av denna värld, och jag måste svänga in till vägkanten för att skratta klart.
Ett sånt klockrent avslut av en så bra helg får man bara om man tillhör klanen Eriksson/Forss
Vad hände då egentligen på Vårforum på Vemdalsskalet 2011?
-Ingen vet säkert, men jag har defenitivt fyllt skrattkvoten för hela våren.
Jag minns några citat av Jennie Forss ialla fall:
"man kan tro att vi varit här förut, det är så blött! eller jag menar blått!"
"Han var rolig tills han började låta konstigt i mitt öra"
Sen har jag lite svårt att förneka smärtan i min vänsterfot som alltså påminner mig hela tiden om äventyret ner för slänten på lördagskvällen;
Jag är inte beredd att slänten kommer så tidigt utan blir totalt överraskad då min fot bara drar i väg samtidigt som som jag hör ett oroväckande knastrande ljud från den. "Aj! fan va ont" tänker jag och dåsar ner i gräset. Jennifer, min eviga trosföljare( ;-) ) springer fram till mig och är så sjukt pepp på att dansa. Hon ropar ut -"kan du ligga Sofie?!?!"
-"eh ja, jo de skulle jag väl kunna göra ändå"
-"BRA! då går vi"
Och så äntrade vi hotellet fast besluten att hitta någon som skulle kunna jobba upp foten i högläge under natten.
