Allt är inte alltid som man tror
Alltid lika trevligt att gymma måndagsförmiddagar efter man festat på helgen.
Man kommer till en kvav lokal där ventilationen varit av hela helgen. Fortfarande lätt dehydrerad försöker man jobba upp nån puls. Först tror man att man ska vakna till under uppvärmningen. Sen går man över i att hoppas att benen vaknar till under själva passet. På slutet inser man att hela passet var helt lönlöst men eftersom du har vätskebrist och det inte finns nån luft i rummet får du ändå kämpa på som fan.
Efter träningspasset är du helt slut, mest för att all ork du hade sipprade ut med ilskan du lade ut på att hata musiken dom spelade.
På vägen till omklädningsrummet ropar bruden som jobbar -"ser ut som du körde hårt Sofie!" medans hon tittar menande på din genomsvettiga t-shirt. Man vill bara säga åt henne att svetten kommer av att det är så jävla varmt i hennes lokaler och den sammanbitna minen jag har inte beror på att jag precis köttat i maskinerna, utan på att jag är så jävla irriterad.
Jaja. Nya friska tag imorgon.
