LinaSofie

Bättre film! Sjukt bra! Kanon! 5 av 5! osv osv
Jag har härmed skrikit till en svensk film... på bio? Är det jag som är misslyckad eller var filmen stört bra?
Hur som, Lassgård/Stormare är ett mäktigt par. Så ere bara.

Då jag cyklade Kyrkgatan hemöver hann jag kyla ner svetten jag jobbat fram under filmen och väl vid trappuppgången var jag lagomt huttrig.
In med cykeln i förrådet som finns i andra trappuppgången ut mot Kyrkgatan, men i samma hus som mitt. För att komma till min rätta trappuppgång finns då tre st alternativ; gå ut genom ytterdörren igen och runda hörnet och komma in vanliga vägen, gå upp för alla miljarder trappor och gå över vinden, eller så gör man som jag gjorde denna gång; går källaren, vägen förbi tvättstugan eftersom jag hängt tvätt i torkrummet.

Ni kom ihåg att jag nu var lite huttrig efter filmen och det blev lite kymigt i den läskiga källaren som innehåller flera skyddsrum med jättetjocka väggar och specialdörrar.
Tänk er att befinna sig i den källaren efter att ha sett en halvläskig film precis alldeles nyss.
Jag står där och jagar upp mig själv när jag plockar ner tvätten och torkaggregatet surrar på för fullt.
Tankarna går oavkortat till någon dålig skräckfilm där det kommer någon läskig gubbe upp bakom ryggen på en. Så jag tittade mig över axeln ett par gånger för att försäkra mig om att ingen stod där.
Jag slänger ner sista strumpparet i ikeapåsen, släcker och ska stänga dörren. Då hör jag en dörr som plötsligt öppnas och sen tunga steg som sakta går ner för trappan. Jag står som fastfrusen med handen kvar på handtaget och min stackars lilla hjärna arbetar på högvarv:
-Vad gör jag om det är en stor karl med blodig kniv som kommer? Ska jag släppa påsen och kuta den läskiga korridoren bort mot min trappuppgång och riskera att han kutar ikapp mig och hugger mig i nacken? Jag känner hur det sticker till i ryggen vid blotta tanken.
-Ska jag istället backa in i torkrummet? Jag kommer aldrig kunna hålla emot handtaget.
-Ska jag överraska han? Gå fram till hörnet och när han rundar kastar jag mig på han?
Jag hade inte kunnat gjort något av alternativen, -jag stod förstelnad och väntade på min död.
Stegen är nära nu. Jag hör hur de stannar till en halv sekund innan varelsen rundar hörnet och pulsen på mig stiger över 300. Fram kommer det en tilltuffsad liten kineskvinna och jag ser ögonen på henne blir jättestora då hon ser mig. Stackars kvinna, jag hörde ju hur rädd hon var precis innan hon skulle runda hörnet och där möts hon av en tilltuffsad Sofie som står förstelnad och glor med lika stora ögon hon också.
"Hejgudvadräddjagblevjagharprecisvaritpåbioochstoghärochskrämdeuppmigsjälv" hasplar jag ur mig och försöker pressa fram ett snällt leende till den vettskrämda kineskvinnan som skrattar till och drar en lättnadens suck.
-Hejdå, säger jag och går. Kineskvinnan säger ingenting. Hon är nog fortfarande chockad över sin konstiga granne som bara står och glor utanför torkrummet.

Jag suckar lättat då jag kommer in till min lägenhet och låser dörren om mig. Äntligen hemma i lugn och ro.
Som alltid då man kommer hem känner man hur kissnödig man plötsligt är, så jag snabbar mig att lägga bort påsar och klär av mig ytterkläder och skor och rusar in på toaletten och sliter upp toalocket typ samtidigt som jag börjat dra av mig byxorna.
Då har jag, min dumma jävel, tydligen rensat hårborsten innan jag gick hemifrån och slängt en stor hårtuss i toan och inte spolat ner den. Vilken tur att filmen innehöll mycket hårtussar så pulsen snabbt jobbar sig upp på stadiga 300 igen. Jag kväver ett fasansfullt skrik och sansar mig ganska snabbt.
Jag är vid det här laget lite skärrad och tänker för mig själv att nu måste det vara slut på dumheter medans jag klär av mig.
Av med alla kläder och ska sist ta av mig BHn då jag känner att det river till lite men jag tänker inte mer på det. Jag fortsätter med kvällens toarutiner; tvättar ansiktet och borstar tänderna. När jag sen ska smörja in ansiktet hajjar jag till. Jag har blod på händerna. Jag granskar dem ett tag och kopplar inte vart det kommer ifrån och jag flyttar sakta blicken upp mot spegeln. Jag är helt övertygad om att det kommer stå en ful jävel där bakom och döda mig. Till min stora lättnad gör det ju inte det men jag är fortfarande stört rädd med tanke på att jag står vid mitt egna tvättfat med blodiga händer och vet inte vart blodet kommer ifrån.
Nu slår det mig att det rev till och jag ser efter på höger sida och mycket riktigt blöder jag lite.

Det blev två snabba steg till sängen och jag tänker ligga helt still tills dagsljuset sipprar in över mitt enkla rum på Brunnsgränd 12.
Nu ska jag försöka hålla mig från skräckinjagande företeelser ett tag -vi måste ju tänka på att jag har hjärtfel i släkten.

Jag stillar mitt sinne med lite kort på nära och kära