LinaSofie

Kaaais Moraaa Kais Kais Mooora! Kaaais Moraaa Kais Kais Mooora!

På fredagsmorgonen packade vi in oss i V70n som skulle ta oss ner till Mora. Därifrån skulle vi åka supporterbuss ner till Malmö. Vi skulle ner och heja fram syster och hennes Kaislag till SM-guld.

Resan gick som en dans då jag lite fräckt norpade åt mig sätena längst fram längst upp i dubbeldäckaren. Där mådde vi som prinsessor, jag, Sophie och Lina. Vi drack vin ur plastmuggar, spelade spel, åt godis och skrattade så det hördes över hela bussen. Vi diskuterade matchen, arenan, killar och våra förväntningar inför matchen. Tillslut kom mamma -som sitter med pappa en bit längre bak i bussen- fram och påminde oss om att vi sitter just längst fram, så ljudet studsar mot glaset så allt vi säger hörs väl ut över hela bussen. Hoppsan.

Det blir fikastopp på Rattugglan i Mariestad, ett typiskt långtradarhak med den vanliga á la carten. Utanför finns en affär med "600 sorters godis" där vi naturligtvis fyller på våra sockermagar.
Då jag står och väljer mellan om jag ska ha ahlgrens bilar med eller utan surt socker på skrattar gubben mitt emot godislängan till och jag tittar upp på honom.
"Ursäkta, skrattar du åt mig?" frågar jag den dyngfulla brynässupportern som står där med simmig blick och tittar roat på mig.
-"ja jag stod just och tänkte på vilken fin byst du har" svarar han med en äckligt självgod ton i rösten.
"Jaha, men nu är det sluttittat för din del, stick härifrån" svarar jag med avsky. Jag kände mig som en riktig ren och oskuldsfull bonnatjej som kommit till den stora staden och precis blivit berövad på min godhet, eller nåt.
Jag försöker spänna blicken i honom för att markera hur inte OK jag tyckte att det var, men jag är ganska säker på att jag såg mest rädd ut. fan. Stan - oskuldssofie: 1-0.
Jag går till andra delen av affären för att slippa se äcklet och jag hör hur han ropar till några yngrer killar som står i en klunga vid kassan; -"Hörrni! Kolla rattarna på bruden i skinnjackan därborta!"
Jag känner hur jag bara vill sjunka genom golvet.
Det var fel dag att ha på sig mirakel-BHn med extra mycket vadd i.
Man får väl lov att säga att det är gott om rattar på Rattugglan.  

Resten av resan gick bra och vid kl 02 på natten mot lördagen var vi äntligen nerbäddade i våra sängar. Vi låg väl alla mer eller mindre som på spikar, nervösa för morgondagen.

Vi vaknade upp till dagen D med en förväntansfullhet som inte var av denna värld.


Det blir alltid en succé när man grundar med absithe!
Succé för oss som drack, missär för alla runt omkring, -fick vi höra dagen efter; Sophie hade spillt öl i håret på tanten som satt framför oss i arenan, hon hade ramlat baklänges så djupa suckar hördes runt om oss. Vid ett tillfälle tyckte jag klacken lät lite konstigt så jag tittade bak för att se vad de höll på med, då ser jag Sophie står och slår på trumman, hur nöjd som helst.

Mora förlorade matchen, trots deras starka hejarklack.
Jag och Sophie såg inte så mycket av matchen, vi var mest i baren. Då vi kom tillbaka ut på läktaren var matchen över sedan länge och spelarna satt med oss och sörjde.
"Silver är inget att gråta över" tänkte jag och gick runt till Jessikas lagkamrater och gratulerade istället.
-Taskig tajming, minst sagt. Det tog inte länge förrän man fick en hård näve i sidan.

Sedan var det bara hemresan kvar.



(PS. Hade totalt missat att jag ens gjort förra uppdateringen. Jag tänkte ju att jag skulle strunta i att nämna mitt norska ragg, men då jag ändå tagit upp det tydligen, kan jag också klargöra att det inte funkar att vara med en norsk. Jag förstår ju inte vad de säger!)