Alltså, killar
"Alltså Sofie, tycker inte du det är jobbigt å va singel? Jag klarar fan inte av att va de i mer än en vecka i stöten"
Vi ligger nerkasade i soffan båda två å äter popcorn och jag börjar skratta.
Jag konstaterar att det inte spelar någon roll om jag är på jobbet eller hemma med mina vänner; alla ungdomar har samma funderingar.
Nu befinner jag mig på jobbet med en härlig tjej.
Jag får förklara, återigen, att singellivet är det bästa som hänt mig på länge. Jag trivs bra med att inte behöva anpassa mig efter någon, men att det finns dagar, som idag, när jag inte haft nånting att göra, såna dagar hade det varit fint att ha någon att göra ingenting med.
Hon skrattar åt mig och går till sin egna lägenhet. Hennes pojkvän är påväg.
Jag erkänner för mig själv att jag hade velat varit på bio med en snygging ikväll. Men att kolla på Bond i tv-soffan i min ensamhet på jobbet får duga.
