Är det livskrisen som knackar på igen?
Jag har fått en ny granne. Jag är inte sur för att han spelar musik på hög volym, jag är sur för att han spelar musik på högre volym än mig: Det var jag som var husets festprisse! Det var mina kompisar som sprang runt och förde oväsen i trapphuset! Det var mig socialen kom upp och kikade läget hos!
Nu är jag bara en gammal tråkig kärring som spelar Peder Persa på lagom volym, sitter vid min nya bardisk (inte med sprit, utan med en kopp te), äter skorpor och löser korsord (förvisso "lätta kryss" men ändå!).
Egentligen skulle jag vilja riva av en sjuhelvetes fest, men jag har jobbat till kl 21 ikväll och ska på ett möte kl 08 imorn, så jag känner att det är så jävla ovärt. Jag undrar om min granne skulle känna likadant om han var jag ikväll?
