Nu går det bara utför
Först såg jag twitter som något spännande verktyg för att kunna följa mina vänners liv lite närmare inpå, liksom. På Facebook känns allt så genomtänkt och oäkta, twitter känns lite mer jag-skriver-vad-jag-gör-precis-nu-och-det-behöver-inte-vara-fyndigt-och-ingen-dömer-mig.
Superkul tänkte jag. Tills jag inser att väldigt få av mina vänner använder twitter.
Jag hoppas det är ett verktyg som kommer att växa, för det är ganska kul faktiskt.
Men som sagt, jag ville ju följa mina vänner. Det visade sig att mina få vänner är ganska dålig på att uppdatera sina twitterrader så jag följer numera flitigt både SR ekot och P4 Jämtland. Det känns väldigt vuxet att följa sådana nyhetsaktörer, vilket egentligen inte passar mig. Men vid närmare eftertanke passar de korta twitterraderna med bara de väsentliga rubrikerna mig ypperligt då jag varken lyssnar på radio, läser tidningen eller ser på tv.
Fint att nyhetsflödet kommer upp där, mitt emellan syrrans beklagande om att vara skolless och Jonas Gardells ordvitsar om namnet Estelle.
