LinaSofie

Trött som jag var på fredag eftermiddag tänkte jag bara dra täcket över huvudet och låta helgen passera. Men som av en händelse ringer telefonen och fröken Klaesson vill dra ut mig på lunch.
Då vi sitter där och steker på snobbigaste cafét i stan tjatar hon med mig hem.
-bruden lovade att hon skulle lära mig dricka vin.
Det bjuds alltså på mat och vin med trevligt sällskap i Hoverberg. Spela spel med Daniel Berglund och Johan Hemmingsson är inget jag rekommenderar om du vill satsa på en vinst. Daniel har en hård vinnarskalle och Hemmingsson fuskar så man blir mörkrädd.
Tack vare de tre glasen vin jag fått i mig blev kvällen ändå en succé.

En helg som skulle tillbringas i OnePiece i stan blev en helg i täckbyxor i hemtrakterna istället.

Jag vaknade på söndag morgon och tänkte på mina nära och kära som är så duktig; syrran spelar i U19-landslaget, LillEmil körde SM-kval i skoter på lördagen och min gamla klasskompis Emma kör världscupen i längdskidor idag. Känslan av misslyckande liksom dränkte mig och jag klev genast upp och sprang ett varv runt byn. Efteråt kändes det som ett ganska patetiskt försök till att må bättre.

Tur som var, ringde återigen fröken Klaesson och tog med mig ut på nya äventyr i oupptäckta marker; jag skulle äntligen få följa med till hjärtat av mitt favoritlandskap Härjedalen; Funäsdalen.
Så mycket folk jag träffat och tyckt om, så många människor som pratat så fint, äntligen skulle jag få uppleva kärleken på plats.

Såklart tog hjärtat ett par extra glädjeskutt när vi passerade Hede och jag kunde inte hålla mina lustar i styr. Fort som ögat hade mina fingrar formulerat och skickat iväg ett sms till min egna favorit-Hedebo varpå han ringer och skrattar åt mig.
Åh mitt hjärta svällde nästan sönder bröstkorgen på mig! Inte bara för det var min Max, utan för killen har den finaste dialekten i hela världen.
Om jag inte stängt av min känslomässiga nerv så skulle jag ha varit kär för länge sen.