LinaSofie

Tittar ut genom fönstret på denna gråa eftermiddag och tänker att det ser ut som en trist höstdag. Jag blir nästan ledsen och får en tyngd över mina axlar. Sen tänker jag på att jag för ett par timmar sedan var ute och skuttade bland vattenpölarna som bildats av isen som tinar bort och gör att asfalten kommer fram lite mer för varje dag och då blir jag glad igen.

Nu kan man tro att jag ska skriva om internationella kvinnodagen, men nej, jag uppskattar män så mycket, så jag vill inte ens ta upp denna feministdag. Istället väljer jag att berätta om en annan fantastisk dag; Gårdagen.

Spänd av förväntan -okej nu ljög jag, jag var spänd av nervositet och skakade av osäkerhet- rattade jag min stulna bil (ja, det är sant, jag har snott en bil, men den historien får vi höra mer om en annan gång) mot persåsen och den beryktade bob-backen. Jag skulle äntligen få provköra racerkälkarna.
Observandum nr 1; väldigt isigt i backen. Det går fort och bromsa är inget att tänka på.
Observandum nr 2; de blåa skyddsnäten är väldigt slappt uppsatta.
Observandum nr 3; de blåa skyddsnäten är inte så höga.
Observandum nr 4; en tjock vuxen får upp sjukt mycket högre fart än en lillonge. Se obs nr 1 igen.
Observandum nr 5; det spelar ingen roll om man tillbringar mer tid liggandes bredvid bobben än på den -det är fortfarande lika kul.

Det var ungefär allt jag hann observera under den tiden jag var där. Sen ringer telefonen och det är dags för sjuksköterskestudenten att rycka ut till en vän.

Lilla Jennifer ska in på operation och behöver bedövning. Så på en soffa i Vigge hittar jag en -naturligtvis- coollugn Jennifer. Efter lokalbedövningen är satt frågar jag om hon har nån som följer med in eftersom det kommer att vara ganska läskigt. Naturligtvis har järnkvinnan inte det så jag tar på mig att följa med.
Så från bobbacken till sjukhuset for jag. Jag kan faktiskt tro att den resan bob - sjukhus är ganska vanlig faktiskt, och jag uppskattar att jag for in relativt välbehållen.

Operationen gick bra och på kvällskvisten rattade jag hem saaben och en hormonfylld Jennifer utan större problem.

Nu visade det sig att min barndomsvän och andra syster, fröken Sundh var hemma i jämtlandet, så hela den superbra dagen avslutades med en väldans mycket skratt och fula miner nere på Åtorp. Tack för det

Det var bra att jag slipade kanterna på mina skidor innan jag gav mig ut i backen idag;
Det är stockholmarnas sista helg på sportlovet och backarna var väldigt isiga. Jag tänker att rika stockholmare som köper både Audi och stuga/andel i stuga bara för att komma upp och hälsa på i vårat vinterrike en vecka om året borde väl för tusan ha råd att betala en skidkurs också?! Men nej, dom är väl för självgoda för att göra det.

En annan tänkte ju visa sig cool i funparken idag men redan i första hoppet sträckte gammtanten sig och fick fortsättningsvis hålla sig till vanlig hederlig utförsåkning istället.



Nu är det dags att ta farväl av denna underbara dag och blicka framåt mot morgondagen. Det gör jag med ett avsnitt P3 Dokumentär såhär på lördagskvällen (utan att erkänna att jag börjar bli gammal).


På återseende

Att vakta farmen när päronen är bortresta innebär ett stort ansvar; hunden ska matas och rastas, huset ska ses över, blommor ska vattnas och veden ska köras in.
Men jag kände att det var något jag hade glömt. Jag kunde inte säga vad det var, jag trodde magkänslan sa ifrån för att kylskåpet var tomt, men ikväll fick jag sms;et från mamma.

Kaninen som lillasyster fick när hon gick i trean som bara skulle leva upp till tre år, som expediten på djuraffären dyrt och heligt lovade, visade sig leva lite längre än väntat.
Lillasyster går nu i trean på gymnasiet och än är kaninjäveln pigg och rask.
Han heter Zorro och bor nere i källarn på vinterhalvåret och i ena hundgårn på sommaren, vägg i vägg med stövaren. Han glöms lätt bort eftersom ingen i familjen vill ge han kärlek när han bor längst där inne i de mörkaste skrymslena en trappa ner.
Tydligen gillar kaniner att ha det så.
Så med dåligt samvete över att än en gång glömt bort en familjemedlem gick jag ner och hämtade upp den svarta tussen så han fick komma upp i värmen en stund. Jag gav han även mat och vatten så han nu återigen klarar sig ett par dagar.

För övrigt kan nämnas att stövarn idag smet ut på byn, jag fick soppatorsk med fyrhjulingen och det är kallt i huset. Det där med att vara husvakt kanske inte är min grej riktigt.

Först såg jag twitter som något spännande verktyg för att kunna följa mina vänners liv lite närmare inpå, liksom. På Facebook känns allt så genomtänkt och oäkta, twitter känns lite mer jag-skriver-vad-jag-gör-precis-nu-och-det-behöver-inte-vara-fyndigt-och-ingen-dömer-mig.
Superkul tänkte jag. Tills jag inser att väldigt få av mina vänner använder twitter.
Jag hoppas det är ett verktyg som kommer att växa, för det är ganska kul faktiskt.

Men som sagt, jag ville ju följa mina vänner. Det visade sig att mina få vänner är ganska dålig på att uppdatera sina twitterrader så jag följer numera flitigt både SR ekot och P4 Jämtland. Det känns väldigt vuxet att följa sådana nyhetsaktörer, vilket egentligen inte passar mig. Men vid närmare eftertanke passar de korta twitterraderna med bara de väsentliga rubrikerna mig ypperligt då jag varken lyssnar på radio, läser tidningen eller ser på tv.
Fint att nyhetsflödet kommer upp där, mitt emellan syrrans beklagande om att vara skolless och Jonas Gardells ordvitsar om namnet Estelle.

Man kan ju undra om man är i nån sorts olag när man först skriver en fet jävla femtimmarstenta på endast två timmar, springer in i en maskin på gymmet å får ont i råva, bränner sig på vattenångan när man kokar te, får skavsår när man går till jobbet, jobbar 15-21 på en fredag och dessutom springer in i en stolpe på jobbet. Kan dagen bara ta sluuut. Tack.

Dagens goda gärning; medans alla andra surisar i den här stan bara gick förbi alkisen som låg på gångvägen, skällde jag ut han å sa att där kunde han inte ligga å bara kosta pengar! Jag hjälpte han upp.
-Jackan går att tvätta men den nöjda känslan finns kvar för alltid.


Sen att han kände igen mig som den sura snabbköpskassörskan som alltid kommer på han med att snatta godis vill jag inte gå in närmare på.

Ihållande huvudvärk med illamående, kräkningar och synförändringar inkluderande dimsyn, kramper, dåsighet, yrsel.
Kraftiga magsmärtor, med eller utan blodig diarré, blodbrist, svullna lymfkörtlar, ögoninflammation, försämrat mörkerseende, färgblindhet, ljuskänslighet, torra slemhinnor, plötsligt tryck över bröstet, andningssvårigheter, hörselsvårigheter, diabetes, muskel- och ledsmärtor, förändrade nivåer av blodfetter, förhöjt kolesterolvärde, inflammation i blodkärlen, lindrig klåda, håravfall, ökad svettning, svullnader med varbildning, kraftigare kroppsbehåring, depression, ångest, gråtattacker.
Allvarliga former av hudutslag kan utvecklas till att stora delar av huden lossnar och kan vara livshotande. Självmord har förekommit.

Du kommer att känna en allmän sjukdomskänsla och bli våldsam eller aggressiv.


Jajjemän, min nya medicinkur på minst 16 veckor låter spännande.
Inte konstigt att jag gatt söka licens för att få den.

Inatt drömde jag att jag målade med lila genomskinligt glitternagellack på min skärm på telefonen.
Jag undrar om jag har någon omedveten tanke på trots eller förtryckta aggressioner idag. Det kanske är bra om jag tar det lite lugnt idag och undviker pressade situationer så det inte finns någon anledning för det undermedvetna att komma upp till ytan. Måla med nagellack på nånting annat än naglar känns så Sofie-5-år, det kan inte vara ett gott tecken.


Jag fick besök igår. När jag stod i badrummet i morgonrock och klämde pormaskar precis innan jag skulle lägga mig ringde det på min porttelefon. Med skräckblandad förtjusning hoppades jag innerligt att det att det var en kärlek som spontant hade kommit för att tillbringa natten skedandes med mig. Jag svor över att jag hade hunnit tvätta bort sminket medans jag gick och öppnade.
Till min besvikelse, men också glädje, stod där en lapp från Valsjöbyn som vi träffat ett par veckor tidigare på G3 efter stadioncrossen.
Nu stod han där och log med hela sitt ansikte och det syntes lång väg att han kommit för kött. -blir samer inte mätta på ren? frågade jag mig samtidigt som jag funderade på hur jag skulle parera mig ur denna knipa.
Han inledde med "var du seriös när du sa att du ville ha ett renhorn"? när han klev in i mitt vardagsrum.
Jag tänkte -var det nu för första gången jag skulle utföra sexuella tjänster för att få något jag ville ha? men jag sköt bort de tankarna när jag återigen tittade på lappen som stod framför mig. -Han ser fan ut som en äkta jävla lapp, tänkte jag.
Mitt svar på frågan blev "ja absolut, jag ska ha ett renhorn där på väggen" sa jag och pekade.
-okej då ska du få det. Du ska få det vackraste renhornet jag kan hitta för att visa vad du är värd, lovade han.
Jag kunde inte hålla mig, utan frågade vad ett renhorn kostade.
-1200-1500 kronor.
Jag frågade om jag fick köpa mig ur detta.

När han förstod dissen var han på väg att gå. Men han stannade upp vid min bardisk där jag numera har en skål med kondomer ståendes. Den har fått stått kvar sen en förfest, jag liksom gillar den.
-"men dom här hinner ju bli dålig innan du hinner använda upp dom" sa han och skrattade åt mig.
Jag log hånfullt åt han och tänkte på de två Ica-kassarna ute i hallen som var fyllda med kondomer. Han skulle bara veta hur mycket kondomer jag planerar att använda den närmsta framtiden.

Han tog två stycken och sa "jag tar dom här till nästa gång jag kommer"
-HAHA jävla lappjävel, sa jag och stängde dörren om mig.

Jag var klar för att gå och lägga mig men kände mig lortig så jag var tvungen att ta en snabbdusch.
Efter det kröp jag ner under täcket och läste en Harlequinbok som jag införskaffat som kompensation till mitt kärlekslösa liv.
För er som inte vet vad det är för böcker så är det mjukporr på skönlitteratur, dvs riktigt tantsnusk.



På återseende

Jag har fått en ny granne. Jag är inte sur för att han spelar musik på hög volym, jag är sur för att han spelar musik på högre volym än mig: Det var jag som var husets festprisse! Det var mina kompisar som sprang runt och förde oväsen i trapphuset! Det var mig socialen kom upp och kikade läget hos!
Nu är jag bara en gammal tråkig kärring som spelar Peder Persa på lagom volym, sitter vid min nya bardisk (inte med sprit, utan med en kopp te), äter skorpor och löser korsord (förvisso "lätta kryss" men ändå!).
Egentligen skulle jag vilja riva av en sjuhelvetes fest, men jag har jobbat till kl 21 ikväll och ska på ett möte kl 08 imorn, så jag känner att det är så jävla ovärt. Jag undrar om min granne skulle känna likadant om han var jag ikväll?

Nu har jag varit ute på min första "lustvisit" som sexualupplysare. Wargens elever som går hälsa fick bli mina försökskaniner.
Jag har inget vettigt att säga om det mer än att jag är kung och att jag passar i tröjan.

"Alltså Sofie, tycker inte du det är jobbigt å va singel? Jag klarar fan inte av att va de i mer än en vecka i stöten"

Vi ligger nerkasade i soffan båda två å äter popcorn och jag börjar skratta.
Jag konstaterar att det inte spelar någon roll om jag är på jobbet eller hemma med mina vänner; alla ungdomar har samma funderingar.
Nu befinner jag mig på jobbet med en härlig tjej.
Jag får förklara, återigen, att singellivet är det bästa som hänt mig på länge. Jag trivs bra med att inte behöva anpassa mig efter någon, men att det finns dagar, som idag, när jag inte haft nånting att göra, såna dagar hade det varit fint att ha någon att göra ingenting med.

Hon skrattar åt mig och går till sin egna lägenhet. Hennes pojkvän är påväg.


Jag erkänner för mig själv att jag hade velat varit på bio med en snygging ikväll. Men att kolla på Bond i tv-soffan i min ensamhet på jobbet får duga.

När jag stod och stekte mina fläskkotletter på jobbet ikväll slog det mig än en gång att jag har ett av världens bästa jobb. Där stod jag och vickade på höfterna i takt med 60-talsrockabilly och pratade en massa strunt med killen jag jobbade med. Ibland skrattade vi så vi kiknade båda två. Jag provade ett nytt recept med kiwi. Det blev kanongott! Efter maten hjälptes vi åt att duka undan och diska innan vi kasade ner oss i soffan och kollade på nåt tv-program.

Jag lovade mig själv att om jag nånsin får nåt annat jobb tänker jag minsann komma tillbaka och jobba ströpass ibland. Så bra är det.

När jag gick till skolan idag började det helt plötsligt lukta karlduschcreme. Jag var snabb upp med näsan i luften och vädrade in ångorna. Jag lokaliserade luktkällan till ett luftutsprut på artillerigatan. Det började kittla i mig när jag tänkte på att det stod en naken fräsching på insidan av den väggen.

Dagens skönaste gubbe var gubben framför mig och Jennie i fotokön på torget.
Dom har ställt upp en fotoautomat på stjärntorget som projekterar bilderna direkt ut på en stor skärm långt uppe i luften och vem som helst får vara med.
Jag och Jennie ville, precis som större delen av stans flickor, synas om så för ett ögonblick, på skärmen så vi ställde oss i kön.
Gubben framför oss var en alkis. På kortet flinar han så hans ovårdade tänder skrämmer hela stan, men man liksom glömmer bort det eftersom han håller en flaska Åbro mot kinden och det riktigt syns vad den killen lever för.


Här är vi i alla fall. Synd att Jennie ansåg att hennes mössa var värdigare att visa än hennes ansikte.

"jag gick ju inte på bal, å se, det gick ju bra för mig"
-"det gick väl inge bra för dig, jäkla missfoster"

Min fader är alltid lika stöttande.

"5000 spänn?!?! Det får man ju en någorlunda skoteroverall för."

Vi sitter i klänningsaffären och kollar på syrran som provar balklänningar. Jag och pappa känns lite malplacerade här.
Jag gick inte ens på min egen bal eftersom jag får ångest vid blotta tanken på obekväma kläder, supersminkningar och håruppsättningar.

Igår trivdes jag däremot som fisken i vattnet när jag fick festa med enbart grabbar. Vi gick på G3 iförd täckbyxor och underställströjor. Som enda tjej i täckbyxor drog man alla sorters blickar till sig; skotergrabbarna som gillade en, bratzen som tittade med höjda ögonbryn, de fula tjejerna som tyckte man var härlig och egen och de uppsnoffsade tjejerna som tyckte man var ett skabb. Jag har väl aldrig trivts så bra förr.

I vanlig ordning blev det fritidsgård/härbärge på Brunnsgränd. Denna kväll bredde jag ut mina vingar över smågrabbarna hemifrån.
Gulligt till en början, men såhär på eftermiddagen dagen efter då bakislukten fortfarande inte försvunnit känns det mer äckligt.

Ikväll fick jag göra valet -det stod mellan att skaffa ett liv och att skaffa twitter. Jag valde twitter. Föga förvånansvärt med tanke på min kärlek till min smartphone. Än så länge förstår jag mest ingenting men jag är rädd att hetsen över hur många followers jag har kommer bli min död.

Roligaste killen; Viktor Medén.



För övrigt kan meddelas att min gräns för hur mycket söta sms man kan ta emot innan man blir kär börjar överskridas. Elakt att skicka ett kort på sig själv med en bebis på magen, när jag redan försöker stå emot kärleksvågorna.
Jag tycker själv att det var ganska märkligt att jag reagerade eftersom förhållanden, och speciellt barn, vanligtvis får mig att rygga bakåt, låsa dörren och inte svara i telefonen på flera dagar.
Sedan insåg jag varför jag blev mer kär än skygg; Killen hade lortiga arbetskläder på sig där han satt, sexigt nerkasad med det lilla knytet i famnen och såg allmänt avslappnad ut.

Jag kan inte rå för att tankarna drar iväg mot ett familjeporträtt med en liten familj bestående av en skitig hantverkare med en lillunge i armarna och en trött och sliten nybliven morsa som naturligtvis karaktäriseras av mig själv, står bredvid och har en hund i koppel. Vi är uppställda framför ett renoveringsprojekt någonstans med en sjuhelvetes utsikt.

Jag kräks återigen lite i munnen och hittar tillbaka till verkligheten;
Jag är fortfarande ensamma lilla jag som ligger i min egna lilla säng på brunnsgränd och frenetiskt försöker jobba upp någon värme under dubbla täcken i den svinkalla lägenheten eftersom jag inte har någon handyman som ens kan komma och lufta elementen åt mig.

Idag var första dagen det var sådär isande kallt så det gjorde ont att vara ute. Jag älskar den kylan som gör att det känns som låren har späckat sönder och hela kroppen värker.
Jag vill ha det så här ett tag. Plågas.